Andree

Jisses vad tiden går fort när man har roligt, sägs det. På något sätt har det gått fort för mig med, trots att jag inte haft så kul. Vi pratar om jobbet, så att ni inte börjar misstänka något annat. Tidiga morgnar och tyvärr alltför sena kvällar. Men idag så fick jag min lönespecifikation. Jag ska vara ledig nästan i en hel månad till jul och för att jag skulle kunna få det utan avkall på min lön så var jag tvungen att jobba in komptimmar. Närmare bestämt femtiosex komptimmar. Det är mer än en arbetsvecka. Idag såg jag att jag hade fått ihop femtiosex timmar och tjugoåtta minuter. Woohoo. Ska nog kompa de sista minuterna innan vi drar utomlands.

Jaha, något annat nu när jag ändå sitter här?

Tja i förra veckan så hade vi oönskat besök. En eftermiddag så satt jag framför datan när madammen påkallade min uppmärksamhet. Jag beräknade hennes tonläge och intensitet i själva ropet till att vi hade fått in en fet spindel i vårt enkla tjäll. I hate spindlar. Med spring i benen tog jag mig ner för trappan och rundade in mot vardagsrummet, stannade och avsökte rummet efter eventuellt skrämselobjekt. Madammen tillsade mig att titta vid benet på soffbordet och så gjorde jag. Då såg jag en av de minsta och sötaste möss jag någonsin sett i mitt hus. Inte konstigt egentligen, alla andra möss jag sett i mitt hus har varit mosade av en musfälla. Jag hämtade en plastlåda och lyckades utan några konstigheter att infånga det lilla djuret. Mitt hjärta smälte nästan och jag ville behålla det. Men som med alla madammer så har de oftast rätt och vi släppte ut den lille krabaten. Även här hade visade madammen på stor visdom och hindrade mig från att släppa ut den i grannens trädgård, utan vi gick upp till vändplatsen.

Dagen efter tittade jag för säkerhets skull bakom diskmaskinen då jag drabbats av söndertuggade avloppsslangar på nyss nämnda diskmaskin av möss förr. Första gången ledde det till en totalrenovering av mitt kök, men efter det begränsats till att bara behöva byta själva slangen. Denna gång var det likadant, men dessutom hade de behagat att tugga i sig en bra bit av elsladden, så med inköp av diverse, demontering av diskmaskin, reparering och montering igen så tog det gott och väl fyra timmar. Hade jag haft kvar musen så hade jag nog inte varit så blödig av mig, större risk att musen hade blött.

I mitten av september så var vi uppe i Hökensås igen. Vi skulle på husbil och husvagnsmässan i Jönköping, så vi passade på att bo där. Mässan ja, jag har aldrig i mit liv någonsin sett så många husbilar som fanns parkerade utanför mässan. Med så många i antal är det svårt att gissa den exakta summan av husbilar, men jag tror att det lätt var 200, kanske till och med 500, kan även ha varit mer. Som sagt svårt att bedömma det exakta antalet.

Men, tro inte att de tillhörde utställarna
Nejdå, det var besökare de också. Scheisse vad mycket. Inne på mässan så gick vi och tittade, klämde, kände, tutade och jämförde husbilarna sinsemellan. Det är lätt att bli blind på priset när utbudet är så fint. Väl hemma och spanande på blocket så inser man att, smakar det- så kostar det. Även begagnade gamla skorvar kostar. Vi får lägga planerna om att luffa runt i norra Sverige och södra Europa på is så länge. Men drömmar är i alla fall gratis.

Annars har det inte hänt så mycket, så jag återkommer en helt annan gång med något helt annat att berätta om.

Over and out.

I mitt förra inlägg så oroade jag mig för den otrygga ekonomin som rådde i vårt lilla hushåll. Så lätt saker och ting kan ändras, för nu så är det inte så otryggt längre. Madammen har fått jobb. Tja inte inom det som hon har pluggat till tyvärr, men likförbannat ett jobb. Jaha, var någonstans tar madammen sina första stapplande steg inom arbetsmarknaden? Hon jobbar tillsammans med mig som filtertillverkare.

I lördags när jag jobbade över, så snackade jag med min förman just om huruvida madammen skulle kunna klara av att jobba där, inte bara rent praktiskt utan även uthållsmässigt, tidiga morgnar buller och stress tillhör vardagen. Jag svarade att det skulle nog kunna gå vägen, bara hon själv ville det. Ämnet lämnades åt sidan och intresset fastnade för helt andra saker, som till exempel dagens jobb, vi ville ju båda hem.

