Jaha, jag hade ju lovat att visa upp firrarna i akvariet men det visade sig vara svårare än vi trodde att fotografera dom. I fredags inhandlades de sista fiskarna, och det blev mina favoriter kardinaltetra men även svart neontetra och kuhliiål. Dessa trivs väldigt bra tillsammans med zebrafiskarna och de röda platy som bott där en längre tid.
Nedan följer bilder som jag hittat på nätet, då det är omöjligt att få någon bra bild av dom i vårt akvarium.
Zebrafisk 6 st. Röd platy 6 st. Kardinaltetra 6 st.
Svart Neontetra 6 st. Kuhliiål 2 st.
Nu ska jag väl gå ner och se hur det går för min sockerbagerska, Hela kvällen har ägnats till att baka muffins och liknande, och vem vet hon kanske behöver en provsmakare.
Förresten, jag beklagar MFF´s förlust mot HIF. Jag hoppades in i det sista att det skulle gå vägen. Dom dryga helsingborgarna hade bara mått bra av att bli satta på plats. HIF me not like. Håller på di blåe i Allsvenskan, di randiga är ju bara i Superettan.
Förra inlägget skrev jag om det fanns viss risk att jag skulle in i maskinrummet igen. Så skedde inte. Jag blev utbytt mot en annan kille resten av veckan, och jag upptäckte att jag verkligen gillade denna nya arbetsuppgift. Dessutom så finns det fler arbetskamrater i denna avdelning, de flesta har utlänsk bakgrund, så jag kommer att lära mig mer jugoslaviska. Vet visserligen inte var jag kan ha nytta av denna nya kunskap, mer än att jag kanske kan höra om någon snackar skit om mig ;). Jag har också hört att en annan kille ska ta över mina arbetsuppgifter som maskinskötare och då kommer jag förmodligen att hamna på den avdelning jag befinner mig i idag. Det låter bara kul i mina öron.
För ett tag sedan så var jag på företagshälsovården i samband med sjukdom på grund av glasfiber som jag jobbat med och ganska fort stod det klart att detta inte var bra, så ett intyg skulle skickas. Jag fick reda på att det skulle skickas hem till mig, med när jag ringde idag så hade det blivit något fel och hamnat på mitt jobb istället, men det var inga problem för dom att skicka ut en kopia till mig, så då löste det sig där.
Ni som följt min blogg vet också att jag tjatat om mitt jäkla bakrutejalusi. Jag har fortfarande inte fått det, men jag tog kontakt med säljaren och efter ett litet tag fick jag svar. Mitt jalusi har blivit skickat med bussfrakt och jag kollade upp hemsida och fraktnummer. På hemsidan står det att med bussfrakt skickas det tryggt säkert och utan tidskrav. Utan tidskrav, vafan menar ni med utan tidskrav?! Jag vill ju ha det nu, haha. Jaja, jag kollade upp mitt paket och i morse fanns det i Ludvika, som ligger norr om Örebro, vartifrån det såldes, och jag bor i Skåne. Det blir väl så att jalusiet får se mer av Sverige än vad jag hunnit med innan jag får hem det. Skit samma, huvudsaken är att säljarna fått betalt och att det blivit skickat. Den som väntar på något gott väntar ALLTID för länge.
Nästa vecka ska jag iväg med sambon och hennes familj och fiska, något jag aldrig trodde jag skulle kunna njuta av. Men tänk så fel jag hade. Det är skitskönt att stå vid en sjö och lyssna, förutom trädens vindsus, vattnets kluckande och lite fågelkvitter så är det knäpptyst. Inga maskiner som brummar och slår eller arbetskolleger som försöker överrösta varandra eller knäppa chefer som styr och ställer. Bara hur lugnt som helst och det kan till och med kvitta om man får någon fisk eller inte. Men jag siktar ju på att få en firre med mig hem, annars vore det dumt att ta med fiskespöna. Och nej, eventuella fångster kommer inte att släppas lösa i akvariumet. Däremot kommer det införskaffas ett par småfirrar i morgon eftermiddag/kväll, när vi ändå pratar om dom.
Nä nu ska jag gå och laga lite middag, magen kurrar.
Kris i fabriken. Det behövs maskinskötare, och jag får enligt läkare inte jobba med sådant under tiden det körs glasfiber i samma rum.
Förmannen kom idag och sa att jag tyvärr var tvungen att gå tillbaka till det rummet, för det fanns ingen annan som kunde göra det. Han har fått besked uppifrån chefen att jag måste göra det. I alla fall vad han sa, men jag skulle kunna tänka mig det. Efter mycket om och men så har jag förhalat det. Förmannen undrade om jag kunde ställa upp onsdag, torsdag och fredag men jag svarade att det vore rätt dumt att göra det om jag själv vet att jag kommer att bli dålig. Men som sagt det har blivit förhalat. Tvinga mig och jag går hem. Det jag retar mig mest på är att om nu chefen säger att jag ska göra en sak trots läkarintyg, varför kommer han inte och snackar med mig utan istället skickar andra till att säga det. Retar mig på sådant. Nu kommer firman att komma duktigt efter med materialproduktionen, och trots att detta har varit känt med mina besvär i cirka två veckor har det inte skett någon ansträngning i att hitta någon som kan ta över.
