Andree

Kände för att skriva några rader men just som jag skulle trycka på tangenterna så kom jag på att jag har ju egentligen inget intressant att berätta, därför så skriver jag om första bästa som dyker upp i skallen...

Inget ännu...

Köket är i ett fungerande skick i alla fall, både vatten och avlopp är fixat och näst intill all el dessutom. Bara så att ni vet det så är det riktigt skönt. Vi har en massa kvar att göra, fönster ska bytas, innertak ska byggas och det ska både tapetseras och målas, men man går runt här med en känsla att det värsta är över och att resten är nedförsbacke. Vi är inte tvugna att renovera till vi går och lägger oss utan vi har faktiskt haft både en och tre dagar där vi inte gjort något vettigt alls. Det var faktiskt ganska länge som vi tog det så lugnt. Skönt.

Jag skäms dessutom inte för att säga att det har blivit förbaskat fint här. Det överträffade mina egna förväntningar och det är kul. Visst hade vi ett hum om hur vi ville att det skulle se ut, jag såg en gammal bild på hur det var tänkt från början, för cirka ett år sedan och vi har inte seglat allt för långt ifrån grundidén. Men om ni har sett mitt förra inlägg (bild sju när jag står och plockar skit ifrån marken), ungefär där i det skedet var jag långt ifrån övertygad om att det skulle bli så bra. Det var knappt att jag ens trodde att vi skulle fixa det. Många sömnlösa nätter där...

Men på något sätt löste det sig. Eller ja, DET löste sig inte, VI löste det. En sak i taget, en dag i taget. Nu har vi kommit så långt att vi har börjat plocka in grejor i skåpen, vilket i sin tur betyder att vi har börjat rensa bastun, där allt var instoppat. Vi hade två kartonger med saker från skafferiet men det slutade med att vi fick slänga mer än en kartong av det då det mesta var äldre än datumstämplingen vilket vittnar om vår optimism innan vi började renovera. 

En idé som vi fick ganska tidigt var att riva ner väggen mellan kök och vardagsrum, samma vägg som trappan anlöper mot för att sätta upp en bokhylla som rumsavdelare men vi sa att vi skulle lugna oss med det tills det var dags för vardagsrummet att renoveras. Mitt i allt så åkte den ner i all hast innan vi hann ångra oss och det blev skitbra, oförskämt bra. Eftersom man sällan kan utnyttja utrymmet under en trappa så blev det en läshörna och det är jäkligt mysigt att sitta och läsa där med brasan precis framför näsan.

And now for something completely different.

Har ni läst om att det har visat spår av bly i cafebars maskiner, vi har en sådan på jobb och det kanske är därför som vågen visar vad den gör... Jag har visserligen tyckt att vårt kaffe smakar illa en längre tid så nu testar jag instant coffe. Jag testade en arbetsdag utan kaffe men då gick det inte alls bra, därför kör jag pulverkaffe ett tag nu.

Nu kan jag tyvärr inte komma på något mer att skriva om så jag tackar för mig

För någon vecka sedan hade jag ett kort samtal med en arbetskamrat, men efter det kunde jag inte sluta tänka på det, och nu kände jag bara för att ventilera mig.

Det är så här att ca. en gång i månaden ska jag framställa "råvara" till en produkt som vi sedan säljer. Denna råvara innehåller mängder med glasfiber, men det ser inte ut som isoleringen i huset, utan som typ 20 cm långa hårstrån. Hursomhelst, det kliar som satan!! Även om jag springer runt i en heltäckande skyddsdress, så slutar det med att jag har glasfiber över hela mig, och detta följer sedan med mig hem, också har vi det i soffan, i tvätten och i sängen - överallt. Det ligger inte som en heltäckande ryamatta om ni nu trodde det, men man ser det, det glittrar.

Jag har även en skyddsmask som varken släpper in eller ut luft, så efter en dag är man slut i huvudet (mer än vanligt). Jag har bett om att få utsug, fläktar å fan vet vad, men det händer inget. Denna order ska förläggas till våran filial i Lettland, så dom tycker inte det är lönt att göra några investeringar. Och ingen annan vill "hoppa in" för att det inte ska bli så motigt för en ensam person. Vid ett tillfälle frågade jag vad som hände om jag sa att nu pallar jag inte detta mer, då jag vet att fler än jag kan göra detta jobbet. Fick till svar att det var samma som arbetsvägran. Tack för den du!

