Andree

Fredagen den trettonde råkade jag ut för en liten olycka, och för att göra en lång historia kort.

På jobb sysslar vi förutom med en massa glasfiber även med smältlim. Den nye maskinen jag jobbar med är beroende av kontinuerligt flöde av smältlim, vilket tyvärr inte var fallet i fredags så jag öppnade en nippel i botten av limaggregatet för att få ut eventuell koks. När jag sedan spände nippeln igen så hann jag tänka att det skulle säkert göra skitont att bränna sig på det, då limmet håller ca 155 grader. Tre sekunder senare brände jag mig på det, och jovisst det gjorde skitont. Skinnet på den övre delen av pekfingret lossnade och på leden i mitten blev det en rejäl blåsa. Nu börjar det se bra ut, men idag blev jag tvungen att rensa på koks igen. Jag var väldigt noga med att inte bränna mig på strålen från limaggregatet igen, och det gjorde jag inte. Men jag hade missat att nivån i lådan jag fyllde med lim hade stigit en bra bit. Med andra ord doppade jag mitt lillfinger rakt ner i 155 grader. Jag kände mig jäkligt dum. Jag skulle ju ha använt skyddshandskar, men jag skulle ju bara...

Skinnet lossnade när jag försökte få bort limmet från fingret och jag kunde inte göra något för att rädda det. Snabbt bandage och sedan jobbade jag så gott jag kunde resten av dagen.

Som sagt känsliga tittare varnas.


På bilden ser man även skadan på pekfingret.

Strax efter fotot bandagerades det igen, men spjälat med en liten pinne då det gör skitont att ens försöka böja fingret.
På grund av rötmånad kommer såret att hållas under uppsikt nogrannt.

Nu laddar vi upp för fotboll med grilla, lite öl och glatt humör tillsammans med grannar.

Over and out.

Nyss vaknat och är jätteseg i huvudet och hela kroppen.

Men vad gör väl det när man vet varför, vi var på liseberg igår med grannarna och deras barn. Fy bubblan vad roligt vi hade. Vädret var på topp, nästan så att det var för varmt, men bara nästan. Dessutom var det inte så värst mycket folk där, förmodligen fotbollsEM som lockade mer. Den längsta kötiden var på 35 minuter på de värsta åk-attraktionerna. Inte ovanligt annars med kötider på över en timme. Sambon och jag åkte mest och det tillsammans med Sebastian, Elin och Emma. Såklart. Men vi lurade med Mats att åka Balder, och när vi var högst uppe innan första backen kunde man höra honom säga:

-Va fan har ni lurat mig till.

Vi stannade tills det stängde och med två stopp för att piggna till på vägen hem så var inte hemma förrän runt tio i två, så med andra ord så är det förståeligt att man är lite seg idag. Tur att vi inte ska göra en massa idag.

Over and out.

Jag nämnde innan att jag idag skulle gå och se "de randie".

Jag skyndade mig hem från jobb och började med ens att dra igång maten. Det skulle bli pytt i panna med rödbetor och stekta ägg och massa ketchup. Jag kom på att jag inte hade min mobil med mig in och sprang ut till bilen och tittade in, men såg den inte. Jag måste ha glömt den på jobb, långhelg och allt. Mitt under matlagningen kom min granne SuperMange och undrade om jag skulle gå på matchen och det skulle jag ju. Han svarade att jag kunde åka färdtjänst med honom in så blev det ingen bensinkostnad för min del. Eftersom jag skulle gå med min farbror så kunde jag inte detta, då hans gäng samlas utanför och den killen som håller i biljetterna släpper in klockan sex, och därför skulle jag hämta honom innan dess. Min granne tyckte detta var jättebra för då kunde jag smita inom apoteket och hämta ut tabletter till honom. Jag sa att detta troligtvis skulle bli tajt men ok, jag ställde upp. Han for hem till sig för att hämta pengar.
 
Strax efter så kommer far min in genom dörren och undrar om jag skulle kunna ställa upp för syrran och hjälpa henne att hämta hem sin mopedbil om typ två veckor. Det skulle kunna gå för sig sa jag. Sedan berättade han om vad som hade hänt uppe i sommarstugan, han hade byggt ett nytt vedskjul till mormor och dagen efter hade dom kört och handlat. Ungefär nu kom grannen tillbaka med pengar och legitimation och for sedan iväg igen. Far försvann strax efter och sedan satte jag mig för att äta. När jag ätit färdigt insåg jag att det var hög tid att köra iväg och därmed kunde glömma att duscha av mig. Jag sprang upp för trappan och letade fram ett par jeans, men det första paret var för skitiga så jag sprang ner igen och hittade ett annat par som jag slet på mig.

