Jag har blivit lurad uuåuåå
Har ni fått den där känslan av att ha blivit riktigt lurad? Jag menar inte som att bli lurad på första april, utan mer som i filmerna när man hjälper mördaren utan att veta om att det var han typ.
För ett tag sedan skrev jag i bloggen om hur jag jobbade med glasfiber och de bekymmer jag hade då. Jag har jobbat med det kanske två gånger till, och båda gångerna sa dom att nu var det sista gången, nästa gång skickas det till Lettland. Förrförra fredagen hade vi ett möte i Svalövsfabriken, det var det första fredagsmötet vi har haft sedan flytten dit och då berättades det att kunden ville ha 5.400 enheter tills på måndagen efter, då det hade blivit ett fel i någons ordersystem.
Givetvis är detta omöjligt att genomföra, inte ens om man jobbat hela helgen dygnet runt i en ohälsosamt hög hastighet hade detta gått, så det får ta den tid det tar. Måndagen efter gick åt till att ställa in ett bord, som inte hade gjorts i maskininställningen, och sedan förbereda orderkörningen. Det tog fanimej hela den dagen. Dagen efter på tisdagen på eftermiddagen sa jag ifrån att nu pallar jag inte detta mer, det är för ansträngande för mig. (Ni som vill veta mer om hur det går till får leta bland inläggen, orkar inte skriva detta en gång till.)
Förmannen snackade med två andra som också kör liknande maskiner om att dom skulle hjälpa till. Deras krav var högre lön, då det tydligen finns montörer som har högre lön än oss som maskinskötare. Detta var inte något jag satte vikt på, utan jag ville bli avlöst med jämna mellanrum och kanske bättre utsug. Förmannen sa att lönen var inget han kunde diskutera om, utan det fick vi ta med högsta chefen, och han skulle inte komma tillbaka förrens måndagen efter (-nu i måndags).
På fredagar städas hela fabriken och så även i förra fredan, och då gick jag och en av de andra maskinskötarna runt i fabriken och upptäckte att i ett av rummen som stod tomma var det i princip världens bästa utsug, och man kan ju undra varför min maskin inte blev uppsatt där. Detta har jag tyvärr inte fått reda på. Skit samma, i måndags när chefen hade kommit tillbaka bad vi vår förman att berätta för chefen att vi ville diskutera lite om situationen, men det visade sig att han var upptagen resten av dagen.
Så i tisdags gick en av mina kolleger upp till honom och bad honom komma ner när han hade tid. Kan ni gissa vad han fick för svar? min kollega berättade att chefen blev illröd i ansiktet och började skaka i kroppen, han viftade med armarna och skrek:
-Är det så att det inte passar kan ni gå hem meddetsamma och söka nya jobb!
När jag fick höra detta blev jag helt paff.
Kan man verkligen säga så till sina anställda? Ska kanske förklara chefen hade jobbat på firman i Svalöv innan och bröt sig ur där för ca fem år sedan. När han bröt sig ur där kontaktade han vissa som var anställda på företaget i Svalöv och lovade dom högre löner och bättre förmåner. Jag berättade vad som hade hänt på morgonen för en annan kollega och han berättade om att när dom sedan efter sin anställning bett om mer betalt hade chefen svarat:
-Ok,vilken dag vill ni sluta, för det får ni göra om det inte passar. Jag kan anställa polacker för femtusen i månaden och ändå driva företaget.
Då blev jag ännu mera paff, andan gick ur mig som om man fått en rejäl fetsmäll i magen. Snacka om att man tappade sugen. Sedan gick vi till en annan anstäld som är våran fackliga representant, eller ja, det är han vi säger till när vi tycker att något är snett, och sedan är det upp till honom att gå vidare. Det enda han sa var att han kunde inte göra något åt det, och skyllde på regeringen hit och dit. Vid ett tillfälle sa han rätt ut:
-Varför söker du inte bara ett nytt jobb?
Då tappade jag lusten helt.
Vem blir det lättare för om jag söker ett nytt jobb? Mig? Javisst, jag slipper att gå i skiten mer. Honom? Absolut, han behöver inte anstränga sig i sådana frågor. Dom som kommer efter mig? Defenitivt inte!! Dom får samma helvete som jag har nu.
