Andree

Jaha, jag hade tänkt dela med mig lite av hur det gick till när jag flyttade hemifrån och som ung 19 åring köpte ett hus.

Det hela började någon gång på nittonhundrafrösihjäl, (jag var runt 16,17 eller 18) när jag satt och pratade med någon klasskamrats förälder om fördelarna med att bo i hus, jämfört med att bo i lägenhet. Vi kom fram till rätt många. Egen trädgård, allt man betalar går till sig själv och att kunna spela musik så högt man själv vill är nog de som jag mest kommer ihåg. Just att kunna spela högt hur man själv ville låg väldigt högt upp på listan just då.

När jag något år senare tagit studenten (-99) och börjat jobba, började det att bli aktuellt det här med att flytta hemifrån. Far började leta lägenheter inne i Landskrona, men jag stoppade honom och sa att om jag ska flytta hemifrån så ska det bli hus. Far sa att jag var dum i huvudet, och att detta skulle jag inte kunna klara av. Jag sa att han var dum i huvudet, för att jag inte ville betala till någon annan. Vi slutade väl att diskutera där, då vi inte kom fram till någon lösning.

Efter ett tag började far leta efter hus, som låg på en prisnivå som jag kunde hantera, mest för att bevisa att det bara är ruckel som jag hade råd till. Många ruckel och ca ett halvår senare hittades ett hus i Råga Hörstad, som låg inom ramen för vad det fick kosta. Har för mig att vi beställde tid hos mäklaren, och tror att det var samma vecka som vi åkte ut och tittade.

Kom nu ihåg att far fortfarande ville motbevisa mig. Det var ett litet gult tegelhus, med 5 rum (även om det 5:e är i minsta laget) och kök. Även 2 toaletter och liten mysig trädgård att njuta av. Det var lite att göra vid i alla rummen, men det som var i störst behov av renovering var kök och badrum. Utan att fatta vad jag egentligen gav mig in på (men lika lycklig för det) sa jag uppe i nuvarande datarummet:

- Jag tar det. (Kan ni slå in det, det är en present)

Far måste ha ändrat inställning till husköp under tiden som vi tittade på huset, det måste han ha gjort, för han invände inte i alla fall. Om det var samma kväll som vi tittade på huset eller dagen efter kommer jag inte ihåg, men vi beställde snabbt tid hos banken, för att kolla om jag ens blev beviljad huslån.

Nu när jag tänker på det måste jag ha lidit av ett rejält självförtroende (vem gjorde inte det när man var 19), för vi skrev huskontrakt innan banken ens hade godkänt lånet. 2 dagar senare (om jag minns rätt) efter kontraktet blivit påskrivet besöktes banken. Där blev jag bortfintad av de krångliga orden och fattade inte först att det blev godkänt, men i samma stund som jag fattade att jag var husägare tänkte jag:

- Shit!! Vad fan har jag nu gjort. (Gäller ångerveckan här med?)

För en liten del av sanningen var att jag egentligen bara ville jävlas med min far när jag sa att jag skulle ha hus och inte lägenhet. Inget jag ångrar idag. Förutom de gånger man rivit ner ett rum och insett att det krävs nog mer än lite spackel och trallskruv för att få det i ordning. Men det är faktiskt en obeskrivlig känsla man har när man fått ett rum renoverat, och gjort nästan allt själv. Nu har jag snart bott här i 8 år, fortfarande inte färdig med allt, men jag skyndar långsamt. Det som ligger närmast i att få en genomgång är datarummet och gästrummet.


Nedan följer lite bilder på hur huset såg ut vid köptillfället och hur det ser ut efter att det blivit renoverat.

Så här såg vardagsrummet ut.
        
Grymt fula tapeter, men en braskamin som värmer gött på kalla kvällar.

Så här ser det ut idag.
  


Här ser vi hur badrummet såg ut (hjälp!!)
 
På bild 1 kan man se tvättmaskinen, som följde med köpet, och som jag faktiskt använde ända fram tills renoveringen påbörjades. På bild 2 ser man duschutrymmet. Det "roliga" med duschen var att golvet var så kasst att det fastnade betongklumpar under hälen när man duschat, så man fick skrapa av det innan man gick ut. Kom ihåg att jag levde med detta i 1 1/2 år innan jag hade skrapat ihopa pengar till renovering.

Så här såg det ut när vi renoverade det i hösten/vintern -01.
     
Bild 1: Så här såg det ut under tvättmaskinen
Bild 2: Så här såg det ut vid toaletten
Bild 3: Fukten i duschen
Bild 4: Ny ingång till bastun (som far rev upp ett halvår innan vi ens påbörjade renoveringen i badrummet).
Bild 5: Börjat gjuta, har slängt ut ca fyra spannar inne hörnan.
Bild 6: Dessa spannar fylldes på utomhus som bars sedan in på toa i spannar. Mååånga spannar blev det. 2 ton gjutmassa! Höll nog på i en vecka på kvällarna innan det blev mörkt.

Så här blev det när det blev färdigt.

Foton kommer.


Så här såg köket ut.

Hur många gillar tapeterna? Räck upp en hand, eller bara skriv en kommentar. Så här såg det ut i nästan 4 månader, utan att jag fick mardrömmar.

Så här såg det ut i första versionen.


Efter ett ofrivilligt besök av en råtta blev det dags för ytterligare renovering, då halva köket blev fuktskadat. Dessutom drabbades jag av bronkithosta som gjorde att renoveringen drog ut på det hela. Som tur var så gick det mesta på försäkringen, och jag fick ett nytt kök till i princip halva priset. Lägg märke till bänkskivan. Afrikansk valnöt är fint.
   

En gång blev vi överambitiösa när vi städade köket, så det slutade med att vi målade stora delar av det.
  

Så ser det ut så här idag.
   


Så här såg den långa hallen ut vid köpet. Det fanns bara en platonmatta så jag lade snabbt in ett "provisoriskt" golv. Så såg det sedan ut ända fram tills jag lade nytt -02 och samtidigt klädde väggarna med panel för att det var underhållsfritt.
  
Så hade jag det ändå nov -07 då min sambo tröttnade och började måla om där.
 

Och så här blev detta, visst är det en duktig tjej.


Så här såg det ut på ovanvåningen innan det blev sovrum.
 

Och så här såg det ut under renoveringen. Påbörjades december -05 strax innan min flickvän flyttade in.
 
Inte mycket att tilläga mer än att från första hammarslaget i garderoben till sista finliret tog exakt 1 månad.

Och så här blev detta.
 
Lägg märke till golvet. Valnöt är fint :)

Jag hittade en CD-skiva med massa gamla bilder och då insåg jag hur mycket som faktiskt har hänt i huset sedan jag köpte det våren -00. Det är inte utan att man blir lite nostalgisk, för det ligger blod svett och en massa svordomar bakom. Rubriken Ägentligen Hemma leker lite med Äntligen Hemma, (men det förstod ni kanske) för det var en konstig känsla den första tiden, att vara 19 år och ägare till ett hus. Kunna göra vad jag ville (spela hög musik) och göra det hur jag ville (kl 2 på natten), men ändå fortfarande sakna mossans köttbullar. Efterhand som vi renoverar kommer nya bilder att läggas upp.

Men det är också viktigt att kunna slappna av och inte stressa som fan hela tiden.