Jag fick en underbar känsla när jag upptäckte att de satt lite lösare än vanligt, vissa dagar är magen mer uppsvällt än en luftballong och andra dagar sitter jeansen lite lösare. Ringde min sambo för att berätta att mobilen var glömd så det skulle inte vara någon idé att ringa den. Men inget svar. Ut i bilen och in till stan. När det är fotboll så drar det med sig mycket trafik på gatorna, lägg därtill att det i princip fortfarande var rusningstrafik så kan ni gissa hur fullt det var. Jag tror inte att jag ljuger när jag skriver att jag satt i en korsning i fem minuter. I den stunden kunde man säga att jag övade upp både mitt matchvrål och dessutom utökade mitt ordförråd inom fula ord. Hittade en parkering och betalade parkeringsavgiften. Såg att det skulle bli svettigt ont om tid och att det skulle krävas ett folktomt apotek för att klara av detta.

Då hörde jag min mobil ringa. Det var sambon som undrade vad jag hade velat henne. Samtidigt som jag förklarade hela historien om den icke kvarglömda mobilen och varför jag var stressad så sprang jag iväg till apoteket som låg ett halvt kvarter därifrån. Då förstod jag varför jeansen satt löst, den översta knappen fattades och jeansen höll på att fara ner till knäna. Så samtidigt som jag snackade i telefon så försökte jag hålla uppe jeansen med andra handen. Detta var inte lätt så jag avslutade samtalet. Väl inne på apoteket så såg jag en skitlång kö så jag vände med det samma. Väl ute igen ringde jag upp min granne och förklarade läget, givetvis springandes tillbaka till bilen med andra handen i ett desperat försök till att hålla brallorna uppe. Grannen blev lite olycklig, och jag blev om möjligt ännu mer stressad när jag försökte ta mig hem till min farmor och farbror, som givetvis bor i andra änden av stan.

I deras område har dom byggt allmän parkering innanför de boendes garage, så parkeringsområdet blir en lite skyddad ö i mitten. Jag svängde in i den parkeringsö som ligger bäst till till farmor och farbror, men där var allt fullt så jag for vidare ut till ett rivaliserande "hood". Sedan sprang jag till min farbror för att hämta honom, med händerna i byxlinningen för att inte tappa dom. Sedan sprang vi tillbaka igen, och svetten som kommer under arbetsdagen bättrades på så jag luktade lite skunk. Därefter körde vi till Landskrona IP. På vägen dit blev min farbror imponerad över bilens väghållning och fartresurser. Jag släppte av min farbror så att han kunde få tag i biljetter, och jag letade upp en lämplig parkeringsplats. Sedan sprang jag till resten av gänget - ja ni gissade rätt, med händerna hållandes i byxlinningen. Nu sprang jag allt jag orkade så att även jag fick biljett. När jag kom fram så ville ingen stå inom en tre meters radie för nu luktade jag riktigt illa. 

Väl inne på idrottsplatsen kunde jag slappna av och se på fotboll. Det var en kass match men det var kul att umgås med min farbror i alla fall. Nu ska jag snart hoppa i duschen och i morgon ska jag ta reda på hur illa min granne tycker om mig.

Over and out.

Jag har sett att jag är dålig på att skriva av mig. Så jag får väl berätta lite om vad som hänt sedan sist.

Vi hade ju som tidigare nämnt en sjukhusfest, och det var en lyckad tillställning. När jag vaknade på morgonen efter så upptäckte jag att jag för en gång skull mådde bättre "än jag förtjänade". Detta gjorde att söndagen var mer aktiv än planerat, och då hade vi inte planerat något alls så det var inget svårt. Vi firade min farbror ute hos mina föräldrar i Asmundtorp, och han fick den nye National Treasure, en film vi tror han kommer att gilla. Under kalasets gång bestämdes det att jag ska gå på fotbollsmatch och se "de randie" hemma på Landskrona IP. Det ska bli kul eftersom det är den första matchen för i år som jag kommer att gå och titta på. Dessutom så ligger dom för tillfället ganska bra till i serien så då blir det extra kul.