Som jag nämnt innan så skulle detta vara sista gången innan det skickas till Lettland. Mina kolleger som tvingas stå i skiten snackade med reperatören idag, och han har ansvaret för att bygga till en maskin som sedan ska skickas till Lettland, men han sa att han inte ens har hunnit påbörja något. Så det blir nog tyvärr inte sista gången som vi får våra kära glasfiberfilter. Jag jobbar som filtertillverkare, och våra produkter ser till så att luftmiljön är så optimal som möjligt. Allt ifrån dammsugarfilter i din dammsugare till stora jäkla moheffafilter* till ventilationssystemen inom industrin. Men inte till oss själva. Snåla jävlar. Blir mer och mer övertygad om att jag måste leta nytt jobb, såhär vill jag inte ha det.
*moheffa betyder megastor, det är inte något specifikt filter med andra ord bara megastort, om nu någon inte förstod det.
Sitter i spänd förväntan på att mitt bakrutejalusi ska komma, kommer nog att bli grannt på bilen. Men nu börjar sommaren så sakteliga få sitt grepp i södra sverige, tempen börjar krypa upp över tiostrecket och jag kan lova att det är skitskönt att ta sitt kaffe och sina mackor och gå ut och sätta sig i solen under kafferasterna. "Bonnabränna" here I come.
Dagen ägnades åt STCC på Ring Knutstorp, tillsammans med min gode vän Niklas. Vi träffas inte regelbundet men när vi gör det är det som om det var igår, och våran humor ligger strax över dagisnivå i vissa lägen. Så det har varit en skitkul dag för mig idag. Däckskrik, avgasknallar, dofter av både brända bromsar och varm E-85, och en rejäl dos snuskig humor. Dagen börjades med att tillaga picnic mat bestående av kycklingsallad. Kort och gott. Vi for hem till Niklas och åt frukost och sedan bar det av. Strålande solsken på parkeringen, och jag bestämde mig med lätthet att någon jacka skulle inte behövas, i vissa fall är jag så optimistisk att det borde betäcknas som idioti. efter en och en halv timme gick solen i moln, men trots att jag var orolig för frostskador på häcken och att jag frös ordentligt så har jag lyckats med att bränna mig i ansiktet.
Prins Carl Philip körde Carrera cup, och vi satt ett tjugotal meter ifrån hans flickvän. På bilden här nere så kan vi se att kungahuset ger sitt fulla stöd åt prinsen. Jag tror till och med att HMK Carl XVI Gustav själv har skrivit banderollen.
Nu är jag rejält trött, vill ni läsa mer om STCC kan ni läsa madammens blogg och om ni vill se lite bilder så kan ni gå in på hennes bilddagbok och klicka på 20/4. Jag ska i alla fall gå och lägga mig och drömma om rykande däck och vrålande motorer.
Våren börjar så sakta få sitt fotfäste här nere i södra Sveriges platta landskap. Och som alla andra husägande Svenssons vet så gäller det att få fram grill, utemöbler, hammock, hängmatta, mer utemöbler, klippa gräset, rensa rabatterna, få ut ännu mera utemöbler och baden-badenstolarna, helst innan alla andra gör det. För att få ut allt detta så var vi tvugna att köra en massa till tippen. Tydligen så tänkte Landskronakommunens alla invånare samma sak idag, så det var mer eller mindre kaos på återvinningsstationen idag. Detta visste jag sedan långt tillbaka av erfarenhet, så madammen och jag fyllde båda bilarna med allt som skulle slängas redan igår, och gick upp extra tidigt idag. Extra tidigt i hushållet K/Carlsson/Nyman på en helg är vid tiotiden, jag har den uppfattningen att jag går upp så jäkla tidigt på vardagarna, så alla helger är sovmorgon och då går man upp när man vaknar.
Där inne gick det ganska smärtfritt, fast när jag frågade var man slänger plast, sade dom att det skulle slängas i brännbart. Mig veterligt så är plast inte direkt brännbart, det är väl mer eller mindre olämpligt att elda. Dessutom så skulle det kosta att slänga brännbart. 250:- kubiken, eller 25:- säcken. Jag slängde min plast i brännbart och sket i att betala, jag har ju sorterat det. Att tippen sedan vill ha pengar från mig för att jag ska ta min utsorterade plast och slänga tillsammans med en massa bråte, kan dom bara glömma. Fördelen med kaoset på helgerna är att vakterna har så mycket att göra så man oftast klarar sig undan betalning. Det olustiga tycker jag nog ändå är att vi för cirka fem år sedan hade en sopstation här i byn, så att man kunde slänga reklam, kartong, tomflaskor och annat som hör till, men det har dragits in. Varför vet jag inte, men det leder till att man antingen struntar i att sopsortera och slänger allt i tunnan,eller som i vårt fall, måste köra med två bilar till sopstationen som kräker ut avgaser som inte är så bra för miljön. Man undrar vem det är som fattar alla dåliga beslut här i samhället.