Strax efter frukost blev jag illamående, fick ont i magen. Jag gick med det i flera timmar och vid tvåtiden gick jag in på dass och lade en pizza, sedan gick jag hem. Jag är ingen doktor, men den enda gissningen var att jag skulle kunna ha andats in glasfiber som fastnat i typ munhålan eller något, och sedan när jag sväljde råkat få ner det i magen. Kom hem, ringde Landskronas vårdcentral, som är mer än dumma i huvudet och dom svarade att det säkert var maginfluensa, trots att jag förklarat om att jag förutom det magonda var absolut frisk. jag berättade även min teori om att ha svalt glasfiber, men nä, det var nog bara en maginfluensa.
Strax efter ringde en granne och undrade hur läget var, och jag berättade om hur det var, mest bara för att han frågat. Då sprang han till datan och klickade runt och letade och hittade till slut på arbetsmiljöverkets hemsida en massa förordningar om glasfiber och en massa annat. Efter att ha tittat runt där hittade jag klart och tydligt, svart på vitt att man kunde få glasfiberpartiklar i flimmerhåren när man andades in det och när man sväljer hamnar det i magen, och att detta inte alls var bra. Så min teori var ju inte alls åt helvete.
Jag har tagit kontakt med företagshälsovården och ska dit i morgon på någon form av undersökning. Inte för att jag vet om dom ens hittar något, men i alla fall så blir det väl dokumenterat, och det är väl alltid något. Så jag blir hemma i morgon också. Jag har efter moget övervägande nu bestämt mig för att jag inte alls ska jobba med dessa enheter längre, då jag känner att det inte är bra för min hälsa, däremot kan jag tänka mig att jobba med vad som helst annat.
Sedan kan företaget göra vad dom vill med mig, jag vet att det krävs mycket i Sverige för att en arbetsgivare ska kunna avskeda någon, och eftersom jag inte arbetsvägrar, kan han få lov att skrika hur mycket han vill på mig, säkert bara bra för hans lungor. Jag vet i alla fall att glasfibret inte är bra för mina.
Jag återkommer om mer i detta ämnet framöver när jag får reda på mer.
Over and out.
För ett tag sedan skrev jag i bloggen om hur jag jobbade med glasfiber och de bekymmer jag hade då. Jag har jobbat med det kanske två gånger till, och båda gångerna sa dom att nu var det sista gången, nästa gång skickas det till Lettland. Förrförra fredagen hade vi ett möte i Svalövsfabriken, det var det första fredagsmötet vi har haft sedan flytten dit och då berättades det att kunden ville ha 5.400 enheter tills på måndagen efter, då det hade blivit ett fel i någons ordersystem.
Givetvis är detta omöjligt att genomföra, inte ens om man jobbat hela helgen dygnet runt i en ohälsosamt hög hastighet hade detta gått, så det får ta den tid det tar. Måndagen efter gick åt till att ställa in ett bord, som inte hade gjorts i maskininställningen, och sedan förbereda orderkörningen. Det tog fanimej hela den dagen. Dagen efter på tisdagen på eftermiddagen sa jag ifrån att nu pallar jag inte detta mer, det är för ansträngande för mig. (Ni som vill veta mer om hur det går till får leta bland inläggen, orkar inte skriva detta en gång till.)
Förmannen snackade med två andra som också kör liknande maskiner om att dom skulle hjälpa till. Deras krav var högre lön, då det tydligen finns montörer som har högre lön än oss som maskinskötare. Detta var inte något jag satte vikt på, utan jag ville bli avlöst med jämna mellanrum och kanske bättre utsug. Förmannen sa att lönen var inget han kunde diskutera om, utan det fick vi ta med högsta chefen, och han skulle inte komma tillbaka förrens måndagen efter (-nu i måndags).
På fredagar städas hela fabriken och så även i förra fredan, och då gick jag och en av de andra maskinskötarna runt i fabriken och upptäckte att i ett av rummen som stod tomma var det i princip världens bästa utsug, och man kan ju undra varför min maskin inte blev uppsatt där. Detta har jag tyvärr inte fått reda på. Skit samma, i måndags när chefen hade kommit tillbaka bad vi vår förman att berätta för chefen att vi ville diskutera lite om situationen, men det visade sig att han var upptagen resten av dagen.
