Andree

Så här var det:

I samma sekund som den första masonitbiten revs bort så kan man säga att både budgeten och tidsplaneringen sprack. Big time. Som tur var så var detta inget vi insåg i början så vi rev på som bara den. Vi började i finrummet med att som sagt riva lite i masoniten som döljde takreglarna på en onsdag och vi bestämde oss för att innan vi började riva väggen mellan finrum och kök så skulle finrummet tömmas på alla möbler. Dagen efter så skulle madammen på yoga och vår trevlige granne tittade in och på något vis hade jag glömt att vi skulle röja bort allt innan vi fortsatte så vi slet ner all gips på väggen inne i finrummet innan madammen hade hunnit hem igen. Grannen passade på att gå hem till sig innan hon kom hem igen så jag fick ensam skuld för allt.


Här sprack allt utan att vi fattade det.

Bakom all gips så fanns det en vägg som mest såg lappad och lagad ut. Det fanns faktiskt delar av ett bord uppspikad på väggen. Innan vi fortsatte blev vi tvungna att röja både finrum och kök annars hade det nog kunnat bli svårt med väggskåpen. Men sen slet vi ner skiten, ja delar av den i alla fall för vi såg att det enda som höll takbjälkarna upp var två hopspikade plankor och tre lager masonit. Nästa steg var att kontakta folk som skulle kunna svara på huruvida dessa hopspikade plankor faktiskt var bärande eller ej. I ungefär samma veva så upptäckte vi att en av takbjälkarna var i sämre skick än vad vi trodde och försäkringsbolag kontaktades men tydligen var deras kvot på utbetalningar redan uppfyllda så det blev att mentalt förbereda sig på att byta den själv.


Den gröna brädan ar en del av ett bord.

Diverse snickare kontaktades och alla svarade olika men en av dem trodde att det skulle gå hur bra som helst bara vi var försiktiga. Vår trevlige granne lånade ut sina stämpor (stolpar som man kan reglera höjden på) och vi slet ner plankväggen och två av de bärande plankorna och förstärkte den ena takbjälken med reglar och genomgående bultar. Nu var väggen nere och det var ungefär nu som problemen började dyka upp. Till att börja med så fanns det en nivåskillnad på ungefär en centimeter mellan rummen, mellanrummet mellan golven där väggen fanns var inget vidare stabilt och efter att ha tagit bort brädan som låg där så fanns där –inget. Inget alls, det var helt tomt under brädan och när jag lyste ner med en ficklampa så fanns det ett hålrum under golvet och det var gott och väl en halvmeter ner till marken undertill.


Strax innan allt elende börjar.

Madammen påpekade att hon tyckte att det luktade konstigt och en fuktmätare lånades av en annan trevlig granne. Tyvärr så blev resultatet inte så glädjande och vi började klia oss i huvudet för att komma på en bra lösning. Tyvärr kom vi inte på någon bra lösning där det gick snabbt, enkelt och billigt att lösa det parmanent. Jag slet upp ett hål i golvet som jag kunde klämma mig ner i. Innan jag ens hunnit sticka ner huvudet (i sanden) så hittades ett dött djur, kan ha varit en råtta. Efter ett kalsongbyte kröp jag ner och hittade en gammal kamin som uppskattas vara från typ 40-talet i ett fint skick. Förutom den fina kaminen så fanns det inte så mycket att hurra över utan det såg väldigt nedslående ut.


På väg ner i underjorden.


De plankor man ser överst på bilden är ungefär där hålrummet upptäcktes.

Vår första tanke var att såga upp golvet där håligheten fanns på cirka två gånger tre meter för att sedan fälla in ett nytt friskt golv med nya golvbjälkar och fästa dessa i de friskare golvbjälkar runt omkring men ju mer vi rev upp golvet desto mer insåg vi att det var i dåligt skick. För att vara ärlig så är det märkligt att golvet ens höll sig uppe på vissa ställen. Till slut var hela golvet bortrivet och vi lagade mat på gasolkök och diskade på dass. Ungefär nu blev jag tvingad till en helsikes massa övertid trots att jag försökt förklara läget, så nu stod allt stilla i cirka en månad utan att något hände och det var inte så värst kul att ens vara hemma och inte kunna göra något.


Det lilla hålet.


Det stora hålet.

Fortsättning följer...