I måndags, när det var som mest stressigt och jäkligt och förmannen var som mest uppjagad så frågade han om jag ärligt ville ha hit henne. Jag tolkade detta som att han undrade om jag egentligen hade tänkt igenom det hela och att jag nu hade min chans att backa ur. Jag svarade att ja, jo det kanske räcker med gnället hemma, man behöver kanske inte ha det här också, blinkade med ena ögat för att visa att jag skojade. Jag sms:ade madammen och förhörde mig om hon var intresserad, varpå hon svarade ja. Jag nämnde detta för förmannen och fortsatte att jobba och tankarna for åt andra håll.

På den sista kvartsrasten kom förmannen och i förbifarten sa han att jag kunde ta med henne i morgon. Jag blev lite paff över att det gick så fort och trodde att han skojade, men lite snack hit och dit så förstod jag att han menade allvar. Så nu så jobbar hon från 06.00 till 14.00 och åker med mig till och från jobb, så jag slutar två timmar tidigare varje dag, jämfört med innan. Vilket gör att jag får mer ut av dagen och det tycker jag är skönt.

Själv så känner jag att det kanske inte är ett drömjobb, och jag kan tänka mig att om man ser det med akademikerögon så är det, rent ut sagt, ett skitjobb. Även om alla i madammens närhet är glada för henne, såsom hennes föräldrar och vänner, även jag själv, så kan jag inte undkomma känslan att fått över henne på "the dark side". Bullrigt, dammigt, skrikigt, och stressigt. Knäppa medarbetare, halvkassa maskiner och väldigt tidiga morgnar.

Hon har jobbat i två dagar nu och även om vi inte jobbar sidan om varandra så verkar hon gilla det, och de andra verkar gilla henne, så hon har ju goda förutsättningar för att trivas där. Dessutom så fick vi reda på att i stället för bara en månads anställning så får hon tre månader. Det utökades med två månader efter bara två arbetsdagar. Man kan ju tolka det som ett bra tecken, om man vill. Så gick det i alla fall till när madammen blev knegare.

Sist men inte minst. Kvällsposten, Aftonbladet och Expressen har sedan en tid tillbaka sålt en film varje vecka med olika teman. Om jag inte minns fel så började det med hela James Bond serien. Nu sedan en tid tillbaka så har man kunnat köpa Morden I Midsommer. Jag vill uppmana det svenska folket att INTE köpa den nästföljande serie som startar nu på fredag. Jag vill inte riskera att missa en endaste Clintan-rulle. Big fan of him.

Over and out.

Var på 40 årsgille igår.

Visst är det pinsamt att få lämna en fest som första man, och detta innan klockan 23.00. Nu var det ju inte på grund av alkohol, utan på grund av trötthet, huvudvärk och en känsla av degighet. Tur att man var nykter och hade kört till festen, så att man kunde köra hem när det inte gick att hålla ut längre. Madammen stannade kvar och jag lovade att ha mobilen i närheten så att det bara var för henne att ringa, bara för att jag var tråkig skulle inte hon behöva lida för det. Kommer inte ihåg tiden hon ringde men hon hade fått skjuts hem. Tack Lille-Niklas!

Vad har jag hittat på med då sedan sist? Jag har mest jobbat. Jobbar över två timmar varje dag och har fram tills nu tagit ut det i komptimmar för att tjäna in timmar till resan i december, men kommer härmed att ta ut detta i pengar. Kan väl lugnt säga att ekonomin är osäker då man bara har en inkomst. Ska försöka att få ihop ännu mer övertid. Nackdelen är man inte är så uthållig längre. Denna vecka har jag jobbat 62 timmar, och det börjar kännas i både huvud och kropp. Jag jobbade igår, och stämplade ut knappt en timme innan festen började. Bara att duscha och byta om och sedan iväg igen. Det var därför som jag var så trött igår.

Orkar inte skriva mer ikväll, ska strax äta, ta en dusch och sedan är det sängen som gäller. I morgon börjar jag 06.00 igen. Kommer väl inte att skriva en massa inlägg i det närmaste, men när uppförsbacken slätar ut sig så kommer det att bli oftare.

Over and out.