På vägen hem ifrån tippen, strax intill brandstationen i Landskrona, i korsningen mot väg 17 råkade jag ut för en incident. Jag hade ett långt ekipage framför mig och det såg ut som om han körde en mast på ett släp. Han kom ut på väg 17 och jag körde fram mot korset, rullade ett par extra meter för att komma förbi alla ljussignalsstolpar, som skymde min sikt. Då såg jag en bil komma i innerfältet och jag stannade. Bonk, hörde jag bakifrån och jag insåg att jag blivit påkörd.
Har ni tänkt på hur kofångarna har sett ut genom tiderna? På femtiotalet var det inne med rejäla kromkofångare, ju större desto finare bil var väl mer en regel och jag har hört att de väger en hiskeligt massa. Se bara på Cadillacs dollargrin till exempel. På sextiotalet och en bit in på sjuttiotalet så blev det mer slimmade varianter. Lite enklare helt enkelt. Slutet på sjuttiotalet och en bra bit in på åttiotalet så var säkerhetstänket bland det viktigaste. Det spelade ingen roll om din bil var bland det fulaste som rullat av produktionsbandet, bara det var säkert. På nittiotalet blev det mer modernt med plastkofångare, och slutligen nuförtiden så ska kofångarna helst vara integrerade i resten av karossen.
Min gamla Saab har kvar säkerhetstänket, med en rejält tilltagen kofångare, som i vissa fall även kan fungera som sittyta, när man snackar med folk ute på vår lilla gata i byn. Bilen som körde på mig var en Audi nånting med fem millimeter plast som skydd. Gubben som kört på mig gick ut, och jag vet att jag tänkte att vi kan väl ändå inte stå just här, men ville ändå inte riktigt köra därifrån för att sedan stå på väg 17 och ta plats. Väl ute såg vi båda två att ingen skada hade skett, hans "plastic padding" hade hållt, och mitt svenska säkra rågummi visade inget tecken på att ha ont så vi tog varandra i hand och körde därifrån. Kan inte minnas om jag ens kände någon stöt när han körde på mig. Jag skulle ju kunna gnälla och leva jävel, men eftersom jag själv råkat hamna i samma sits som gubben som körde på mig, ett par år tidigare, så vet jag hur surt det kan vara. I mitt fall försökte motparten blåsa mig på en sjuhelvetes massa pengar, och en ny videokamera. Tur att det finns försäkringsbolag.
Resten av dagen ägnades åt att rensa skorstenen ifrån fågelbo och att klippa gräsmattan. I morgon ska vi upp tidigt igen för vi ska till Ring Knutstorp och titta på STCC med en god vän. Vila får man väl göra när man är pensionär kan jag tänka.
Förresten, jag vann budet på Tradera angående bakrutsjalusi, så i slutet av nästa vecka eller i början på veckan efter kommer jag att få ett stort paket på posten. Jag måste ha varit snäll i år, eller så får jag inga till jul, vi får se.
I ett svagt ögonblick i onsdags i förra veckan beställde jag vita blinkersglas till min gamle Saab.
I söndags pluggade sambon och jag hade tråkigt, så jag fick för mig att skämma bort min bil med en liten tvätt. (Hon kan ju inte se så skitig ut nu när de vita blinkersglasen ska komma på.) Detta har hon inte upplevt sedan typ somras, och då fastnade tvättautomaten i draget så hela maskinen hakade upp sig. Eftersom jag inte ville uppleva det en gång till så åkte jag till Shells "handtvätt".
Förra året tog dom emot skrammel såsom tior, men så inte i år. Som tur var så hade jag även med mig en femtilapp, men inte fan tog dom emot den i heller. Då tänkte jag för mig själv att om inte mina pengar duger så kan det va! Hemma igen va jag än mer rastlös och sambon som nu tyckte det var irriterande att ha mig suckandes och stönandes i huset föreslog att jag för guds skull skulle ringa en vän.
Det gjorde jag och jag for iväg hem till honom. Vi satt väl hemma hos honom i cirka en halvtimme innan vi bestämde oss för att tvätta bilen. Vi körde till deras verkstad och kompisen visade en liten motorcykel/cross/grej, som jag med knapp övertalning satte mig på. Måste säga att jag har inte kört manuellt driven tvåhjuling som växlas med fotspak.
Min moppe var vad som kallades för Stockholmaren, med handväxel, så det enda jag var nervös för var att dratta omkull på häcken. Men växlingen klarades av men kände att jag nöjer mig med fyrhjulade fordon med dörrar och fönster, eller ja, plånboken. I alla fall, vi började tvätta och jag fick en smärre chock när jag insåg att den såg sjysst ut under all smuts.