Igår så kom Anticimex hit och besiktigade huset, som en del av min försäkring hos dom. Jag tycker att det är skitbra att ha någon utifrån som kan kontrollera huset, mest för att se om det har hänt något som man annars inte skulle gjort, som tex fukt i grund och golv och så vidare. Resultatet av besiktningen var positivt. Jag ska endast skruva fast toalett stolarna, fast det trodde jag att jag hade gjort för ca sju år sedan. Men men.

Efter det så hade vi bestämt oss för att köra och titta på ny bil. I ett tidigare inlägg nämnde jag att jag ville byta på grund av bränsleförbrukningen. Madammen mådde inte så bra så hon stannade hemma och kurerade sig i solen. Så min far och jag stack iväg. Löddeköpinge och Staffanstorp hann vi med innan vi for till Malmö. Där var det lite bekymmer att hitta någon som hade öppet, men hittade till slut några firmor som höll till vid Sydsvenska Dagbladets höghus. Vi stövlade in på en firma men tyckte att de såg för dyra ut, jag hade ju tyvärr en begränsad budget, dessutom så fanns det ingen där som vi kunde snacka med.

Så vi gick vidare till nästa firma, men de hade bara nyare bilar så vi var på väg ut igen när vi blev tillfrågade om vi behövde hjälp. Vi sa att vi var på jakt efter något billigt och fick strax svar att grabben till affärsrörelsen hade en bil inom min budget i firman brevid, alltså dit vi hade gått från början. En Seat Cordoba som var lite skitig och hade lite småskavanker såsom repor i lacken och rost runt ena skärmkanten. Efter lite tittande och däcksparkande och ruckande på backspegel och allt sådant som hör till så ringde jag madammen och berättade att jag hade hittat en bil. Innan vi for iväg hemifrån hade vi kommit överrens om att skulle jag hitta en bil, så skulle jag ringa henne så att hon skulle kunna komma och titta på den. Men eftersom hon kurerade sig i solen och hade det skönt ville hon inte ner till Malmö. Förståeligt, det är ju en jäkla bit att köra bara för att glo på en bil.

Madammen tyckte att jag skulle vänta, då vi inte har sålt Saaben än och behöver en bil med drag i sommar. Far sade att vi kunde låna en bil av antingen dem eller lillebror. Då var det problemet ur världen. Men madammen tyckte att jag skulle vänta till senare, för detta var ju ändå "första, bästa". Visserligen sant, den var bland de första vi lade ögonen på (hittade en rostig Mazda i Staffanstorp som i värsta fall hade funkat) men dessutom en av de bättre. En provkörning senare och jag hade fått förtroende för bilen. Och efter lite mer telefonkonferans så sade madammen att jag fick göra som jag ville. Jag är visserligen blond men inte dum i huvudet för det, jag fattar visst vad det betyder. Men jag gjorde som jag ville och köpte bilen.

Väl hemma tvättades bilen och far hjälpte mig att polera bilen. Jag blev väldigt glad att reporna var lätta att få bort med polering så nu så ser den väldans bra ut. Detta intensiva vaxande och polerande resulterande i att vi i nästa vecka ska tvätta och vaxa madammens bil.

Nu är det över.

Jag talar om en av årets största höjdpunkter, maskeradfesten hos Ruth och Arne. Årets tema var sjukhus, och vi var nog värst i år igen, madammen och jag. Vi skulle föreställa en trafikolycka, och jag vill nog påstå att vi gjorde det jäkligt bra. Kläderna skrubbades i gräsmattan och i rabatten, grenar klipptes ifrån plommonträdet och sattes in i håret, det nyinköpta teaterblodet ifrån Buttericks kletades ut i hela ansiktet, de dåligt sittandes jeansen klipptes itu och en gammal sportratt letades fram i garaget. Voila (eller hur det nu stavas), och man hade en outfit som fick grannarna att undra om man satt och väntade på ambulans eller skjuts till maskerad. Det som "förådde" oss var ölen i handen.

Festen var lyckad med många tävlingar, och mycket allsång. Även om mer än hälften är sådana låtar som man inte känner igen, så är det kul att försöka lära sig. Ser redan fram emot nästa års maskerad. Även om vi inte vet temat än, så ska jag göra allt jag kan för att vara värst även då...

Så här såg vi ut igår.

       
  Jag.                         Sandra.                           Alla.


