Andree

Då var det fredag.

Publicerad 2008-11-14 19:53:55 i Allmänt,

För cirka trettio minuter sedan satt jag i bilen på väg hem från jobb. Jag var trött i kroppen och på lite dåligt humör för att ha jobbat kvällskiftet och slutat sent en fredag.

Kommer hem och ser att madammen köpt Clintan-filmen från expressen, och att hon köpt mitt favoritgodis - Matadormix. Jublar lite, då visar hon ett gäng öl i kylen och berättar att hon dessutom köpt mina favoritölkorvar.

Nu är jag på gott humör igen, och glad att det är fredag.

Love you honey.

Over and out.
Kommentarer (3)

Det är bara dynga på tv.

Publicerad 2008-11-11 11:32:05 i Allmänt,

Jobbar eftermidagsskift denne veckan och igår var första dagen. Gick skitbra. Kändes som om man fick mer gjort, trots att jag jobbar lika många timmar. Kan ha att göra med att rasterna på eftermiddagen passar bättre till maskinen än vad det gör på förmiddagen. Slipper att avbryta mitt i alltihopa för att ta kaffe.

Nu ska jag göra middag, får se vad det blir för något kulinariskt. Eventuellt pasta med köttbullar.

Over and out.

Kommentarer (1)

Fars dag.

Publicerad 2008-11-09 19:44:15 i Allmänt,

Fick denne av mina "ungar".


 




Får passa på att önska min far en glad fars dag.

Over and out.
Kommentarer (2)

Komptimmar avklarat.

Publicerad 2008-09-24 17:25:19 i Allmänt,

Jisses vad tiden går fort när man har roligt, sägs det. På något sätt har det gått fort för mig med, trots att jag inte haft så kul. Vi pratar om jobbet, så att ni inte börjar misstänka något annat. Tidiga morgnar och tyvärr alltför sena kvällar. Men idag så fick jag min lönespecifikation. Jag ska vara ledig nästan i en hel månad till jul och för att jag skulle kunna få det utan avkall på min lön så var jag tvungen att jobba in komptimmar. Närmare bestämt femtiosex komptimmar. Det är mer än en arbetsvecka. Idag såg jag att jag hade fått ihop femtiosex timmar och tjugoåtta minuter. Woohoo. Ska nog kompa de sista minuterna innan vi drar utomlands.

Jaha, något annat nu när jag ändå sitter här?

Tja i förra veckan så hade vi oönskat besök. En eftermiddag så satt jag framför datan när madammen påkallade min uppmärksamhet. Jag beräknade hennes tonläge och intensitet i själva ropet till att vi hade fått in en fet spindel i vårt enkla tjäll. I hate spindlar. Med spring i benen tog jag mig ner för trappan och rundade in mot vardagsrummet, stannade och avsökte rummet efter eventuellt skrämselobjekt. Madammen tillsade mig att titta vid benet på soffbordet och så gjorde jag. Då såg jag en av de minsta och sötaste möss jag någonsin sett i mitt hus. Inte konstigt egentligen, alla andra möss jag sett i mitt hus har varit mosade av en musfälla. Jag hämtade en plastlåda och lyckades utan några konstigheter att infånga det lilla djuret. Mitt hjärta smälte nästan och jag ville behålla det. Men som med alla madammer så har de oftast rätt och vi släppte ut den lille krabaten. Även här hade visade madammen på stor visdom och hindrade mig från att släppa ut den i grannens trädgård, utan vi gick upp till vändplatsen.

Dagen efter tittade jag för säkerhets skull bakom diskmaskinen då jag drabbats av söndertuggade avloppsslangar på nyss nämnda diskmaskin av möss förr. Första gången ledde det till en totalrenovering av mitt kök, men efter det begränsats till att bara behöva byta själva slangen. Denna gång var det likadant, men dessutom hade de behagat att tugga i sig en bra bit av elsladden, så med inköp av diverse, demontering av diskmaskin, reparering och montering igen så tog det gott och väl fyra timmar. Hade jag haft kvar musen så hade jag nog inte varit så blödig av mig, större risk att musen hade blött.

