Veckan som gått.
Jaha, då har det gått en vecka sedan senast. Hoppas att det blir inte blir så sent den här gången med.
Förra helgen ägnades åt att rostlaga min gamle Saab 90. Trots att jag gick och lade mig närmare halv sex på morgonen i fredags och kunde se hur solen höll på att gå upp, så kom jag upp ur sängen vid runt tiotiden och började jobba med bilen vid halv tolv. Grannen intill fyllde år på lördagen, så han och hans tjej höll på att förbereda inför kalaset. Något som grannen inte var ett dugg intresserad av, så han kom ofta ut till mig på parkeringen och såg till så att jag fick pause med jämna mellanrum.
Madammen var bortrest till sina föräldrar och grannen och jag snackade lite löst om att ta en kvällsgrogg. När rostlagningen var klar så ringde jag ett väl tajmat samtal till mor och far vilket ledde till lite mat. Någon timme senare for jag åter hemmåt igen för att invänta grannen och den efterlängtade kvällsgroggen och satte mig framför teven. Det tog ungefär fem minuter innan jag slocknade i soffan och sov i närmare två timmar. När jag vaknade igen vid niotiden var jag osäker på om grannen hade kommit över och knackat på dörren.
Halva Polens armé hade kunnat marschera in i vardagsrummet med pompa och ståt utan jag skulle ha märkt det, dessutom så var jag i detta tillfälle inte så pigg på att sätta mig och grogga. En hel dags svetsande hade gjort sitt, strålningen från svetsen hade gett mig en härlig solbränna och ögonen ömmade väldigt mycket. Svetshjälmen var av sådan modell som man är tvungen att hålla i. Det visade sig sedan att han hade varit lika trött och orkade inte att grogga han heller. Det är väl så det är att bli gammal.
Resten av veckan ägnades åt att förutom slita sig iväg till jobbet, även åt att slipa och spackla rostlagningen och diverse förberedelser inför besiktning, som utfördes idag. Bilen är en gammal skorv som startar i de flesta väder som har stått stilla i närmare ett år sedan inköp av Seat, men döm om min förvåning när besiktningskontrollanten inspekterade den med en smått förtjusande min och berömde den för sin avsaknad av rost under bilen. Blankt papper dessutom, härligt.
I morgon så ska vi på maskerad, där fulast kläder vinner. Jag nämnde detta för mina arbetskamrater och frågade dom om dom hade några kläder jag kunde låna, men då blev dom bara arga. Trots detta så förbarmade sig vår sekreterare sig över stackars lilla mig och körde hem på dagens middagspause och hämtade ett gäng kläder, som hon och hennes man hade haft på deras senate maskerad. Trots detta så kändes det tyvärr inte riktigt rätt, så det blev en snabb runda till Center-syd i Lödde.
Utan att avslöja för mycket om outfiten så måste jag säga att jag tror att jag har en viss förståelse vilket helsike det måste vara för en smygtransvestit. Att vara på jakt efter kvinnokläder. Att behöva gissa sig till vilken storlek som kan tänkas passa, utan att kunna gå in i ett provrum utan att väcka misstankar. Eller för den delen måste komma med ursäkter till kassören: Det är till min fru, jag lovar. Hon är lika fet som jag, och hon älskar att se ut som en... Ja vadå, det kommer ni att få se efter festen. Vet ej om jag kommer att vinna fulaste kläder, men i mina ögon är det hemskt.
Kvällen avslutades med en långfilm i soffan. The pianist. Den handlar om en judisk pianist under andra världskriget i Warsawa och vilka fasor han genomled för sin egen överlevnad. Adrian Brody spelar huvudrollen och är magnifik. Filmen är som ni säkert kan gissa väldigt mörk och tung, men värd att se.
Kom just att tänka på en sak. Är detta nyvunna intresse för att blogga en comeback? Eller har det gått för lång tid emellan. Dröjde ju inte så många veckor innan Blondinbella gjorde sin comeback. Carola tog inte i heller så värst god tid på sig innan hon hamnade på löpsedlarna igen. Det var knappt att man hann njuta av deras frånvaro. Har ni njötit av min frånvaro? Lämna gärna en kommentar. Om ni vill. Annars så skit i det.