Det krävdes inte många sekunders betänketid innan vaxet kom fram och vi gnodde och fejade på min gamle bil. Efter cirka två timmar hade vi vaxat motorhuven, ena sidan och halva taket. Och vilket glans sedan! På måndagen kom blinkersarna och lite kläder som sambon beställt, och ska jag vara ärlig så började jag att slita upp kartongen som ett litet barn på julafton inne på det lokala postkontoret, som här ute på vischan även fungerar som kiosk och tillhåll för byns tuffa gäng.
Väl hemma så mannekängade min sambo med de kläder hon köpt medans jag lagade mat, och efter maten skruvade jag dit mina plastbitar, och det blev skitsnyggt. Då jag tyvärr missat att köpa gula blinkerslampor for vi in till stan för att handla sådana och även vax för att kunna vaxa det sista dagen därpå (tisdags). Fanns inga på kvällen så snabbt in efter jobb då bildelskedjan hade öppet.
Nu kör jag runt i en välputsad Saab 90 med vita blinkers och blinkar hejvilt till både höger och till vänster så fort tillfälle ges. Nackdelen är bara att jag nu är rädd för att få dom stulna, så jag funderar på om man ska ta med de gamla blinkersglasen och skruva dit dem så fort man lämnar bilen.
Som ni ser på bilderna så är hon tyvärr lite rostig, men det ska det bli ändring på under sommaren.
Har varit på jakt efter en "hönsatrappa" ,det vill säga ett bakrutsjalusi, till saab 90/900 Sedan i en längre tid. Har hittat på Tradera och lagt ett bud. Hoppas att jag får den för då kan jag skiva om det nästa gång.
Finns egentligen inte så mycket att berätta om vad som hände igår fredags. Jag kom till jobb ordentligt laddad för en rejäl konflikt och eftersom jag är konflikträdd och ganska mesig då det gäller konfrontationer så hade jag laddat upp mig en bra stund och så pass irriterad att jag var beredd att "smälla av". Jag berättade om att jag fått intyg från läkare, och att jag absolut inte tänkte befinna mig i det rummet överhuvudtaget, så länge det gällde glasfiber. då svarade förmannen:
- Jaja, har du intyg så slipper du.
Sen fick jag stå i monteringen resten av dagen och kommer att göra det så länge det kommer att köras glasfiber. Tänk om man hade tagit en rövare för ett halvår sedan och sagt att jag hade skaffat intyg. Eller gått till läkaren för ett halvår sedan. Men å andra sidan är det inte förrens nu bekymmerna kom. Jag hade även laddat upp mig för att bråka om att vi ska få bättre arbetsförhållanden gällande utsug och bättre andningsmasker, men då en av oss tre har gett efter och sagt att han kan fortsätta med glasfibret blir det svårt att bråka om det, -jävla typ.
Under gårdagen fick jag reda på att firman som äger vår firma, så att säga moderbolaget, tydligen har bestämt sig för att satsa trettio mille på att renovera fabriken, då dom nyligen har kunnat köpa loss lokalerna, så man får ju hoppas att ventilationssystemet är involverat i dessa renoveringar.
Jag berättade för den facklige kontaktmannen på jobb att jag ville ta ut min frånvaro som arbetsskada, och han höll med om detta, men att han var osäker på hur man går vidare med detta, men sa att under april månad ska folk ifrån fackets huvudkontor komma ner till oss under ett möte och att vi absolut skulle ta upp detta då.
På ett sätt känns det som om det mesta löst sig, men kan inte komma ifrån känslan att allt runnit ut i sanden ändå. Huvudsaken är i alla fall att min egen hälsa är i säkerhet.
Då svärfar stack upp till Göteborg för att gå på auditions för att komma med i Idol, så ska vi under dagen bege oss till svärmor för att hålla henne sällskap och dricka lite kaffe och förmodligen snacka lite skit.
Detta inlägg hör ihop med: There´s something right with the world today and everybody knows it´s wrong och Jag har blivit lurad uuåuåå.
För det första ska jag berätta att jag varit hemma sedan jag blev dålig i tisdags. Resten av tisdagen var jag lite mör i magen om man kan uttrycka det så. I onsdags morse (igår) ringde jag till mitt jobb och fick numret till företagshälsovården, och dessa kontaktades och tid bokades till dagen efter (idag). Även om jag i går kväll kände att det onda hade gått över och att doktorn med all sannolikhet inte skulle hitta något fel på mig, så stack jag dit i morse. Som jag har sagt så om inget annat, så för att få det dokumenterat.