I mitten av september så var vi uppe i Hökensås igen. Vi skulle på husbil och husvagnsmässan i Jönköping, så vi passade på att bo där. Mässan ja, jag har aldrig i mit liv någonsin sett så många husbilar som fanns parkerade utanför mässan. Med så många i antal är det svårt att gissa den exakta summan av husbilar, men jag tror att det lätt var 200, kanske till och med 500, kan även ha varit mer. Som sagt svårt att bedömma det exakta antalet.

Men, tro inte att de tillhörde utställarna
Nejdå, det var besökare de också. Scheisse vad mycket. Inne på mässan så gick vi och tittade, klämde, kände, tutade och jämförde husbilarna sinsemellan. Det är lätt att bli blind på priset när utbudet är så fint. Väl hemma och spanande på blocket så inser man att, smakar det- så kostar det. Även begagnade gamla skorvar kostar. Vi får lägga planerna om att luffa runt i norra Sverige och södra Europa på is så länge. Men drömmar är i alla fall gratis.

Annars har det inte hänt så mycket, så jag återkommer en helt annan gång med något helt annat att berätta om.

Over and out.
Kommentarer (0)

Knegare.

Publicerad 2008-09-10 19:51:40 i Allmänt,

I mitt förra inlägg så oroade jag mig för den otrygga ekonomin som rådde i vårt lilla hushåll. Så lätt saker och ting kan ändras, för nu så är det inte så otryggt längre. Madammen har fått jobb. Tja inte inom det som hon har pluggat till tyvärr, men likförbannat ett jobb. Jaha, var någonstans tar madammen sina första stapplande steg inom arbetsmarknaden? Hon jobbar tillsammans med mig som filtertillverkare.

I lördags när jag jobbade över, så snackade jag med min förman just om huruvida madammen skulle kunna klara av att jobba där, inte bara rent praktiskt utan även uthållsmässigt, tidiga morgnar buller och stress tillhör vardagen. Jag svarade att det skulle nog kunna gå vägen, bara hon själv ville det. Ämnet lämnades åt sidan och intresset fastnade för helt andra saker, som till exempel dagens jobb, vi ville ju båda hem.

I måndags, när det var som mest stressigt och jäkligt och förmannen var som mest uppjagad så frågade han om jag ärligt ville ha hit henne. Jag tolkade detta som att han undrade om jag egentligen hade tänkt igenom det hela och att jag nu hade min chans att backa ur. Jag svarade att ja, jo det kanske räcker med gnället hemma, man behöver kanske inte ha det här också, blinkade med ena ögat för att visa att jag skojade. Jag sms:ade madammen och förhörde mig om hon var intresserad, varpå hon svarade ja. Jag nämnde detta för förmannen och fortsatte att jobba och tankarna for åt andra håll.

På den sista kvartsrasten kom förmannen och i förbifarten sa han att jag kunde ta med henne i morgon. Jag blev lite paff över att det gick så fort och trodde att han skojade, men lite snack hit och dit så förstod jag att han menade allvar. Så nu så jobbar hon från 06.00 till 14.00 och åker med mig till och från jobb, så jag slutar två timmar tidigare varje dag, jämfört med innan. Vilket gör att jag får mer ut av dagen och det tycker jag är skönt.

Själv så känner jag att det kanske inte är ett drömjobb, och jag kan tänka mig att om man ser det med akademikerögon så är det, rent ut sagt, ett skitjobb. Även om alla i madammens närhet är glada för henne, såsom hennes föräldrar och vänner, även jag själv, så kan jag inte undkomma känslan att fått över henne på "the dark side". Bullrigt, dammigt, skrikigt, och stressigt. Knäppa medarbetare, halvkassa maskiner och väldigt tidiga morgnar.

