Andree

Jag har kört av vägen i över hundra knutar, kapat mig i tummen med en vinkelslip ända in till benet, krossat mitt pekfinger med en slägga, vält med en skylift från fem meters höjd, fått mitt öga borrat i efter en svetsloppa brännt sig fast i hornhinnan, varit centimeter från att krossas under en fyra-tons maskin. De skador jag fick då (då jag ens fick några) var i en kroppsdel, nu är jag förkyld i hela kroppen. Mitt hundra procent idag är i vanliga fall femtio procent. Orkar inget. Jag är inte jag-ligger-i-soffan-med-filt-och-inväntar-döden-sjuk, men jag är ju en regelrätt kille så lite synd om mig är det ju.

Idag var min sista jobbedag innan jag gick på föräldraledighel i hela åtta månader. I veckan började jag bli förkyld och i morse det riktigt förkylt men jag tänkte att om jag så skulle ordna med färdtjänst så skulle jag bannemej ta mig till jobb. Anledningen var att jag köpte en tröja strax efter att Signe föddes. Den gjorde succé.

 

 

Nu väntar åtta månaders mys med tösabiten.

Jaha, då har man gått och friat till Madammen och tamejtusan, hon svarade ja.

 

Funderingarna började väl redan när vi väntade barn, men då var det inte så viktigt med alla funderingar och förväntningar som vi hade då med att vänta barn. Dessutom skilde sig Sandras föräldrar i den vevan och då blev det inte direkt något bra tillfälle att ställa frågan. Efter att Signe föddes kändes det ändå lite som att det var dags. Vi skulle upp till Hökensås och fiska med hennes släkt lagom till Kristi flygare och jag tänkte att där skulle jag nog kunna få ett tillfälle att fråga hennes far om tillstånd.

 

Det kanske är fjantigt att be om lov kan tyckas, men för mig var det faktiskt en självklarhet. Vi åkte ut i en eka för att fiska och när jag satt där och försökte bygga upp mitt mod till att fråga passade min mor på att ringa. Min far hade fått en hjärtattack och det var väldigt osäkert hur det skulle gå med honom. Mina tankar på frieri försvann där och tänkte bara på far min.

 

Nu under hösten har vi pratat fram och tillbaka om hur vi ska göra med ägandet av huset då det endast är jag som står som ägare och ett möte med banken bestämdes. Väl där fick vi reda på att det inte var så lätt att ordna som vi trodde. Det lättaste hade ju varit att gifta oss men det var vi inte så intresserade av. Inte så att jag visade det öppet i alla fall.

 

Jag hade tänkt att vänta till våren/sommaren för att kanske hinna knåpa ihop en skattjakt likt den jag anordnade när hon fyllde 27. Om vi inte gifte oss nu kunde det bli en ganska rejäl summa pengar att betala för att få Madammen som samägare i huset och det tyckte jag var onödigt. Jag hade ändå tänkt att fria inom ett halvår ändå.

 

Sagt och gjort. Jag köpte en plastring på ICA i byhålan i mådags, och sedan försökte jag fundera ut hur jag skulle göra för att det skulle bli lite roligt av det hela. På torsdagen bestämde jag mig för att idag ska det ske. Fem sekunder efter att jag sms:at svärfar att jag ville träffas. Det var lite nervöst att köra ner, men inget mot när jag ringde på hans dörr.

 

Väl hemma igen hade Madammen och Signe inte kommit hem än så jag hann förbereda mig lite. När familjen satt vid middagsbordet lite senare och jag matade Signe så skulle Madammen upp för att göra något och då lade jag mitt lilla inslagna paket på bordet vid hennes plats. Resten är historia, som ni säkert har läst på madammens blogg.

 

Men tanken är att vi ska gifta oss till sommaren. Räkna med att det blir lite skriverier om sådant i framtiden.

 

Tack och hej.