Jag berättade om mina symptom, min teori om vad som orsakat det och om det jag hade läst om på arbetsmiljöverket. Något annat kunde jag ju tyvärr inte göra då det onda i magen nu har lagt sig, men sa också att om jag går tillbaka och börjar att jobba med det igen, så kommer det att komma tillbaka. Han lyssnade med stetoskop på lungor och klämde lite på magen, och det visade sig att jag faktiskt är öm där jag hade ont i tisdags, sen visade jag en bit av glasfibermattan som jag klippt av materialet på jobb. Han sade att det mycket väl kan vara så att glasfiberdammet har hamnat i magen och startat en reaktion. Det slutade med att jag kommer att få ett intyg på att jag inte ska jobba med sådana typer av arbete. Måste erkänna att det känns så jäkla gott att en läkare kan bekräfta det man misstänkt en lång tid.
I morgon ska jag tillbaka till jobb. Jag misstänker att det kommer att bli ett och annat liv, men kan erkänna att jag på ett sätt faktiskt ser fram emot det. Ju mer liv, desto mer hörs det, om man kan uttrycka sig så. En sak är säker i alla fall, jag kommer inte mer att hålla på med glasfiber längre. Jag ska snacka med de kolleger som också är drabbade och ska försöka få facknissen att fatta att det är allvarliga saker det handlar om. Eftersom att flytten från Hbg var så omfattande och rent ut sagt rörig, har jag inte fått kläm på vem som är skyddsombud, men vi borde kunna snacka ihopa oss med honom också.
Ska även anmäla denna frånvaro från jobb som arbetsskada, för om vi ska vara ärliga är det ju på grund av mitt arbete som jag blivit dålig. Om det blir godkänt av försäkringskassan, förlorar jag inga pengar under tiden jag varit sjuk.
Har ni fått den där känslan av att ha blivit riktigt lurad? Jag menar inte som att bli lurad på första april, utan mer som i filmerna när man hjälper mördaren utan att veta om att det var han typ.
För ett tag sedan skrev jag i bloggen om hur jag jobbade med glasfiber och de bekymmer jag hade då. Jag har jobbat med det kanske två gånger till, och båda gångerna sa dom att nu var det sista gången, nästa gång skickas det till Lettland. Förrförra fredagen hade vi ett möte i Svalövsfabriken, det var det första fredagsmötet vi har haft sedan flytten dit och då berättades det att kunden ville ha 5.400 enheter tills på måndagen efter, då det hade blivit ett fel i någons ordersystem.
Givetvis är detta omöjligt att genomföra, inte ens om man jobbat hela helgen dygnet runt i en ohälsosamt hög hastighet hade detta gått, så det får ta den tid det tar. Måndagen efter gick åt till att ställa in ett bord, som inte hade gjorts i maskininställningen, och sedan förbereda orderkörningen. Det tog fanimej hela den dagen. Dagen efter på tisdagen på eftermiddagen sa jag ifrån att nu pallar jag inte detta mer, det är för ansträngande för mig. (Ni som vill veta mer om hur det går till får leta bland inläggen, orkar inte skriva detta en gång till.)
Förmannen snackade med två andra som också kör liknande maskiner om att dom skulle hjälpa till. Deras krav var högre lön, då det tydligen finns montörer som har högre lön än oss som maskinskötare. Detta var inte något jag satte vikt på, utan jag ville bli avlöst med jämna mellanrum och kanske bättre utsug. Förmannen sa att lönen var inget han kunde diskutera om, utan det fick vi ta med högsta chefen, och han skulle inte komma tillbaka förrens måndagen efter (-nu i måndags).
På fredagar städas hela fabriken och så även i förra fredan, och då gick jag och en av de andra maskinskötarna runt i fabriken och upptäckte att i ett av rummen som stod tomma var det i princip världens bästa utsug, och man kan ju undra varför min maskin inte blev uppsatt där. Detta har jag tyvärr inte fått reda på. Skit samma, i måndags när chefen hade kommit tillbaka bad vi vår förman att berätta för chefen att vi ville diskutera lite om situationen, men det visade sig att han var upptagen resten av dagen.
Så i tisdags gick en av mina kolleger upp till honom och bad honom komma ner när han hade tid. Kan ni gissa vad han fick för svar? min kollega berättade att chefen blev illröd i ansiktet och började skaka i kroppen, han viftade med armarna och skrek:
-Är det så att det inte passar kan ni gå hem meddetsamma och söka nya jobb!
När jag fick höra detta blev jag helt paff. Kan man verkligen säga så till sina anställda? Ska kanske förklara chefen hade jobbat på firman i Svalöv innan och bröt sig ur där för ca fem år sedan. När han bröt sig ur där kontaktade han vissa som var anställda på företaget i Svalöv och lovade dom högre löner och bättre förmåner. Jag berättade vad som hade hänt på morgonen för en annan kollega och han berättade om att när dom sedan efter sin anställning bett om mer betalt hade chefen svarat:
-Ok,vilken dag vill ni sluta, för det får ni göra om det inte passar. Jag kan anställa polacker för femtusen i månaden och ändå driva företaget.