Hon har jobbat i två dagar nu och även om vi inte jobbar sidan om varandra så verkar hon gilla det, och de andra verkar gilla henne, så hon har ju goda förutsättningar för att trivas där. Dessutom så fick vi reda på att i stället för bara en månads anställning så får hon tre månader. Det utökades med två månader efter bara två arbetsdagar. Man kan ju tolka det som ett bra tecken, om man vill. Så gick det i alla fall till när madammen blev knegare.

Sist men inte minst. Kvällsposten, Aftonbladet och Expressen har sedan en tid tillbaka sålt en film varje vecka med olika teman. Om jag inte minns fel så började det med hela James Bond serien. Nu sedan en tid tillbaka så har man kunnat köpa Morden I Midsommer. Jag vill uppmana det svenska folket att INTE köpa den nästföljande serie som startar nu på fredag. Jag vill inte riskera att missa en endaste Clintan-rulle. Big fan of him.

Over and out.
Kommentarer (2)

Hjärndeg.

Publicerad 2008-09-07 20:28:16 i Allmänt,

Var på 40 årsgille igår.

Visst är det pinsamt att få lämna en fest som första man, och detta innan klockan 23.00. Nu var det ju inte på grund av alkohol, utan på grund av trötthet, huvudvärk och en känsla av degighet. Tur att man var nykter och hade kört till festen, så att man kunde köra hem när det inte gick att hålla ut längre. Madammen stannade kvar och jag lovade att ha mobilen i närheten så att det bara var för henne att ringa, bara för att jag var tråkig skulle inte hon behöva lida för det. Kommer inte ihåg tiden hon ringde men hon hade fått skjuts hem. Tack Lille-Niklas!

Vad har jag hittat på med då sedan sist? Jag har mest jobbat. Jobbar över två timmar varje dag och har fram tills nu tagit ut det i komptimmar för att tjäna in timmar till resan i december, men kommer härmed att ta ut detta i pengar. Kan väl lugnt säga att ekonomin är osäker då man bara har en inkomst. Ska försöka att få ihop ännu mer övertid. Nackdelen är man inte är så uthållig längre. Denna vecka har jag jobbat 62 timmar, och det börjar kännas i både huvud och kropp. Jag jobbade igår, och stämplade ut knappt en timme innan festen började. Bara att duscha och byta om och sedan iväg igen. Det var därför som jag var så trött igår.

Orkar inte skriva mer ikväll, ska strax äta, ta en dusch och sedan är det sängen som gäller. I morgon börjar jag 06.00 igen. Kommer väl inte att skriva en massa inlägg i det närmaste, men när uppförsbacken slätar ut sig så kommer det att bli oftare.

Over and out.
Kommentarer (0)

Gravkorv

Publicerad 2008-08-23 01:23:13 i Allmänt,

Idag var jag på begravning. Eller, ja igår blir det ju. Aldrig någon höjdare, men det var en fin begravning.

Efter begravningen så splittrades i princip alla. Rivaliteter och oro inom den närmsta familjen gjorde att den sammankomst man brukar ha efter en begravning med kaffe och fika helt var utesluten. Mor tyckte att hennes faster gott var värd en fika efteråt, så vi hade bestämt oss för att fika var som helst. Till begravningen så dök ett gäng avlägsna släktingar upp ifrån Danmark (mors kusiner). Senast jag såg dom var för tolv år sedan och då var det också på en begravning, maken till dagens begravda. Vi övertalade en del av dom att stanna på en fika, och det gick dom med på. Nu är vi "Landskroniter" sällan i Malmoe vilket gjorde att det här med att hitta fikaställen var nästintill omöjligt, men vi beslöt oss till slut för att shoppingcentret vid travbanan Jägersro, där måste det ju drälla av fikaställen. Väl inne så drällde det med fikaplatser, men dom var alla överfulla. Jag måste medge att det inte var det man i första hand skulle tänka på som fikaplats efter en begravning, men vi slog oss ner i pölsemannens servering (dom var ju ändå danskar).

