Ubåt
Lothar-Günter Buchheim: Ubåt
Hösten 1941 beger sig den tyska ubåten UA ut i atlanten för att jaga engelska konvojer. Men allt är inte så enkelt som den tyska propagandamaskinen anser det vara. Ombord båten lever besättningsmännen, pojkar i 18-19 årsåldern, i ett närmast klaustofobiskt liv, med sina minnen, sexfantasier och sin rädsla. Kaptenen, som också kallas gubben på grund av sin höga ålder, är 30 år. Efter flera veckors spanande i Atlanten, storm och angrepp av sjunkbomber ska dom bege sig till Portugal för att fylla på sina förråd. Sedan ska dom in i Medelhavet, ett tillsynes omöjligt uppdrag då Gibraltarsund bevakas av den engelska flottan. När dom blir attackerade så sjunker ubåten. När dom landar på botten befinner dom sig på 260 meters djup, varvsgarantin är vid 90. Allt dom kan hoppas på är ett mirakel.
Författaren själv befann sig på en ubåt under andra världskriget och det märks. Ingen research i världen hade kunnat beskriva livet ombord en ubåt utan att själv ha varit ombord. Författaren skriver på ett sådant beskrivande sätt att man själv skulle kunna vara där. Boken handlar inte så mycket om själva kriget, utan mer om individerna ombord denna trånga lilla illaluktande ubåt. Om hur man uthärdar tristessen, oljudet, stanken och framför allt: rädslan vid attackerna.
Jag måste även ge denna bok en solklar femma. Men den är på inget sätt liknande den förra boken jag skrev om.
Over and out.
Hösten 1941 beger sig den tyska ubåten UA ut i atlanten för att jaga engelska konvojer. Men allt är inte så enkelt som den tyska propagandamaskinen anser det vara. Ombord båten lever besättningsmännen, pojkar i 18-19 årsåldern, i ett närmast klaustofobiskt liv, med sina minnen, sexfantasier och sin rädsla. Kaptenen, som också kallas gubben på grund av sin höga ålder, är 30 år. Efter flera veckors spanande i Atlanten, storm och angrepp av sjunkbomber ska dom bege sig till Portugal för att fylla på sina förråd. Sedan ska dom in i Medelhavet, ett tillsynes omöjligt uppdrag då Gibraltarsund bevakas av den engelska flottan. När dom blir attackerade så sjunker ubåten. När dom landar på botten befinner dom sig på 260 meters djup, varvsgarantin är vid 90. Allt dom kan hoppas på är ett mirakel.
Författaren själv befann sig på en ubåt under andra världskriget och det märks. Ingen research i världen hade kunnat beskriva livet ombord en ubåt utan att själv ha varit ombord. Författaren skriver på ett sådant beskrivande sätt att man själv skulle kunna vara där. Boken handlar inte så mycket om själva kriget, utan mer om individerna ombord denna trånga lilla illaluktande ubåt. Om hur man uthärdar tristessen, oljudet, stanken och framför allt: rädslan vid attackerna.
Jag måste även ge denna bok en solklar femma. Men den är på inget sätt liknande den förra boken jag skrev om.
Over and out.