Då blev jag ännu mera paff, andan gick ur mig som om man fått en rejäl fetsmäll i magen. Snacka om att man tappade sugen. Sedan gick vi till en annan anstäld som är våran fackliga representant, eller ja, det är han vi säger till när vi tycker att något är snett, och sedan är det upp till honom att gå vidare. Det enda han sa var att han kunde inte göra något åt det, och skyllde på regeringen hit och dit. Vid ett tillfälle sa han rätt ut:
-Varför söker du inte bara ett nytt jobb?
Då tappade jag lusten helt. Vem blir det lättare för om jag söker ett nytt jobb? Mig? Javisst, jag slipper att gå i skiten mer. Honom? Absolut, han behöver inte anstränga sig i sådana frågor. Dom som kommer efter mig? Defenitivt inte!! Dom får samma helvete som jag har nu.
Strax efter frukost blev jag illamående, fick ont i magen. Jag gick med det i flera timmar och vid tvåtiden gick jag in på dass och lade en pizza, sedan gick jag hem. Jag är ingen doktor, men den enda gissningen var att jag skulle kunna ha andats in glasfiber som fastnat i typ munhålan eller något, och sedan när jag sväljde råkat få ner det i magen. Kom hem, ringde Landskronas vårdcentral, som är mer än dumma i huvudet och dom svarade att det säkert var maginfluensa, trots att jag förklarat om att jag förutom det magonda var absolut frisk. jag berättade även min teori om att ha svalt glasfiber, men nä, det var nog bara en maginfluensa.
Strax efter ringde en granne och undrade hur läget var, och jag berättade om hur det var, mest bara för att han frågat. Då sprang han till datan och klickade runt och letade och hittade till slut på arbetsmiljöverkets hemsida en massa förordningar om glasfiber och en massa annat. Efter att ha tittat runt där hittade jag klart och tydligt, svart på vitt att man kunde få glasfiberpartiklar i flimmerhåren när man andades in det och när man sväljer hamnar det i magen, och att detta inte alls var bra. Så min teori var ju inte alls åt helvete.
Jag har tagit kontakt med företagshälsovården och ska dit i morgon på någon form av undersökning. Inte för att jag vet om dom ens hittar något, men i alla fall så blir det väl dokumenterat, och det är väl alltid något. Så jag blir hemma i morgon också. Jag har efter moget övervägande nu bestämt mig för att jag inte alls ska jobba med dessa enheter längre, då jag känner att det inte är bra för min hälsa, däremot kan jag tänka mig att jobba med vad som helst annat.
Sedan kan företaget göra vad dom vill med mig, jag vet att det krävs mycket i Sverige för att en arbetsgivare ska kunna avskeda någon, och eftersom jag inte arbetsvägrar, kan han få lov att skrika hur mycket han vill på mig, säkert bara bra för hans lungor. Jag vet i alla fall att glasfibret inte är bra för mina.
Jag återkommer om mer i detta ämnet framöver när jag får reda på mer.
Såg precis körslaget. Har för mig att det var Caroline af Ugglas idé, om jag inte minns fel. Egentligen känns hela konceptet rätt mesigt, och jag skulle egentligen inte få för mig att sitta en lördagskväll och se en massa doande fjöntar. Jag har en syster som sjunger i sångkör i kyrkan, men mitt bristande intresse för körsång hindrar mig från att gå dit. Men med det menas inte att min syster är dålig för det.
I alla fall. Av någon anledning så hamnade vi på den kanalen nu i kväll när vi åt middag, och såg Joakim Cans från Hammerfall. Jag tänkte att om han nu har ställt upp så kan jag väl se på det. Efter ett tag dök Siwan upp, som har bott i Landskrona. Jag trodde att hon skulle representera en annan stad för hon har väl inte bott här så länge tänkte jag, men tji fick jag. Skitkul att våran lilla fina stad hamnar på kartan igen sedan Bois åkte ur Allsvenskan -05.
Att hon åkte ur ikväll var synd, men jag tror dels att det berodde på att alla finniga tonåringar som vanligtvis röstar på Lasse Brandeby och Christer Sjögren inte visste vem denna ärtiga dam är, och dels för att låtvalet var lite dåligt. Men skit samma, ska man tävla i musik, eller dans för den delen, så ska det finnas en kunnig jury som bestämmer. Då hade vi sluppit Christer Sjögren i Melodifestivalen och Lasse Brandeby hade haft gott om tid att spela in sina kriminalfilmer, vilket han enligt uppgift gjort bra.
Men. Jag måste säga att den bästa insatsen stod Brolle Jr. för. Han hade lämnat sin jäkla gitarr hemma och höll käft under uppträdandet. Det måste ha varit en bedrift. Men nu är det färdigtittat på det programmet för min del, nästan bara fjöntar kvar, om man räknar bort Joakim Cans, möjligtvis Lotta Engberg då också.
Kvällen kommer att avslutas med en film och något gott att dricka.
Har ni varit med om att ha vaknat innan väckarklockan?