Det visade sig att skillnaden mellan danska och svenska var påtagligt stor, så där satt vi på pölsemannen i jägersro för att hedra minnet av mors faster, och inte en jävel av oss fattade vad vi ville ha sagt. Riktigt så var det ju inte, men till en del i alla fall. Med i det danska sällskapet fanns två små banditer på fyra och sju år, livligare ungar har jag sällan skådat. På vägen ut igen så gick jag hand i hand med sjuåringen, och sprang och "slajdade" - ni vet när man bygger upp lite fart och sedan glider på golvet med skorna. Fyraåringen sprang långt före och missade att vi skulle svänga in i en annan utgång, så undertecknad fick följa efter och försöka, på knagglig danska, få honom att förstå att vi skulle tillbaka in igen och till en annan utgång. Jag tog en unge i var hand och började knata tillbaka.

På något sätt så såg ungarna detta som ett tillfälle att leka. Vi kom väl tre meter in igen, då helt plötsligt båda ungarna slängde sig platt mot golvet. Där kunde dom ju inte bara ligga så...
- "Upp igen."
- "Ok de va mae sjovt vi gjör de igjen", kunde man höra och så upprepades proceduren igen. Och igen. Och igen och igen och igen. Vid ett par tillfällen släpade jag dessa två ungar efter mig. Folk stirrade lite suspekt på mig till höger, och trodde väl att jag skulle kidnappa dom. Tittade åt vänster, i kassan på typ något hälsocafé, där stod en tjej i kassan och såg väldigt road ut. Jag vet inte vad hon tänkte när hon såg mig släpandes på ett barn i varje hand och gjorde mitt bästa för att behålla fattningen -men jag tänkte:
- "Där framme är utgången, där framme är utgången, där framme är utgången, håll ut, för guds skull, håll ut".

När  vi hade sagt farväl så hoppade vi in i vår bil för vidare färd mot  Löddeköpinge och lite kinamat i entren till Willy's. När jag slog igen min dörr sa jag till mina föräldrar:
- "Får jag lika livliga ungar kommer jag att börja röka igen!"

Efter måltiden, strax efter avfarten i Lödde mot trafikplats Lundåkra tog det tvärstopp på motorvägen. Ok olycka, tänker vi och förbereder oss på en lång väntan. Trafiken segar sig fram långsamt, långsamt. Plötsligt så kommer en ambulans och kör om oss på innern och försvinner bort ur vårt synfält på grund av vägens kurvning. Vid flera tillfällen stannar trafiken helt framför oss. Efter ett tag så inser vi att det är helt tomt på södergående vägbana. Man hör en lastbilstuta som bryter tystnaden, och när vi tittar bakåt så har en bogserbil högt och tydligt markerat att han också vill fram via vägrenen. Efter bogserbilen följde ett koppel pressbilar, likt hyenor, i jakt efter ett par bra bilder.

Hmm vad har hänt? Kollision över båda vägbanorna? Ujujuj, bådar illa. Far bytar radiostation för att höra om det kommer ut någon trafikvarning. Minuterna senare kommer den. En skåpbil och flera personbilar hade krockat  på södergående vägbana. Minuten senare ser vi olyckan, och efter olyckan så var det fri väg igen. Med andra ord så har nyfikna åskådare på vår vägbana saktat in så pass mycket att trafiken tog helt stopp. Jag menar varför? Riskerna blir väl inte mindre för att du ska ta din bil och bromsa ner hastigheten tills du nästan står stilla. Och det räcker ju med att en börjar, sen måste ju alla sakta ner sin hastighet, som ett jäkla lämmeltåg för att inte kollidera med den framför.

Efter trafikplats Lundåkra så var det som sagt fri väg och resten av dagen och kvällen fortlöpte utan några som helst incidenter. Så var det med denna dag, när vi sa farväl till gammelfaster Eva. På pölsemannen på Jögersro shoppingcentrum.