Madammen, svärfar och min syster åkte till Danmark för att titta på opera så jag blev ensam kvar att ta hand om min dotter för en dag. Redan tidigare i veckan hade min mor frågat om vi inte kunde åka in till stan för att titta på en julmarknad för Landskronabaserade företag som bjöd på julstämning. Det skulle finnas jultomte, karuseller för småbarn, ponnyridning och motocrossbana för de som ville testa på detta. Eftersom Signe är ett barn så tänkte jag att hon kanske skulle tycka att detta var kul.

 

Det visade sig att hon tyckte att det var lika kul som vi vuxna så vi avlägsnade oss efter cirka 45 minuter eller så. Det enda småroliga som hände var när Jultomten kom fram till Signe och vinkade, Signe tittade på honom som om hon tänkte; Varför har du klätt ut dig? På vägen hem passade jag på att handla lite förnödenheter, mjölken var nästan slut. När jag svängde in på parkeringen bjöd jag hem mor och hon var inte sen att tacka ja.

 

Signe fick sin lunch samtidigt och efter ett litet tag blev hon trött och när jag gick och lade henne så sa min mor att hon inte skulle vara kvar när Signe vaknade igen. Mor och jag satt och snackade om både det ena och det andra och vips så hade Signe vaknat igen. Mor åkte hem och jag började med middagen: Potatis och köttbullar med brunsås vilket uppskattades av tösabiten.

 

Efter maten busades det så det stod härliga till, vi jagade varandra runt i köket och levde rövare, men åldern tar ut sin rätt så jag satte mig i soffan och övervakade henne. Det var ju vad jag trodde. Signe tycker om att klättra i en fåtölj med armstöd i trä och hon måste ha sluntit med handen när hon klättrade för sekunden senare så grät hon. Först såg det inte så farligt ut, men efter bara någon sekund så började det att blöda.

 

Hon hade lyckats bita sig själv i läppen och vid närmare inspektion såg det ut som om hon hade blivit attackerad av ett hålslag. Jag krossade isbitar åt henne att äta. Tänkte att det kanske kunde bedöva lite. Det gjorde resultat för hon slutade att gråta. Sedan ringde jag min mor som en gång i tiden jobbat på lasarett och tvingade hit henne för att få hennes åsikt. Vi kollade hennes tänder och de såg intakta ut, jag stoppade in ett finger i munnen och hon bet mig hårt i det. Tack ska du ha far, för att du tar så väl hand om mig.

 

Efter bara ett litet tag efter att hon slagit sig blev hon lugn så nattningen gick galant. Nu fick jag äntligen tid att hänga upp tvätten som blev tvättad innan Madammen drog till Danmark. Jag tänkte att när tvätten var färdighängd så skulle jag koppla av med att spela lite tv-spel innan Madammen kommer hem igen. När jag tänkt färdigt tanken så kom hon in genom dörren och sa att jag skulle sätta i bilbarnstolen så skulle hon dra igång tv:n för att se en film som just hade börjat. Därför satte jag mig här...

 

Tack och hej.

Madammen inspirerade mig till just detta inlägg, här kommer det:

 

Fy fan vad jag har varit duktig idag.

 

Det var det.

Det bästa med julen:

 

Som nybliven förälder tycker jag om när man myser med den lilla familjen. Man kanske sitter och äter frukost eller middag och man har tid att sitta och prata med varandra. Man sitter och tittar på sin lilla tös och känner en sådan otrolig glädje av få tillbringa tid med henne. Man kan titta på sambon och man kan se samma glädje i hennes ögon och orden för glädjen är överflödiga.

 

Det sämsta med julen:

 

Wham - Last Christmas. Kommentar överflödig.

I natt var det lite hafsigt igen med Signes sömn. Kommer inte ihåg alla detaljer och klockslag men jag tror att vi båda gjorde allt för att hon skulle somna om men det var fruktlöst. Efter ett tag -en kvart, en timme, jag vet inte vilket för jag var bara halvt om halvt vaken- testade vi att ge henne välling och det gick ner i ett nafs. Trots det ville hon inte sova i sin egen säng så till slut fick hon sova mellan oss.

