Andree

Det hela börjar med att en ung kvinna försvinner efter att ha badat på en sen strandfest.. Hon hittas lite senare, men bara bitvis. Härefter börjar Amity Island´s nytillsatte polischef Martin Brody´s (Roy Scheider) det otacksamma arbetet med att öka säkerheten (stänga stranden) runt semesterön, eftersom han misstänker att en haj ligger bakom. Han motarbetas dels av
 borgmästaren - som hävdar att det var en motorbåt som låg bakom - dels öns alla näringsidkare, då detta skulle få förödande effekt på deras främsta inkomst - turisterna. Men snart står det fast att en det är en haj, då många ser honom äta en tidig lunch utav en av badgästerna. Brody tillkallar oceanografspecialisten Matt Hooper (Richard Dreyfuss) för att kunna samla mer information. Men efter mycket om och men, och några uppätna gubbar till, startar Brody och Hooper en hajjakt tillsammans med den råbarkade kaptenen Quint (Robert Shaw).En jakt som bara kan sluta på ett sätt. Döden.

Hajen är en mycket välgjord rysare. Effekterna är helt ok, och även om hajen kan se lite väl overklig ut i vissa scener, så är den skräckinjagande i många andra scener. Att använda sig av andra objekt gör att man vet att hajen är där utan att man ser den (bryggan och tunnorna på slutet). Även om vissa scener är riktiga hajar använde man mestadels tre mekaniska hajar, en vänsterprofil, en högerprofil och en som visade huvud och överkropp som satt fast på ett maskineri, som gjorde att den kunde åka fram och tillbaka i vattnet. Dessa mekaniska hajar strulade en hel del, och kostade mycket pengar, såpass mycket att Universal åkte till inspelningsplatsen med en klar bild att unge herr Spielberg bara var en i raden av "filmpundare", -under denna tidsepok var det vanligt att det pundades så mycket att filmerna mest blev skit- och dom hade för avsikt att avbryta filmen. Men när dom träffade Spielberg såg dom att han var en trevlig och välstädad kille, som bad om ursäkt för förseningen och de höga kostnaderna, och kunde påvisa vad felet var (de mekaniska hajarna). Det slutate med att Universal sköt till de pengar som fattades. Filmen kunde färdigställas och Spielberg namn blev synonymt med succé.

Jag har läst mig till att Spielberg gjorde denna filmen enbart av ett syfte- att skrämma skiten ur publiken. Det lyckades han med, min far berättade att folk svimmade i biografena när den visades. Jag håller med om att den är en bra rysare, såg den första gången vid 11 års ålder och höll på att skita i byxorna vid ett tillfälle. Idag har jag sett den ett otal många gånger, så det har ju inte samma effekt idag. Men jag hade inte sett den på ca 7 år när jag såg den för inte så länge sedan. Som jag nämnde innan så ser den lite overklig ut i vissa scener, men det var 1975. Det är över 30 år sedan, det kan nog tyvärr lätt förbises av många idag, men på den tiden var dom inte bortskämda med dataanimation. Det måste man ta i beaktning!! 

I en av dagens större filmer har dom anställt en småfet 50-åring till att spela en 20-åring, bara för att dom tyckte att hans röst passade rollen. Tydligen är hela gubben data animerad. Jag hoppas inte att detta kommer att bli en trend, för jag tycker att detta känns fel. Fast det är klart, det hade varit min enda chans att bli känd. Fast dom hade fått dataanimera bort min mage, högst troligt dataanimerat till fejset, skaffat en som inte hade gått så säckigt och anställt någon som gjorde rösten åt mig. Det hade varit nog lättare att anställa någon annan då...

Repliker:
Harry: Vi vet allt om dig - du badar inte alls, va?
Brody: Vilken ful mössa, Harry.

Brody: Vi behöver en större båt.

Filmens plus:
Detta är en alltigenom bra rysare.
Måste ge en eloge till John Williams, som komponerat musiken och som med en enkel truddelutt förhöjer både förväntningarna och pulsen.  

Filmen minus:
Det skulle isåfall vara att effekterna tyvärr inte motsvarar dagens mått, -men va fan detta var ju -75!!

Jag ger filmen 9/10.
Enkla medel, men en bra rysare.

Efter det att Ellen Ripley (Sigourney Weaver) undkommit utomjordingen från planeten LV-426 (Alien - Den 8:e passageraren) hittas hennes Räddningskapsel Narcissus inte förrän 57 år senare. Ripley får skulden för förstörandet av malmfraktaren Nostromo av sitt företag och ingen vill tro på hennes historier om rymdmonstret eftersom LV-426 numera är en bebodd koloni med 60 familjer.
Ripley blir av med sina befogenheter och får bekymmer med att anpassa sig till sitt nya liv, och hon hennes mardrömmar förföljer henne. Plötsligt bryts kontakten med LV-426. Eftersom Ripley är den enda som har erfarenhet av denna planet blir hon ombedd att följa med på ett räddningsuppdrag. Först vägrar hon men efter ett par mardrömmar till går hon till slut med på det. På ett villkor, om dom stöter på utomjordingarna ska dom utrotas. När Ripley tillsammans med ett antal US Marine-soldater landar på planeten upptäcker dom att alla människor saknas. Dom börjar tro att Ripley hade rätt och att det nu kan finnas en utomjording för varje saknad människa.

Antalet bra uppföljare är få eftersom man alltid vill överdriva det som var bra i orginalet, så även här. Men jag gillade den ändå. Storyn var ok och bra med action och spänning. Men jag kan inte låta bli att undra om US Marine beter sig likadant i verkligheten, överkaxiga, högljudda och ganska respektlösa. Bill Paxtons rollkaraktär är ett irritationsobjekt för mig.

Jag kommer ihåg första gången jag såg denna, eller ja, jag såg bara en snutt av filmen. Men det var en Alien som öppnade sina båda munnar eller hur man förklarar. Jag blev skiträdd. Riktigt rädd. Jag var nog 7 år, men när den visades på tv när jag var runt 13 så gick det bättre.

Replik:
Hudson: Hördu, Vasquez! Har du någonsin blivit misstagen för att vara karl?
Vasquez: Nä! har du?

Filmens plus:
Action och spänning som fortfarande funkar nu 20 år senare.

Filmens minus:
Lite väl mycket action ett tag som tröttar ut ett slag. Men tyckte ändå att filmen lyfte sig från det.

Jag ger filmen 7/10.
Har du inte sett den på ett tag så kan det kanske vara på tiden.