Over and out.
Kommentarer (2)

Ubåt

Publicerad 2008-08-20 20:29:49 i Allmänt,

Lothar-Günter Buchheim: Ubåt

Hösten 1941 beger sig den tyska ubåten UA ut i atlanten för att jaga engelska konvojer. Men allt är inte så enkelt som den tyska propagandamaskinen anser det vara. Ombord båten lever besättningsmännen, pojkar i 18-19 årsåldern, i ett närmast klaustofobiskt liv, med sina minnen, sexfantasier och sin rädsla. Kaptenen, som också kallas gubben på grund av sin höga ålder, är 30 år. Efter flera veckors spanande i Atlanten, storm och angrepp av sjunkbomber ska dom bege sig till Portugal för att fylla på sina förråd. Sedan ska dom in i Medelhavet, ett tillsynes omöjligt uppdrag då Gibraltarsund bevakas av den engelska flottan. När dom blir attackerade så sjunker ubåten. När dom landar på botten befinner dom sig på 260 meters djup, varvsgarantin är vid 90. Allt dom kan hoppas på är ett mirakel.


Författaren själv befann sig på en ubåt under andra världskriget och det märks. Ingen research i världen hade kunnat beskriva livet ombord en ubåt utan att själv ha varit ombord. Författaren skriver på ett sådant beskrivande sätt att man själv skulle kunna vara där. Boken handlar inte så mycket om själva kriget, utan mer om individerna ombord denna trånga lilla illaluktande ubåt. Om hur man uthärdar tristessen, oljudet, stanken och framför allt: rädslan vid attackerna.

Jag måste även ge denna bok en solklar femma. Men den är på inget sätt liknande den förra boken jag skrev om.

Over and out.
Kommentarer (2)

Infiltratören.

Publicerad 2008-08-20 19:50:44 i Allmänt,

Alex Berenson: Infiltratören


John Wells började utveckla sin täckmantel i Afghanistan långt innan terrordåden mot World Trade Center ägde rum. Han är egentligen en CIA-agent, men har varit undercover så länge att hans chefer på högkvarteret på Langley inte är säkra på hans lojalitet eller ens om han lever. Under sin tid i Afghanistan har han konverterat till Islam och efter många år blir han tillkallad till Omar Khadri som säger att han har ett uppdrag att vänta sig i USA, och han reser hem. Väl hemma inser Wells att han har varit borta alldeles för länge och mycket har hänt hans familj under den här tiden som gått förlorat.


CIA har fått tips om att Wells kommit tillbaka, och efter ett terrordåd i Hollywood inser Wells att det är dags att rapportera till CIA, men blir en av de huvudmisstänkta. Efter vissa omständigheter lyckas han rymma från deras klor. Nu är han helt ensam, misstänkt av sina egna men värst av allt: utnyttjad av sina fiender. Wells är den ende som kan stoppa det stora terrordådet som kommer att vara värre än WTC. Ett terrordåd där Wells själv spelar den viktigaste rollen.



Denna bok började lite väl patriotiskt för min del, tyckte jag, men blev ganska snart nedtonad. Det var spänning från pärm till pärm och man ser att författaren lagt stor vikt på research och det gör att den inte tappar trovärdighet. Boken i sig är ganska lättläst och påminner ganska mycket om Dan Browns sätt att skriva tycker jag. Men författaren till den här boken har inte nytt kapitel gör varje nytt stycke.

Boken är helt klart läsvärd och väldigt spännande.

En solklar femma.
Kommentarer (0)

Ett tag sedan.

Publicerad 2008-08-20 18:13:00 i Allmänt,

Som ni säkert märkt så var det ett bra tag sedan jag skrev något sedan sist. Vad har jag då gjort, var det något vettigt som upptog all min tid så att jag inte kunnat skriva något?

Ärligt talat, nej. Har bara inte fått tummarna loss och skriva något, som dessutom ska verka intressant.