 

Fasen vad det är mysigt med en liten unge som sover i samma säng. När ungen och mamman vaknade sa mamman att jag fick ta sovmorgon idag och det protesterar man ju inte emot, så jag somnade om. Vaknade senare av att Madammen hämtade pinnar i vedkorgen att elda med, som vi lagt i trappan för att Signe inte ska ha så lätt att plocka dom. Strax efter kom både Signe och Madammen upp för att berätta att frukosten var framdukad. Jättemysigt!

Tjenamors.

 

Det var tyvärr ett tag sedan som jag skrev av mig här. Det är bara för att vi var lite sjuka här i hushållet. Madammen hade en form av magsjuka och Signe var lite snål med maten. Ja, och jag på mitt sätt men det är inget nytt i det. Madammen blev såpass dålig i onsdags att jag valde att bli hemma i torsdags för att kunna ta hand om Signe. När jag kom till jobbet igår var jag beredd på en väldans massa gliringar för att jag var hemma en dag men det verkar som att folket förstod och det är nog inte så lätt att ta hand om en 1-åring som håller 180km/h när hon pausar om man själv ligger i en febertopp.

 

Tanken var att avsluta golvläggandet i veckan men det sköts ju upp så jag får se om jag hinner med någon timme idag. Min storasyster fyller snart 30 år och har fest idag... (Kom jag undan med den?) Vi har köpt en present som vi tror att hon kommer att uppskatta väldigt mycket. Systern har hyrt folkets hus i hembyn och hon bjöd alla släktingar och alla sina vänner men tyvärr verkar det som att det inte kommer så mycket folk och det är ju riktigt tråkigt. Hoppas att det blir lyckat i alla fall.

 

Inatt var en lite småjobbig natt, Signe vaknade vid tvåtiden (har jag för mig) och ville inte sova. Inte för att hon var ledsen men hon ville ha uppmärksamhet och det har man ju lust till mitt i natten. Jag testade att byta blöja och sedan lade jag mig vid fotändan av sängen för att kunna hålla henne i handen och lugna ner henne, men hon var inte sugen på att ta det lugnt. Vid halv fyra (ca) så testade vi att ge henne mat och hon drack upp all vällingen i ett nafs. Nu tyckte jag att jag uppfyllt min kvot av meningslösa nattningsförsök så jag lämnade över stafettpinnen till Madammen och lade mig för att sova. 

 

När Signe sedan väckte oss vid åtta, halv nio sa Madammen att hon hade hållt på i ungefär en och en halv timme hon med (om det räckte) och bad mig om en liten sovmorgon, och det fick hon. Signe och jag gick ner för att käka frukost och jag gjorde den sedvanliga gröten till henne och bredde ett par mackor åt mig. Gröten ratades omedelbums så jag gav henne en macka med rallarekorv och nästan hela slank ner på stuberten. Sedan ville hon inte ha mer mat, vi får väl se hur mycket hon orkar rumstera runt i huset innan orken tryter. Än visar hon inga tecken på trötthet. Inga alls...

 

Nu har Signe tröttnat på att jag sitter vid datorn så jag får väl avsluta här. Trevlig helg på er så hörs vi.

 

Tack och hej.

Ville bara avsluta dagens bloggande med en sak jag kom på när jag bytte pyjamas på Signe.

 

Efter att Signe föddes fick vi vila upp oss något i förlossningssalen innan vi hamnade på den nya avdelningen. Strax innan vi blev tilldelade vårt nya rum skulle vi klä på Signe hennes kläder och det föll på min lott eftersom Sandra fortfarande var medtagen. Jag hade absolut ingen aning om vad jag gjorde eller skulle göra utan jag var totalt bortkommen men jag kommer ihåg att jag tänkte: Det är bara att köra på.