Man ska väl tillägga att Letterna har ca 60 % lägre lön än vad vi svenskar har, inte 60 % av vår lön utan lägre!! Man borde ju också ana att alla andra kostnader blir lägre, som jag vill ha bättre utsug å fläktar. Låt säga att det kostar 20. 000 kr (inte fan vet jag) i Sverige. Så kostar det under 10 papp i Lettland. Tacka fan för att dom investerar pengar utomlands, det kostar ju inte så jävla mycket. Sedan tycker Letterna att vi är dumma i huvudet som gnäller på våra chefer, när dom blir så bra behandlade. Det är ju klart att dom blir det, dom kostar ju nästan inget.

Jaha, och vad händer när dom har investerat klart i Lettland? Risken är ju stor att allt kommer förflyttas dit. Jag har absolut inget emot Letter i heller. Det är inte deras fel att våra jobb hamnar där. Det är företagsägarnas fel. Men så har det väl varit ett tag nu. På 90- talet var det väl Polen som gällde om jag inte minns fel. Jag tror förstås att västeuropeiska fabriker i östeuropa hjälper till att bygga upp landets ekonomi, så det är väl bra. Det är jag ju inte emot. Men jag vill ha kvar mitt jobb.

Ett annat sätt att spara pengar är tyvärr att snåla på personalkostnader. Till exempel att berätta om personalfesten 2 dagar innan anmälningsdagen, gärna strax innan man slutar för dagen. Eller att inte köpa arbetskläder till sina anställda som är lite rundare än andra, då det kostar 20:- extra/plagg, utan föreslå att dom springer ett par varv om dagen runt byggnaden (givetvis helst under rasterna). Eller att inte dela ut ombytesskåp till alla anställda. (För det kan ju tänkas att dom skulle få för sig att duscha på jobb, och vattnet kostar det med...)

En annan tanke som byggdes vidare var det att låt säga en fabrik har 50 anställda, och allt flyttas till östeuropa (-som är så jäkla populärt idag). Då fattas det 50 anställningar i Sverige. Jaha, då ska dom gå på A-kassa, som den svenska regeringen så jävla lägligt har sänkt. A-kassan är en typ av försäkring som du betalar, som du ska kunna använda dig av när du blir arbetslös.  Ungefär som om din bil är värd 100.000 kronor och du råkar ut för skada, så skulle du bara få ut en del av summan. Det är precis samma skit.

Men vad händer med dom 50 arbetslösa, det kommer ju inga 50 nya arbeten till dom. Idag är du mer eller mindre tvungen att ta ett jobb, och då spelar det ingen roll vad du har för utbildning. Hjärnkirurger kan mycket väl hamna som städare (lite drastiskt kanske, but you get the picture...) och i värsta fall ska det inte heller spela någon roll var du bor, du ska mer eller mindre vara beredd på att ta ditt pick och pack och sticka till något annat län för att få ett vikariat, no thanks!! Men om vi väntar 10-20 år så kommer Polackerna och Letterna att investera i svenska fabriker ska du se...

På tal om bilar. Ingen idag kan undgå växthuseffektsnacket. Jag tycker att det är bra att diskussionen tas upp. Det gör jag verkligen. Men dom bekämpar det på fel sätt. Du får 10.000 kr tillbaka av den svenska regeringen om du köper en ny miljöbil idag. Det är väl bra, men va fan dom kostar ju en halv förmögenhet, billigaste ligger på 150.000 kr. Jag är miljömedveten men dom pengarna har inte jag idag. Jag tycker att om det nu verkligen är så illa som det låter borde väl alla ha möjlighet att skaffa en miljöbil oavsett inkomst, inte bara de rika.  

Men om jag köper denna billigaste miljöbil om 10 år, får jag då också 10.000 tillbaka av den svenska staten? Skulle inte tro det. Denna regel gynnar bara dom rika. Så jag fortsätter att köra min gamla Saab 90 -85 med förgasare som dricker runt litern/milen. Men jag får väl trösta mig med att CO utsläppet låg på 0.1 (noll komma en!!) av godkända 3.6. Är inte det miljövänligt? Fan, jag borde väl också få 10 papp för det. Då hade jag tjänat 5 papp på bilen.

Det känns som att jag skulle vilja få till en bra slutkläm. Jag vill nog bara ha sagt att det är inte så lätt för en låginkomsttagare i dagens samhälle. Men va fan, hellre leva lite knapert och veta pengarnas rätta värde, än att vara en rik stackars snorunge som aldrig kommer att kunna veta om det är tack vare sig själv, eller sin pappa som han/hon har det så bra som han/hon har. *HostParishosthostHiltonhost*

Nä, nu ska jag sluta gnälla (det är ju för fan fredag) och hoppa i duschen. Trevlig helg på er alla. 
(Rubriken kommer från en fras av Living On The Edge med Aerosmith.)