Andree

Eftersom det sällan är någon på denna sidan och inte många som är intresserade av att höra mina levnadshistorier så tänkte jag kombinera detta. Berätta om mina anekdoter som ingen vill höra så som jag minns det, med reservation för just hur exakt vissa konversationer utspelades, på en sida som ingen besöker... Hur tänkte jag där? Om du läser detta så lämna gärna en kommentar om vad du tyckte om historien, kan vara kul att höra.

 

Året var -00, jag hade precis flyttat hemifrån till mitt lilla hus och jag jobbade på min första anställning i närmsta staden som reperatör. Jag hade jobbat där i cirka ett år och av någon anledning slumpade det sig så att jag ofta fick jobba med de mest knasiga och knepigaste människor som också var och blev anställda. Om det var för att förmännen tyckte att jag passade ihop med dessa knasbollar eller att dom ville ha någon att hålla koll på dom blev jag aldrig klok på.

 

Jag minns en av dessa knasbollar mer än någon annan för han var verkligen en hemsk människa. Han kunde nedvärdera en till det grövsta. Jag tror mest att det handlade om min låga ålder (19-20 år) som gjorde att han tyckte att jag var rätt "offer" att hacka på. Utan att gå in på detaljer kan jag bara nämna att han var väldigt vulgär och mina andra arbetskamrater tyckte att jag inte skulle ta emot så mycket skit från gubben, de andra var inte heller så värst glada i honom.

 

Jag minns en dag som han var ytterst jobbig att ha att göra med. Denna dagen skulle vi tjockleksmäta en cistern som var 15-20 meter i diameter helt i metall. Mätningen gick ut på att man slipade bort färgen med två meters mellanrum på både in- och utsidan, smetade på lite gelé och satte en sensor på det slipade området och knackade lätt med en hammare, vibrationerna i slaget gjorde att man då kunde utläsa tjockleken. De första mätpunkterna gick ganska bra för då kunde vi höra varandra via hålet som man kom in i cisternen. Kanske läge att säga att det var jag som stod på utsidan och knackade.

 

När vi kom närmare motsatta sidan "ingången" blev det svårare att höra varandra och det han blev grövre och grövre i sitt språk och det blev frukost. Hela vägen in till matsalen, under hela frukosten och sedan hela vägen tillbaka till cisternen malde han på om hur dum i huvudet jag var som inte fattade vad han menade när han stod på insidan och lät som den svenske kocken i mupparna. Då tog det tog det slint i grabben Karlsson och jag tänkte att nu jävlar ska du fanimej få tillbaka ditt jävla spånhuvud. Gubben gick in i cisternen, satte upp sin sensor och lät ungefär: Mhm-mm-hmm-hm.

 

Jag tog den minsta lilla hammare jag hittade i min verktygslåda och knackade så försiktigt jag kunde, tick-tick-tick. Hörde gubben inne vrålade allt han kunde och hörde då: Ja men knacka hårdare då din lilla skit, eller klarar du inte ens av det, åtföljt av diverse svordomar. Jag lade tillbaka min lilla hammare i verktygslådan och tog upp en tio-kilos handslägga och matade på allt, verkligen allt jag orkade, slag efter slag efter slag. Gubben tjöt att jag skulle sluta och vad han sade när han kom ut ur hålet kommer jag inte ihåg, men han var väldigt medtagen och fick sätta sig ner och hämta sig ett tag. Efter det gick han till förmannen och sen slapp jag någonsin jobba med honom fler gånger.

 

Tack och hej.