Så i tisdags gick en av mina kolleger upp till honom och bad honom komma ner när han hade tid. Kan ni gissa vad han fick för svar? min kollega berättade att chefen blev illröd i ansiktet och började skaka i kroppen, han viftade med armarna och skrek:
-Är det så att det inte passar kan ni gå hem meddetsamma och söka nya jobb!
När jag fick höra detta blev jag helt paff.
Kan man verkligen säga så till sina anställda? Ska kanske förklara chefen hade jobbat på firman i Svalöv innan och bröt sig ur där för ca fem år sedan. När han bröt sig ur där kontaktade han vissa som var anställda på företaget i Svalöv och lovade dom högre löner och bättre förmåner. Jag berättade vad som hade hänt på morgonen för en annan kollega och han berättade om att när dom sedan efter sin anställning bett om mer betalt hade chefen svarat:
-Ok,vilken dag vill ni sluta, för det får ni göra om det inte passar. Jag kan anställa polacker för femtusen i månaden och ändå driva företaget.
Då blev jag ännu mera paff, andan gick ur mig som om man fått en rejäl fetsmäll i magen. Snacka om att man tappade sugen. Sedan gick vi till en annan anstäld som är våran fackliga representant, eller ja, det är han vi säger till när vi tycker att något är snett, och sedan är det upp till honom att gå vidare. Det enda han sa var att han kunde inte göra något åt det, och skyllde på regeringen hit och dit. Vid ett tillfälle sa han rätt ut:
-Varför söker du inte bara ett nytt jobb?
Då tappade jag lusten helt.
Vem blir det lättare för om jag söker ett nytt jobb? Mig? Javisst, jag slipper att gå i skiten mer. Honom? Absolut, han behöver inte anstränga sig i sådana frågor. Dom som kommer efter mig? Defenitivt inte!! Dom får samma helvete som jag har nu.
Strax efter frukost blev jag illamående, fick ont i magen. Jag gick med det i flera timmar och vid tvåtiden gick jag in på dass och lade en pizza, sedan gick jag hem. Jag är ingen doktor, men den enda gissningen var att jag skulle kunna ha andats in glasfiber som fastnat i typ munhålan eller något, och sedan när jag sväljde råkat få ner det i magen. Kom hem, ringde Landskronas vårdcentral, som är mer än dumma i huvudet och dom svarade att det säkert var maginfluensa, trots att jag förklarat om att jag förutom det magonda var absolut frisk. jag berättade även min teori om att ha svalt glasfiber, men nä, det var nog bara en maginfluensa.
Strax efter ringde en granne och undrade hur läget var, och jag berättade om hur det var, mest bara för att han frågat. Då sprang han till datan och klickade runt och letade och hittade till slut på arbetsmiljöverkets hemsida en massa förordningar om glasfiber och en massa annat. Efter att ha tittat runt där hittade jag klart och tydligt, svart på vitt att man kunde få glasfiberpartiklar i flimmerhåren när man andades in det och när man sväljer hamnar det i magen, och att detta inte alls var bra. Så min teori var ju inte alls åt helvete.
Jag har tagit kontakt med företagshälsovården och ska dit i morgon på någon form av undersökning. Inte för att jag vet om dom ens hittar något, men i alla fall så blir det väl dokumenterat, och det är väl alltid något. Så jag blir hemma i morgon också. Jag har efter moget övervägande nu bestämt mig för att jag inte alls ska jobba med dessa enheter längre, då jag känner att det inte är bra för min hälsa, däremot kan jag tänka mig att jobba med vad som helst annat.
Sedan kan företaget göra vad dom vill med mig, jag vet att det krävs mycket i Sverige för att en arbetsgivare ska kunna avskeda någon, och eftersom jag inte arbetsvägrar, kan han få lov att skrika hur mycket han vill på mig, säkert bara bra för hans lungor. Jag vet i alla fall att glasfibret inte är bra för mina.
Jag återkommer om mer i detta ämnet framöver när jag får reda på mer.
Over and out.