Over and out.

Det har hänt en jäkla massa saker sedan sist så att jag nog har glömt det mesta.

Men som jag skrev i senaste inlägget så skulle vi till Hökensås, och där var det trevligt. Vi var borta onsdag till söndag, och vi fiskade på torsdag, då jag fick upp två regnbågar och lördag då jag inte fick ett smack. Fredagen åkte vi på utflykt runt Vättern och tittade på polkagrisbageri i Gränna, Heliga Birgittas klosterkyrka i Vadstena och en snabbvisit på radiomuseet i Motala.

Veckan efter åkte vi till Barsebäcks hamn för att fiska horngädda, men efter gott och väl två (om inte tre) timmar gav jag upp. Då hade svärfar fått upp sammanlagt fyra, men slängt i två.

Samma helg for upp till mormors sommarstuga i Linderöd för att måla om hennes vardagsrum. Det började illa med att färgen som vi skulle måla hennes öppna spis med var alldeles för orange, och att tapeterna började bubbla sig och det såg nästan ut som om dom skulle ramla av. Det visade sig att det sträckte på sig så fort det hade torkat igen, så det var bara att fortsätta. Den orangea färgen visade sig vara en snygg brytning till resten av rummet och gjorde att den blev mer markerad, om ni förstår vad jag menar.

Nya däck inhandlades, inte godkända till två säsonger utan helt flånkens nya. Inte bara fyra utan sex nya däck. Tyvärr sved det rejält i plånboken, så vi har levt på blomjord och fiskmat sedan dess. Nej inte riktigt, men huvudsaken är ändå att det är bra, och dessa kommer att hålla ett bra tag. Madammens bil skämde vi bort med fyra nya däck som sagt, men även motorolja och en maskintvätt (inte tvättmaskin). Vi betalade i kassan och ställde oss i tvättkön, och kom som tur var på att takantennen måste bort, annars blir det inte bra i tvätthallen. Började skruva, men det satt benhårt, gick in igen för att låna polygrip, men den var kass, så det blev till att åka hem för att skruva, då knäcktes den *suck*. Men tvättad blev den i alla fall.

Madammen fick för sig att jag skulle riva upp häcken, inte den jag har i soffan, utan den vi har på framsídan och sedan lade vi en ny rabatt där som blev hur bra som helst.

Vi planterade chillifrön för jättelänge sedan, men nu äntligen kommer det frukt, skitroligt att se att man kan plantera nästan vad som helst. Jag kanske ska testa att sätta ner en 50-öring i en kruka.

Förra måndagen fotograferade vi vår soffa och fåtölj, som vi försöker sälja och lade ut det på blocket. Dagen efter upptäckte vi att vår tv inte fungerade, vi ringde till boxer för att kolla så att vi verkligen hade betalt vår räkning, men det hade vi. Vi gick in till vår granne, och kunde då konstatera att vår boxer fungerade. Med andra ord var det fel på typ antennen eller sladden. Testade att koppla in en tv på antennsladden där uppe, och med lite fjäskande så kom det igång. Med andra ord skulle vi bli tvugna att dra en ny antennsladd ifrån antennen på taken och ner till tv:n. I morse innan frukost fick jag av någon anledning för mig att kolla sidan om soffan där antennsladden går och såg att den gått av i skarven. Förmodligen när vi hållt på med att fotografera soffan, då madammen gömde brödrosten bakom soffan för att den inte skulle synas på bild. Så nu funkar vår boxer igen.

På jobb går det bra, gillar min nya avdelning, men killen som har tagit över mitt jobb som maskinskötare har sina egna idéer. Oftast går dom inte hand i hand med verkligheten. Jag är dålig på att lära ut och det vet jag men frågan är om inte han dessutom är kass på att lära sig, så det blir ju en lyckad kombination. När man sedan upptäcker ett fel och påpekar detta får man som svar att detta också går jättebra, nästan bättre än det jag visat. Då brukar jag svara att bara det går bra för dig, så får du göra som du vill. Nio gånger utav tio kommer han sedan och säger att jag nog hade rätt i alla fall. Jag har inget tålamod att lära ut någonting till någon som inte vill lära sig. Då får han fixa det själv. Jag har nämt detta till förmannen och fick då reda på att denna kille var så här i allt och att jag inte skulle lägga så mycket vikt på det. Så det gör jag inte numera.

