Knegare.
I mitt förra inlägg så oroade jag mig för den otrygga ekonomin som rådde i vårt lilla hushåll. Så lätt saker och ting kan ändras, för nu så är det inte så otryggt längre. Madammen har fått jobb. Tja inte inom det som hon har pluggat till tyvärr, men likförbannat ett jobb. Jaha, var någonstans tar madammen sina första stapplande steg inom arbetsmarknaden? Hon jobbar tillsammans med mig som filtertillverkare.
I lördags när jag jobbade över, så snackade jag med min förman just om huruvida madammen skulle kunna klara av att jobba där, inte bara rent praktiskt utan även uthållsmässigt, tidiga morgnar buller och stress tillhör vardagen. Jag svarade att det skulle nog kunna gå vägen, bara hon själv ville det. Ämnet lämnades åt sidan och intresset fastnade för helt andra saker, som till exempel dagens jobb, vi ville ju båda hem.
I måndags, när det var som mest stressigt och jäkligt och förmannen var som mest uppjagad så frågade han om jag ärligt ville ha hit henne. Jag tolkade detta som att han undrade om jag egentligen hade tänkt igenom det hela och att jag nu hade min chans att backa ur. Jag svarade att ja, jo det kanske räcker med gnället hemma, man behöver kanske inte ha det här också, blinkade med ena ögat för att visa att jag skojade. Jag sms:ade madammen och förhörde mig om hon var intresserad, varpå hon svarade ja. Jag nämnde detta för förmannen och fortsatte att jobba och tankarna for åt andra håll.
På den sista kvartsrasten kom förmannen och i förbifarten sa han att jag kunde ta med henne i morgon. Jag blev lite paff över att det gick så fort och trodde att han skojade, men lite snack hit och dit så förstod jag att han menade allvar. Så nu så jobbar hon från 06.00 till 14.00 och åker med mig till och från jobb, så jag slutar två timmar tidigare varje dag, jämfört med innan. Vilket gör att jag får mer ut av dagen och det tycker jag är skönt.
Själv så känner jag att det kanske inte är ett drömjobb, och jag kan tänka mig att om man ser det med akademikerögon så är det, rent ut sagt, ett skitjobb. Även om alla i madammens närhet är glada för henne, såsom hennes föräldrar och vänner, även jag själv, så kan jag inte undkomma känslan att fått över henne på "the dark side". Bullrigt, dammigt, skrikigt, och stressigt. Knäppa medarbetare, halvkassa maskiner och väldigt tidiga morgnar.
Hon har jobbat i två dagar nu och även om vi inte jobbar sidan om varandra så verkar hon gilla det, och de andra verkar gilla henne, så hon har ju goda förutsättningar för att trivas där. Dessutom så fick vi reda på att i stället för bara en månads anställning så får hon tre månader. Det utökades med två månader efter bara två arbetsdagar. Man kan ju tolka det som ett bra tecken, om man vill. Så gick det i alla fall till när madammen blev knegare.
Sist men inte minst. Kvällsposten, Aftonbladet och Expressen har sedan en tid tillbaka sålt en film varje vecka med olika teman. Om jag inte minns fel så började det med hela James Bond serien. Nu sedan en tid tillbaka så har man kunnat köpa Morden I Midsommer. Jag vill uppmana det svenska folket att INTE köpa den nästföljande serie som startar nu på fredag. Jag vill inte riskera att missa en endaste Clintan-rulle. Big fan of him.
Over and out.
I lördags när jag jobbade över, så snackade jag med min förman just om huruvida madammen skulle kunna klara av att jobba där, inte bara rent praktiskt utan även uthållsmässigt, tidiga morgnar buller och stress tillhör vardagen. Jag svarade att det skulle nog kunna gå vägen, bara hon själv ville det. Ämnet lämnades åt sidan och intresset fastnade för helt andra saker, som till exempel dagens jobb, vi ville ju båda hem.
I måndags, när det var som mest stressigt och jäkligt och förmannen var som mest uppjagad så frågade han om jag ärligt ville ha hit henne. Jag tolkade detta som att han undrade om jag egentligen hade tänkt igenom det hela och att jag nu hade min chans att backa ur. Jag svarade att ja, jo det kanske räcker med gnället hemma, man behöver kanske inte ha det här också, blinkade med ena ögat för att visa att jag skojade. Jag sms:ade madammen och förhörde mig om hon var intresserad, varpå hon svarade ja. Jag nämnde detta för förmannen och fortsatte att jobba och tankarna for åt andra håll.
På den sista kvartsrasten kom förmannen och i förbifarten sa han att jag kunde ta med henne i morgon. Jag blev lite paff över att det gick så fort och trodde att han skojade, men lite snack hit och dit så förstod jag att han menade allvar. Så nu så jobbar hon från 06.00 till 14.00 och åker med mig till och från jobb, så jag slutar två timmar tidigare varje dag, jämfört med innan. Vilket gör att jag får mer ut av dagen och det tycker jag är skönt.
Själv så känner jag att det kanske inte är ett drömjobb, och jag kan tänka mig att om man ser det med akademikerögon så är det, rent ut sagt, ett skitjobb. Även om alla i madammens närhet är glada för henne, såsom hennes föräldrar och vänner, även jag själv, så kan jag inte undkomma känslan att fått över henne på "the dark side". Bullrigt, dammigt, skrikigt, och stressigt. Knäppa medarbetare, halvkassa maskiner och väldigt tidiga morgnar.
Hon har jobbat i två dagar nu och även om vi inte jobbar sidan om varandra så verkar hon gilla det, och de andra verkar gilla henne, så hon har ju goda förutsättningar för att trivas där. Dessutom så fick vi reda på att i stället för bara en månads anställning så får hon tre månader. Det utökades med två månader efter bara två arbetsdagar. Man kan ju tolka det som ett bra tecken, om man vill. Så gick det i alla fall till när madammen blev knegare.
Sist men inte minst. Kvällsposten, Aftonbladet och Expressen har sedan en tid tillbaka sålt en film varje vecka med olika teman. Om jag inte minns fel så började det med hela James Bond serien. Nu sedan en tid tillbaka så har man kunnat köpa Morden I Midsommer. Jag vill uppmana det svenska folket att INTE köpa den nästföljande serie som startar nu på fredag. Jag vill inte riskera att missa en endaste Clintan-rulle. Big fan of him.
Over and out.