Läste en artikel för ett bra tag sedan om Alex Schulmans tankar och funderingar om detta om bloggandet. Hans tid som bloggare innebar att hitta något i vardagen och bygga upp en intressant historia om det, och att han förstod inte riktigt hur Blondinbellas blogg kunde vara så intressant som bara skrev om hur hon gick upp på morgonen(trött) gick till plugget(boring) och hittade en ny top(skitsnygg). Jag kan tyvärr inte säga att Schulman är en större idol för mig, men i detta är jag verkligen benägen att hålla med. Det krävdes bara att läsa ett par av hennes inlägg för att fatta att det bara var dynga i mina öron. Säkert intressant att läsa vad hon äter och dricker, när man är tonåring och ska försöka leva upp till andras ideal. För en gångs skull får jag vara glad att jag börjar bli gammal.

Men detta har säkert redan diskuterats vilt ute på nätet för länge sedan och att läsa detta är säkert gamla nyheter för dom som läser, om det nu finns fler än min egen mor som läser detta. Annars så blir detta nog en nyhet för henne (Hej mor).

Nog om det. Vad har egentligen hänt sedan sist?

Semestern tog slut. Alldeles för fort, Får se till att vila upp mig i december i stället. Jag har försökt, verkligen försökt att låta bli att skryta för folk om resan till Venezuela, men det går bara inte.

Till exempel:
- Fy fanken, jag fick punka på bilen idag i detta störtregn.
- Ha, om ett par månader ska vi till Venezuela, och där finns minsann inget regn.

Folk i min omgivning börjar bli irriterade på mig nu, har jag märkt. Men det skiter jag i, speciellt när jag dricker paraplydrinkar i Venezuela. Se det går bara inte...


Jobb. Börjar klockan 06.00 och jobbar till 16.00, och tar ut övertiden som komptimmar. Räknade med att jobba såhär tills augusti ut, men blev sjuk och har varit hemma sedan måndags och gått ner närmare fyra kilo på tre dagar, får se hur resten av veckan ter sig. Blir nog med all säkerhet övertid en bit in i september.


Jag har läst ut två böcker: Ubåt och Infiltratören. Resention kommer strax.


Vidare så är det ju OS i Peking, och de som känner mig vet att mitt sportintresse stannar vid fotbolls- och hockey-VM, Fast OS-hockeyn missar jag ogärna. Men det handlar nog mer om sporterna än vid vilket tillfälle det spelas. Hur som helst så drog madammen iväg till sina föräldrar för att kunna ägna sig fullständigt åt OS, men risken är nog större att hon ville slippa mig och mina kommentarer under två veckor, såsom:


- Vad händer om någon hade satt fälleben på henne där som just ska hoppa längdhopp? Går det om då eller har han som fällde henne sabbat hennes chanser?


Jag vet att madammen inte skulle stå ut så särskilt länge med dessa kommentarer (jag vet, jag har testat). Så hon for iväg för ett bra tag sedan och beräknas komma hem i helgen någon gång. Jag kan inget annat säga att jag saknar henne, nu med krassligheten och hemmablivandet från jobb så är det sjukligt tyst i huset - hela dagen.


Ska på begravning på fredag, och det är inget kul. Man får trösta sig med att personen i fråga var gammal, men det kommer att bli jobbigt att gå i vilket fall så kvittar det om hon hade varit 54, 84 eller 184 år gammal.


Nu måste jag ha mat, innan jag börjar må ännu sämre. Sedan kommer jag kanske att skriva dom där resentionerna, beroende på tv-utbudet.


Over and out.

Kommentarer (3)

meterologwannabe.