Over and out.
Förra helgen ägnades åt att rostlaga min gamle Saab 90. Trots att jag gick och lade mig närmare halv sex på morgonen i fredags och kunde se hur solen höll på att gå upp, så kom jag upp ur sängen vid runt tiotiden och började jobba med bilen vid halv tolv. Grannen intill fyllde år på lördagen, så han och hans tjej höll på att förbereda inför kalaset. Något som grannen inte var ett dugg intresserad av, så han kom ofta ut till mig på parkeringen och såg till så att jag fick pause med jämna mellanrum.
Madammen var bortrest till sina föräldrar och grannen och jag snackade lite löst om att ta en kvällsgrogg. När rostlagningen var klar så ringde jag ett väl tajmat samtal till mor och far vilket ledde till lite mat. Någon timme senare for jag åter hemmåt igen för att invänta grannen och den efterlängtade kvällsgroggen och satte mig framför teven. Det tog ungefär fem minuter innan jag slocknade i soffan och sov i närmare två timmar. När jag vaknade igen vid niotiden var jag osäker på om grannen hade kommit över och knackat på dörren.
Halva Polens armé hade kunnat marschera in i vardagsrummet med pompa och ståt utan jag skulle ha märkt det, dessutom så var jag i detta tillfälle inte så pigg på att sätta mig och grogga. En hel dags svetsande hade gjort sitt, strålningen från svetsen hade gett mig en härlig solbränna och ögonen ömmade väldigt mycket. Svetshjälmen var av sådan modell som man är tvungen att hålla i. Det visade sig sedan att han hade varit lika trött och orkade inte att grogga han heller. Det är väl så det är att bli gammal.
Resten av veckan ägnades åt att förutom slita sig iväg till jobbet, även åt att slipa och spackla rostlagningen och diverse förberedelser inför besiktning, som utfördes idag. Bilen är en gammal skorv som startar i de flesta väder som har stått stilla i närmare ett år sedan inköp av Seat, men döm om min förvåning när besiktningskontrollanten inspekterade den med en smått förtjusande min och berömde den för sin avsaknad av rost under bilen. Blankt papper dessutom, härligt.
I morgon så ska vi på maskerad, där fulast kläder vinner. Jag nämnde detta för mina arbetskamrater och frågade dom om dom hade några kläder jag kunde låna, men då blev dom bara arga. Trots detta så förbarmade sig vår sekreterare sig över stackars lilla mig och körde hem på dagens middagspause och hämtade ett gäng kläder, som hon och hennes man hade haft på deras senate maskerad. Trots detta så kändes det tyvärr inte riktigt rätt, så det blev en snabb runda till Center-syd i Lödde.
Utan att avslöja för mycket om outfiten så måste jag säga att jag tror att jag har en viss förståelse vilket helsike det måste vara för en smygtransvestit. Att vara på jakt efter kvinnokläder. Att behöva gissa sig till vilken storlek som kan tänkas passa, utan att kunna gå in i ett provrum utan att väcka misstankar. Eller för den delen måste komma med ursäkter till kassören: Det är till min fru, jag lovar. Hon är lika fet som jag, och hon älskar att se ut som en... Ja vadå, det kommer ni att få se efter festen. Vet ej om jag kommer att vinna fulaste kläder, men i mina ögon är det hemskt.
Kvällen avslutades med en långfilm i soffan. The pianist. Den handlar om en judisk pianist under andra världskriget i Warsawa och vilka fasor han genomled för sin egen överlevnad. Adrian Brody spelar huvudrollen och är magnifik. Filmen är som ni säkert kan gissa väldigt mörk och tung, men värd att se.
Kom just att tänka på en sak. Är detta nyvunna intresse för att blogga en comeback? Eller har det gått för lång tid emellan. Dröjde ju inte så många veckor innan Blondinbella gjorde sin comeback. Carola tog inte i heller så värst god tid på sig innan hon hamnade på löpsedlarna igen. Det var knappt att man hann njuta av deras frånvaro. Har ni njötit av min frånvaro? Lämna gärna en kommentar. Om ni vill. Annars så skit i det.
Over and out.