 

Det var bara det att Signe som nyfödd inte var så van vid fritt spelrum utan höll alla kroppsdelar nära sig och det kändes jobbigt att försöka tvinga in hennes armar i en liten body. Man fick riktigt bända ut hennes armar och jag som inte ens hållt i en bebis var livrädd för att skada henne. För att inte tala om alla dessa satans knappar som skulle knäppas på diverse ställen (ytterligare en sak som vi inte fick lära oss på föräldrakursen). Men som sagt, jag "körde på" även om det var lite obehagligt med sköterskorna som tittade på.

 

Jag försökte prata så lugnande jag kunde med min dotter och berättade om allt jag gjorde och vad som skulle hända när jag klädde på henne. Såklart hamnade bodyn helt åt helsike fel men så sa jag något i stil med: Nu klantade pappa allt till det, vi får göra ett nytt försök, hela tiden så lugnande jag kunde för att inte skrämma upp det lilla livet. Då frågade en av sköterskorna Sandra om jag hade barn sedan tidigare för jag hade en sådan vana med barn. Jag blev om möjligt ännu stoltare just då och tänkte att det där med föräldraskap kanske jag ändå kan klara av trots allt.

 

Tack och hej.

Jaha, jag har ju missat att skriva här på ett tag. Bättring på g.

 

Helgen inleddes med fredagens avsnitt av På Spåret och senare efter det så såg vi på en film som jag sedvanligt somnade ifrån. På lördagen åkte vi ut till mina föräldrar för frukost och lösning av melodikrysset  och när det var avklarat lämnade vi vår dotter där för övernattning. Vi skulle äntligen få lite tid till renoveringen av sovrummet som gått lite i stå. Mina förväntningar var att vi kanske skulle få färdigt all regling av golvet, inte mer, men madammen tyckte att vi skulle passa på att handla hem golvspånskivor.

 

Lite onödigt att ha de liggandes och inte hinna sätta upp dom tänkte jag, dessutom skulle det ta en massa tid i anspråk att inhandla dessa skivor. Det gjorde det också eftersom jag hade fått för mig att man kunde köpa skivorna i ett visst mått och den första affär vi åkte till hade inte detta mått, så vi åkte vidare till nästa affär som inte heller hade detta mått. Det visade sig att jag såklart läst fel. Vi handlade skivorna, åkte till en tredje affär för att handla en sticksåg då den gamla inte riktigt ser ut som den gjorde när den lämnade konstruktionsbandet.

 

Väl hemma igen drog vi igång, jag mätte och madammen sågade och vips så hade vi reglat färdigt åt ena hållet, nu var det bara tvärribborna som skulle vara över skarvarna. Då tyckte madammen att vi skulle regla skiva för skiva och det var jag inte sen att acceptera. Visst, det var riktigt knäckande för knäna att ligga på ojämnt golv och skruva till förbaskelse men resultatet visade sig direkt när man lade den första skivan. Det är roligare att jobba då, så vi kämpade på ett par extra timmar.

 

Efter åtta timmars effektiv arbetstid hade knäna gnisslat färdigt och vi höll kväll för att dra igång i förmiddags. Tre timmars arbete senare hade vi nästan lagt alla spånskivor vi köpte igår. Eller ja vi lade ut alla spånskivor vi köpte igår men sista raden ska reglas undertill, vi ville bara se hur det kommer att se ut, det blir hur bra som helst. Det fattas bara 3,5 kvadratmeter golv men det ska bli klart innan helgen.

 

När golvet är klart ska en vägg reglas upp, vi ska bygga om en garderob och innertaket bör nog ses över. Sedan är det "bara" väggarna som ska gipsas, varav vissa av dom ska förstärkas med OSB-skivor eller plywood. En vägg ska vi kanske "urholka" för att få smartare hyllsystem men den idén är fortfarande på tankestadiet. Sedan när allt det är avklarat är det inte mycket kvar. Men vi vet av erfarenhet att det inte bara är "bara att göra". Det beryktade köket tog oss två år i anspråk att renovera och där har vi fortfarande kvar de klassiska listerna att sätta upp, och då hade vi inget barn i våra liv. I alla fall inte när vi började renovera...

 

Tack och hej.