Publicerad 2008-07-19 13:40:48 i Allmänt,

Tänkte bara kortfattat berätta om gårdagens köp. En klockradio som visar tid, dag, datum och år. Kan vara bra att hålla reda på åren om man råkat festa för mycket. Dessutom så visar den temperaturen och det är ju också fräckt, men fräckast av allt är att den visar vädret. Det berättar om det regnar eller om det är sol och så vidare. Fast egentligen så är det ju bara att titta ut genom fönstret för att ta reda på detta. Men jag skulle förstås tro att den känner av och visar lite i förväg med. Inte nog med det så visar den månfas och sånt, om man nu tycker att det är kul, och den får en radiosignal i från något atomur i Tyskland som nästintill dead on rätt i tid. Tyckte jag läste att avvikelsen var typ en halv sekund på tusen eller miljoner år. Vilket det än var så lär jag ju aldrig uppleva det. Men jag har inte hittat radiobiten, så med andra ord så är det bara en klocka än så länge.

Gårdagen avslutades med ett parti TP och en runda Monopol. Det finns dåliga förlorare, men det finns även dåliga vinnare, som hånar, pikar och är skadeglada över de andra. Jag har kommit på att jag är en av dem. Till madammens ilska och förtret. Det lär nog dröja innan hon går med på att spela det igen.

Over and out.
Kommentarer (2)

Svensk sommar.

Publicerad 2008-07-18 19:43:42 i Allmänt,

Till fikat idag så strötittade vi på Oprahs show. Det handlade om att ändra på sitt liv. Det är väl ok, det finns många tillvägagångssätt: vinna storkovan på lotto, fettsuga sig, göra slut med fyllot som bara sitter i soffan och dricker hela dagarna. Jag talar naturligtvis inte om mig själv, om nu någon började undra. Det som både madammen och jag hakade upp oss på i detta fallet var att om man verkligen ville något och bara önskade sig det så skulle det hända förr eller senare.

En tants firma gick lite knaggligt, så hon gick och lade sig på kvällen och önskade att hon nästa dag skulle få ett par mail ifrån ett antal klienter. Nästa dag så fick hon verkligen det och nu gick hennes firma skitbra och hon tjänade storkovan. Personligen så tycker jag att detta låter som en blandning av en Disneyfilm och alla dessa satans kedjebrev som bombarderar min mailbox. Gör si och gör så inom en timme och allt kommer att gå bra, för en tjej som gjorde detta hit och dit vann pengar, och en annan som inte gjorde det blev av med jobbet.

Då undrar jag:
Och hur vet du det? Du har ju nyss skrivit det!

Det jag egentligen skulle komma fram till att vi för skojs skull skulle testa detta: I morgon kommer en liten tjockis ringa på min bilannons som ligger ute sedan ett bra tag, och han kommer att köpa den och han kommer inte ens att pruta. Dessutom så är hans fruga som följer med trevlig.
Vi får väl se...

And now for something completly different.

Idag så for vi upp till IKEA och provsatt en massa soffor och fåtöljer, mest för att fördriva tiden. Jag kan gå i god för att det är trevligt. Har du inget att göra i morgon, kör till IKEA och provsitt en massa soffor och titta på folket som stressar fram och tillbaka. Efter det så gick vi in till Väla, strosade runt i en del affärer, sådär lite planlöst och handlade det som verkade intressant. När vi var färdiga där så handlade vi varsin glass och gick ut. Nu kom vi på att bilen var på andra sidan av parkeringen och det hade just börjat regna. Vi välkomnade den svenska sommaren genom att i ett lugnt tempo sakta strosa tillbaka till vår bil, ätandes våra glassar. Är det svensk sommar så är det.

Nu kallar madammen att det är mat, så det är väl lika bra att gå och äta. Sedan ska vi spela lite TP och förhoppningsvis lite Monopol. Oj nu kallade hon igen, bäst att rusa.

Over and out.
Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

Andree

Hej jag heter Andree och är närmare en gubbe än en grabb. Bor tillsammans med min sambo och min dotter i ett renoveringsobjekt jag köpte när jag var nitton år som vi renoverar när ork och lust infinner sig. Jag har just startat min föräldraledighet och tycker att det är spännande att få vara tillsammans med min dotter hela dagarna.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela