Det löser sig, det gör det alltid.
Förra inlägget skrev jag om det fanns viss risk att jag skulle in i maskinrummet igen. Så skedde inte. Jag blev utbytt mot en annan kille resten av veckan, och jag upptäckte att jag verkligen gillade denna nya arbetsuppgift. Dessutom så finns det fler arbetskamrater i denna avdelning, de flesta har utlänsk bakgrund, så jag kommer att lära mig mer jugoslaviska. Vet visserligen inte var jag kan ha nytta av denna nya kunskap, mer än att jag kanske kan höra om någon snackar skit om mig ;). Jag har också hört att en annan kille ska ta över mina arbetsuppgifter som maskinskötare och då kommer jag förmodligen att hamna på den avdelning jag befinner mig i idag. Det låter bara kul i mina öron.
För ett tag sedan så var jag på företagshälsovården i samband med sjukdom på grund av glasfiber som jag jobbat med och ganska fort stod det klart att detta inte var bra, så ett intyg skulle skickas. Jag fick reda på att det skulle skickas hem till mig, med när jag ringde idag så hade det blivit något fel och hamnat på mitt jobb istället, men det var inga problem för dom att skicka ut en kopia till mig, så då löste det sig där.
Ni som följt min blogg vet också att jag tjatat om mitt jäkla bakrutejalusi. Jag har fortfarande inte fått det, men jag tog kontakt med säljaren och efter ett litet tag fick jag svar. Mitt jalusi har blivit skickat med bussfrakt och jag kollade upp hemsida och fraktnummer. På hemsidan står det att med bussfrakt skickas det tryggt säkert och utan tidskrav. Utan tidskrav, vafan menar ni med utan tidskrav?! Jag vill ju ha det nu, haha. Jaja, jag kollade upp mitt paket och i morse fanns det i Ludvika, som ligger norr om Örebro, vartifrån det såldes, och jag bor i Skåne. Det blir väl så att jalusiet får se mer av Sverige än vad jag hunnit med innan jag får hem det. Skit samma, huvudsaken är att säljarna fått betalt och att det blivit skickat. Den som väntar på något gott väntar ALLTID för länge.
Nästa vecka ska jag iväg med sambon och hennes familj och fiska, något jag aldrig trodde jag skulle kunna njuta av. Men tänk så fel jag hade. Det är skitskönt att stå vid en sjö och lyssna, förutom trädens vindsus, vattnets kluckande och lite fågelkvitter så är det knäpptyst. Inga maskiner som brummar och slår eller arbetskolleger som försöker överrösta varandra eller knäppa chefer som styr och ställer. Bara hur lugnt som helst och det kan till och med kvitta om man får någon fisk eller inte. Men jag siktar ju på att få en firre med mig hem, annars vore det dumt att ta med fiskespöna. Och nej, eventuella fångster kommer inte att släppas lösa i akvariumet. Däremot kommer det införskaffas ett par småfirrar i morgon eftermiddag/kväll, när vi ändå pratar om dom.
Nä nu ska jag gå och laga lite middag, magen kurrar.
Over and out.
För ett tag sedan så var jag på företagshälsovården i samband med sjukdom på grund av glasfiber som jag jobbat med och ganska fort stod det klart att detta inte var bra, så ett intyg skulle skickas. Jag fick reda på att det skulle skickas hem till mig, med när jag ringde idag så hade det blivit något fel och hamnat på mitt jobb istället, men det var inga problem för dom att skicka ut en kopia till mig, så då löste det sig där.
Ni som följt min blogg vet också att jag tjatat om mitt jäkla bakrutejalusi. Jag har fortfarande inte fått det, men jag tog kontakt med säljaren och efter ett litet tag fick jag svar. Mitt jalusi har blivit skickat med bussfrakt och jag kollade upp hemsida och fraktnummer. På hemsidan står det att med bussfrakt skickas det tryggt säkert och utan tidskrav. Utan tidskrav, vafan menar ni med utan tidskrav?! Jag vill ju ha det nu, haha. Jaja, jag kollade upp mitt paket och i morse fanns det i Ludvika, som ligger norr om Örebro, vartifrån det såldes, och jag bor i Skåne. Det blir väl så att jalusiet får se mer av Sverige än vad jag hunnit med innan jag får hem det. Skit samma, huvudsaken är att säljarna fått betalt och att det blivit skickat. Den som väntar på något gott väntar ALLTID för länge.
Nästa vecka ska jag iväg med sambon och hennes familj och fiska, något jag aldrig trodde jag skulle kunna njuta av. Men tänk så fel jag hade. Det är skitskönt att stå vid en sjö och lyssna, förutom trädens vindsus, vattnets kluckande och lite fågelkvitter så är det knäpptyst. Inga maskiner som brummar och slår eller arbetskolleger som försöker överrösta varandra eller knäppa chefer som styr och ställer. Bara hur lugnt som helst och det kan till och med kvitta om man får någon fisk eller inte. Men jag siktar ju på att få en firre med mig hem, annars vore det dumt att ta med fiskespöna. Och nej, eventuella fångster kommer inte att släppas lösa i akvariumet. Däremot kommer det införskaffas ett par småfirrar i morgon eftermiddag/kväll, när vi ändå pratar om dom.
Nä nu ska jag gå och laga lite middag, magen kurrar.
Over and out.