Jag kan lova att det är en smått härlig känsla att kunna "ligga och dra sig", innan klockan ringer. Man ligger och tänker på hur många minuter man kan vila innan dagens bestyr börjar. I många fall hinner man bara tänka så långt så drar larmet igång, och sedan är det kört. Jag använder mig inte av klockradion, eftersom mottagningen är under all kritik, allt man hör är ungefär kkkrkkrkrrkrkkrrrrixssfmskkkrksugerssskffkss. Så jag brukar strunta i den, och har bara väckning på min mobil. Efter ett par månader har jag äntligen fattat hur man ändrar alarmsignal och har efter litet laborerande kommit fram till bästa alarmsignal -Death metal.
Jag kan garantera att man vaknar som skuten ur en kanon nästan skräckslagen, ingen risk att somna om där inte. Jag har väckning vid tre tillfällen, först vid 06.25 och då spelas Kalmah med Heroes To Us. Sedan vid 06.35 spelas In Flames med Clayman, även om det kanske inte direkt kan kallas death metal, men skit samma. Sista väckningen sker vid 06.45 och då återkommer Kalmah men denna gången med Time Takes Us All. Detta ger mig gott om tid att stiga upp och göra mina bestyr, bre mackor, pussa flickvän och köra till jobb som börjar halv åtta.
Hur som helst vaknade jag i morse av mig själv och tänkte just hur länge jag skulle kunna ligga och dra mig. Sedan vände jag mig åt andra hållet och blundade, och försökte hinna somna om innan alarmet gick igång. Jag gissar att jag låg där i ca fem minuter och fick då en gnagande känsla i bakhuvudet om att det var något som var fel. Jag vräkte mig runt i sängen och lutade ut huvudet över sängkanten, och såg då att klockan var 07.57. Så där låg jag i min säng sömndrucken och försökte få rätt på skallen. Jag tror att den gick på strejk i morse precis som mobilen.
- "Ok"... "Klockan är alltså 07.57".... "07"... "07"... "då är hon efter sju va?" "sedan 57?" "va fan blir det?"
Samtidigt som det är skönt att vakna innan väckarklockan är det en hemskt att vakna och inse att man försovit sig. Man blir lite maktlös, speciellt om man vet att det är lönlöst att stressa, om man så hade kunnat köra med ljusets hastighet hade man ändå varit sen. Även om skallen hade gått ut i vild strejk i morse har tydligen kroppen vissa inlärda rutiner för att kunna klara sig, ungefär som självbevarelsedriften under en blöt kväll (-"Måste hem"). Så toa och hygien och mackor och puss klarades av utan större bekymmer. Sedan bar det av till gliringarna på jobb, alla frågor om Kvällsposten och sån mög. Men eftersom det är första gången på väldigt länge tröstade jag mig med att det finns folk som är värre. Jag kom senare på att anledningen till att mobilen inte hade ringt i morse var för att jag hade satt den på en tyst profil, dumma jag.
Anledningen till att skallen gått ut i vild strejk måste vara för det jag och min sambo gjorde hela torsdagskvällen och en bit in på natten. Ni som tänkte snuskiga tankar där hade ju i och för sig rätt, men inte på samma sätt. Vi avlusade våra marsvin, och med ens blev jag den mest hatade människa av alla marsvin i huset. Det är som om dom tänker -"du din jäkel ska få tillbaka". Man kan nästan se det i deras ögon. Det har ju inte blivit bättre av att vi blev tvugna att avlusa dom en gång till idag, fast värre. Mina grabbar hatar att bada, punkt slut. I morgon blir det de gamla grabbarna som ska få sin beskärda del, jag kommer nog få min beskärda del när jag får för mig att gosa med dom. Skulle nog inte tveka att pinka på mig. Men det gjordes för deras eget bästa.
Jag har äntligen införskaffat firrar till akvariumet, efter en rejäl övertalning. De blev sex Zebrafiskar och sex Röd Platy. Fast vi blev tyvärr lite snuvade på de Röda Platyn då vi misstänker skarpt att det användes fluorescerende ljus i tanken då dom var i en riktigt häftig röd färg. Väl hemma såg de nästan ut som guldfiskar i färgen. Jag ska ta reda på vad för slags ljus som användes och kommer vid ett helt annat tillfälle att införskaffa detta då. Men inte nu. Zebrafiskarna var riktigt livliga och jag passade på att döpa 4 av dom. De två minsta och de två största. Sixten, Blixten, Stampe och Bamse. Det gäller att hålla kvar i barnasinnet för man är inte äldre än man gör sig, som dom säger.
Nä nu är jag skittrött, min sambo glor på någon film så det blir jag själv som får korrekturläsa igen. Om jag får tid kanske jag återkommer i morgon och berättar om något helt annat, inte fanken vet jag. Nedan kommer länkar till de låtar jag har som morgonalarm i min mobil, om nu någon skulle vara intresserad.
