Tysk plastic padding Vs. Svensk rågummi
Våren börjar så sakta få sitt fotfäste här nere i södra Sveriges platta landskap. Och som alla andra husägande Svenssons vet så gäller det att få fram grill, utemöbler, hammock, hängmatta, mer utemöbler, klippa gräset, rensa rabatterna, få ut ännu mera utemöbler och baden-badenstolarna, helst innan alla andra gör det. För att få ut allt detta så var vi tvugna att köra en massa till tippen. Tydligen så tänkte Landskronakommunens alla invånare samma sak idag, så det var mer eller mindre kaos på återvinningsstationen idag. Detta visste jag sedan långt tillbaka av erfarenhet, så madammen och jag fyllde båda bilarna med allt som skulle slängas redan igår, och gick upp extra tidigt idag. Extra tidigt i hushållet K/Carlsson/Nyman på en helg är vid tiotiden, jag har den uppfattningen att jag går upp så jäkla tidigt på vardagarna, så alla helger är sovmorgon och då går man upp när man vaknar.
Där inne gick det ganska smärtfritt, fast när jag frågade var man slänger plast, sade dom att det skulle slängas i brännbart. Mig veterligt så är plast inte direkt brännbart, det är väl mer eller mindre olämpligt att elda. Dessutom så skulle det kosta att slänga brännbart. 250:- kubiken, eller 25:- säcken. Jag slängde min plast i brännbart och sket i att betala, jag har ju sorterat det. Att tippen sedan vill ha pengar från mig för att jag ska ta min utsorterade plast och slänga tillsammans med en massa bråte, kan dom bara glömma. Fördelen med kaoset på helgerna är att vakterna har så mycket att göra så man oftast klarar sig undan betalning. Det olustiga tycker jag nog ändå är att vi för cirka fem år sedan hade en sopstation här i byn, så att man kunde slänga reklam, kartong, tomflaskor och annat som hör till, men det har dragits in. Varför vet jag inte, men det leder till att man antingen struntar i att sopsortera och slänger allt i tunnan,eller som i vårt fall, måste köra med två bilar till sopstationen som kräker ut avgaser som inte är så bra för miljön. Man undrar vem det är som fattar alla dåliga beslut här i samhället.
På vägen hem ifrån tippen, strax intill brandstationen i Landskrona, i korsningen mot väg 17 råkade jag ut för en incident. Jag hade ett långt ekipage framför mig och det såg ut som om han körde en mast på ett släp. Han kom ut på väg 17 och jag körde fram mot korset, rullade ett par extra meter för att komma förbi alla ljussignalsstolpar, som skymde min sikt. Då såg jag en bil komma i innerfältet och jag stannade. Bonk, hörde jag bakifrån och jag insåg att jag blivit påkörd.
Har ni tänkt på hur kofångarna har sett ut genom tiderna? På femtiotalet var det inne med rejäla kromkofångare, ju större desto finare bil var väl mer en regel och jag har hört att de väger en hiskeligt massa. Se bara på Cadillacs dollargrin till exempel. På sextiotalet och en bit in på sjuttiotalet så blev det mer slimmade varianter. Lite enklare helt enkelt. Slutet på sjuttiotalet och en bra bit in på åttiotalet så var säkerhetstänket bland det viktigaste. Det spelade ingen roll om din bil var bland det fulaste som rullat av produktionsbandet, bara det var säkert. På nittiotalet blev det mer modernt med plastkofångare, och slutligen nuförtiden så ska kofångarna helst vara integrerade i resten av karossen.
Min gamla Saab har kvar säkerhetstänket, med en rejält tilltagen kofångare, som i vissa fall även kan fungera som sittyta, när man snackar med folk ute på vår lilla gata i byn. Bilen som körde på mig var en Audi nånting med fem millimeter plast som skydd. Gubben som kört på mig gick ut, och jag vet att jag tänkte att vi kan väl ändå inte stå just här, men ville ändå inte riktigt köra därifrån för att sedan stå på väg 17 och ta plats. Väl ute såg vi båda två att ingen skada hade skett, hans "plastic padding" hade hållt, och mitt svenska säkra rågummi visade inget tecken på att ha ont så vi tog varandra i hand och körde därifrån. Kan inte minnas om jag ens kände någon stöt när han körde på mig. Jag skulle ju kunna gnälla och leva jävel, men eftersom jag själv råkat hamna i samma sits som gubben som körde på mig, ett par år tidigare, så vet jag hur surt det kan vara. I mitt fall försökte motparten blåsa mig på en sjuhelvetes massa pengar, och en ny videokamera. Tur att det finns försäkringsbolag.
Resten av dagen ägnades åt att rensa skorstenen ifrån fågelbo och att klippa gräsmattan.
I morgon ska vi upp tidigt igen för vi ska till Ring Knutstorp och titta på STCC med en god vän. Vila får man väl göra när man är pensionär kan jag tänka.
Förresten, jag vann budet på Tradera angående bakrutsjalusi, så i slutet av nästa vecka eller i början på veckan efter kommer jag att få ett stort paket på posten. Jag måste ha varit snäll i år, eller så får jag inga till jul, vi får se.
Over and out.
Där inne gick det ganska smärtfritt, fast när jag frågade var man slänger plast, sade dom att det skulle slängas i brännbart. Mig veterligt så är plast inte direkt brännbart, det är väl mer eller mindre olämpligt att elda. Dessutom så skulle det kosta att slänga brännbart. 250:- kubiken, eller 25:- säcken. Jag slängde min plast i brännbart och sket i att betala, jag har ju sorterat det. Att tippen sedan vill ha pengar från mig för att jag ska ta min utsorterade plast och slänga tillsammans med en massa bråte, kan dom bara glömma. Fördelen med kaoset på helgerna är att vakterna har så mycket att göra så man oftast klarar sig undan betalning. Det olustiga tycker jag nog ändå är att vi för cirka fem år sedan hade en sopstation här i byn, så att man kunde slänga reklam, kartong, tomflaskor och annat som hör till, men det har dragits in. Varför vet jag inte, men det leder till att man antingen struntar i att sopsortera och slänger allt i tunnan,eller som i vårt fall, måste köra med två bilar till sopstationen som kräker ut avgaser som inte är så bra för miljön. Man undrar vem det är som fattar alla dåliga beslut här i samhället.
På vägen hem ifrån tippen, strax intill brandstationen i Landskrona, i korsningen mot väg 17 råkade jag ut för en incident. Jag hade ett långt ekipage framför mig och det såg ut som om han körde en mast på ett släp. Han kom ut på väg 17 och jag körde fram mot korset, rullade ett par extra meter för att komma förbi alla ljussignalsstolpar, som skymde min sikt. Då såg jag en bil komma i innerfältet och jag stannade. Bonk, hörde jag bakifrån och jag insåg att jag blivit påkörd.
Har ni tänkt på hur kofångarna har sett ut genom tiderna? På femtiotalet var det inne med rejäla kromkofångare, ju större desto finare bil var väl mer en regel och jag har hört att de väger en hiskeligt massa. Se bara på Cadillacs dollargrin till exempel. På sextiotalet och en bit in på sjuttiotalet så blev det mer slimmade varianter. Lite enklare helt enkelt. Slutet på sjuttiotalet och en bra bit in på åttiotalet så var säkerhetstänket bland det viktigaste. Det spelade ingen roll om din bil var bland det fulaste som rullat av produktionsbandet, bara det var säkert. På nittiotalet blev det mer modernt med plastkofångare, och slutligen nuförtiden så ska kofångarna helst vara integrerade i resten av karossen.
Min gamla Saab har kvar säkerhetstänket, med en rejält tilltagen kofångare, som i vissa fall även kan fungera som sittyta, när man snackar med folk ute på vår lilla gata i byn. Bilen som körde på mig var en Audi nånting med fem millimeter plast som skydd. Gubben som kört på mig gick ut, och jag vet att jag tänkte att vi kan väl ändå inte stå just här, men ville ändå inte riktigt köra därifrån för att sedan stå på väg 17 och ta plats. Väl ute såg vi båda två att ingen skada hade skett, hans "plastic padding" hade hållt, och mitt svenska säkra rågummi visade inget tecken på att ha ont så vi tog varandra i hand och körde därifrån. Kan inte minnas om jag ens kände någon stöt när han körde på mig. Jag skulle ju kunna gnälla och leva jävel, men eftersom jag själv råkat hamna i samma sits som gubben som körde på mig, ett par år tidigare, så vet jag hur surt det kan vara. I mitt fall försökte motparten blåsa mig på en sjuhelvetes massa pengar, och en ny videokamera. Tur att det finns försäkringsbolag.
Resten av dagen ägnades åt att rensa skorstenen ifrån fågelbo och att klippa gräsmattan.
I morgon ska vi upp tidigt igen för vi ska till Ring Knutstorp och titta på STCC med en god vän. Vila får man väl göra när man är pensionär kan jag tänka.
Förresten, jag vann budet på Tradera angående bakrutsjalusi, så i slutet av nästa vecka eller i början på veckan efter kommer jag att få ett stort paket på posten. Jag måste ha varit snäll i år, eller så får jag inga till jul, vi får se.
Over and out.