När jag var riktigt liten och min syster bara var något år hade mina föräldrar hade ett akvarium. I alla fall vill jag minnas att vi hade det. Kommer tyvärr inte ihåg så mycket av fiskarna mer än att dom hade Neon Tetra och någon Scalar. Men jag kommer i håg att det var rofyllt att titta in i denna vattenvärld och se dessa, i alla fall flesta, färgglada krummelurer som simmade runt i vattnet. Jag kommer också ihåg att det var ganska stort och att det var skitkul att leka med magnetgrejen som rensade bort algerna. Och när mamma och pappa inte såg på "råkade" man göra så att innermagneten lossnade och man blev tvungen att plocka upp det igen. Har ett svagt minne av att jag även försökte klappa dom, men dessbättre för firrarna med mindre lyckat resultat. Om det var på grund av detta eller några andra orsaker som gjorde att det stoppades undan kommer jag inte ihåg.
Några år senare tyckte väl far att det var kul med dessa krummelurer i vattnet igen. Jag har för mig att vi hade det där far idag har sin bar, men jag är inte säker. Skit samma, det viktiga är inte placeringen utan vad som hände. Mor och far hade haft det ett tag och lyckats få igång det med en massa firrar. Det ska mycket till för att det ska funka i vattenvärlden. Ph-värden, hårdhet, syre och att fiskarna trivs med varandra, för inte ens det är till att lita på. Men som sagt det var en massa firrar, gissar på runt ett tjugotal stycken. Mina föräldrar var speciellt förtjusta i en Black Molly, och jag har alltid ju varit förtjust i Neontetrorna.
Jag gillade att kolla på dom och leka med magnetgrejen då och då. Men min lillebror, han upptäckte en gång att glasen var lite algigt och tyckte väl att det var mesigt att hålla på med magnetrakan, så han gjorde som han brukar göra med sig själv när han själv blev skitig.
Han hällde i en rejäl skvätt schampoo. En riktigt rejäl skvätt. På den tiden, när min lillebror var liten, kan jag tänka mig att det var en viss spänning för far att komma hem ifrån jobbet efter de hårda och sega arbetsdagarna och få reda på vad för hyss som hänt efter han kört till jobb. Inte för att lillebror hittade på mycket hyss, men vi var tre illbattingar som hittade på lagom många hyss. Och vi gjorde hyssen när far inte var hemma. Hursomhelst, när schampoot sögs in i cirkulationspumpen blev ordentligt löddrigt, och nästan alla fiskar dog. Nästan alla av ett tjugotal, utom en mal och en gul fisk som kan ha varit någon form av ciklid. Malen levde kanske i en vecka innan han gav upp, och den stackars gula fisken blev vit. Nästintill kritvit, och schampoot måste ha skadat hans lilla huvud, för efter det kunde han bara simma åt ett håll. Han behölls inte heller en längre tid.
Efter det har far vägrat att starta upp akvariumet igen. Jag kan förstå honom. Men det ska tilläggas att min lillebror fick hjälp av min lillasyster och att dom fått idén av ett barnprogram.
Men i lördags uppfyllde jag en dröm som jag haft sedan dess. Jag har köpt ett litet akvarium på 54 liter, och jag har köpt till lite växter. Det var ett jäkla pillemoj att trycka ner dom i "jorden" som består av något som jag skulle beskriva som pellets eller skitsmå kulor. Jag fick trycka ner dom ett par gånger innan dom höll sig nere, sen gick jag ut på internet och kollade runt för att få lite idéer om hur man man kan inreda sitt akvarie, sen gick jag ner igen och ryckte upp varenda planta igen och möblerade om -suck. Nu är jag någorlunda nöjd, skulle bara vilja ha något gräsliknande. Jag fick även lite idéer om hur man kan göra bakgrunder och fick för mig att jag skulle göra det. Jag höll på ett bra tag med en wellpappskiva, men det såg ut som något man hostar upp efter en vild fest. Dessutom böjde den sig värre än en pilbåge. Jag testade att lägga tryck på och sedan den hade torkat måla in andra färger, men den kaserades ganska omgående. Sedan lekte jag konstnär med Sandras akvarellpapper, knycklade ihopa dem till en boll, vecklade ut dem igen och tejpade fast dem. Det blev snyggt och ger mer struktur på bakgrunden. Nu är det bara firrarna som saknas. Men det kommer kanske till helgen. Foton kommer i så fall komma då.
Skulle det nu vara så att jag inte kan komma igång med firrarna, vem vet, så har jag lovat mina marsvinsgrabbar att dom har fått en inomhuspool.
Hej jag heter Andree och är närmare en gubbe än en grabb. Bor tillsammans med min sambo och min dotter i ett renoveringsobjekt jag köpte när jag var nitton år som vi renoverar när ork och lust infinner sig. Jag har just startat min föräldraledighet och tycker att det är spännande att få vara tillsammans med min dotter hela dagarna.