Bytte däck på Saaben igår, och upptäckte lite rosthål i ett hjulhus, så det blir till att svetsa det så fort som möjligt, helst i veckan, får se om det finns möjlighet på jobb.

Jag tror att jag fått med det mesta om än lite kortfattat. Inget mer att tillägga nu i alla fall

Over and out.

Jaha, jag hade ju lovat att visa upp firrarna i akvariet men det visade sig vara svårare än vi trodde att fotografera dom. I fredags inhandlades de sista fiskarna, och det blev mina favoriter kardinaltetra men även svart neontetra och kuhliiål. Dessa trivs väldigt bra tillsammans med zebrafiskarna och de röda platy som bott där en längre tid.

Nedan följer bilder som jag hittat på nätet, då det är omöjligt att få någon bra bild av dom i vårt akvarium.



Nu ska jag väl gå ner och se hur det går för min sockerbagerska, Hela kvällen har ägnats till att baka muffins och liknande, och vem vet hon kanske behöver en provsmakare.

Förresten, jag beklagar MFF´s förlust mot HIF. Jag hoppades in i det sista att det skulle gå vägen. Dom dryga helsingborgarna hade bara mått bra av att bli satta på plats. HIF me not like. Håller på di blåe i Allsvenskan, di randiga är ju bara i Superettan.

Förra inlägget skrev jag om det fanns viss risk att jag skulle in i maskinrummet igen. Så skedde inte. Jag blev utbytt mot en annan kille resten av veckan, och jag upptäckte att jag verkligen gillade denna nya arbetsuppgift. Dessutom så finns det fler arbetskamrater i denna avdelning, de flesta har utlänsk bakgrund, så jag kommer att lära mig mer jugoslaviska. Vet visserligen inte var jag kan ha nytta av denna nya kunskap, mer än att jag kanske kan höra om någon snackar skit om mig ;). Jag har också hört att en annan kille ska ta över mina arbetsuppgifter som maskinskötare och då kommer jag förmodligen att hamna på den avdelning jag befinner mig i idag. Det låter bara kul i mina öron.

För ett tag sedan så var jag på företagshälsovården i samband med sjukdom på grund av glasfiber som jag jobbat med och ganska fort stod det klart att detta inte var bra, så ett intyg skulle skickas. Jag fick reda på att det skulle skickas hem till mig, med när jag ringde idag så hade det blivit något fel och hamnat på mitt jobb istället, men det var inga problem för dom att skicka ut en kopia till mig, så då löste det sig där.

Ni som följt min blogg vet också att jag tjatat om mitt jäkla bakrutejalusi. Jag har fortfarande inte fått det, men jag tog kontakt med säljaren och efter ett litet tag fick jag svar. Mitt jalusi har blivit skickat med bussfrakt och jag kollade upp hemsida och fraktnummer. På hemsidan står det att med bussfrakt skickas det tryggt säkert och utan tidskrav. Utan tidskrav, vafan menar ni med utan tidskrav?! Jag vill ju ha det nu, haha. Jaja, jag kollade upp mitt paket och i morse fanns det i Ludvika, som ligger norr om Örebro, vartifrån det såldes, och jag bor i Skåne. Det blir väl så att jalusiet får se mer av Sverige än vad jag hunnit med innan jag får hem det. Skit samma, huvudsaken är att säljarna fått betalt och att det blivit skickat. Den som väntar på något gott väntar ALLTID för länge.

Nästa vecka ska jag iväg med sambon och hennes familj och fiska, något jag aldrig trodde jag skulle kunna njuta av. Men tänk så fel jag hade. Det är skitskönt att stå vid en sjö och lyssna, förutom trädens vindsus, vattnets kluckande och lite fågelkvitter så är det knäpptyst. Inga maskiner som brummar och slår eller arbetskolleger som försöker överrösta varandra eller knäppa chefer som styr och ställer. Bara hur lugnt som helst och det kan till och med kvitta om man får någon fisk eller inte. Men jag siktar ju på att få en firre med mig hem, annars vore det dumt att ta med fiskespöna. Och nej, eventuella fångster kommer inte att släppas lösa i akvariumet. Däremot kommer det införskaffas ett par småfirrar i morgon eftermiddag/kväll, när vi ändå pratar om dom.

Nä nu ska jag gå och laga lite middag, magen kurrar.

Over and out.

Kris i fabriken. Det behövs maskinskötare, och jag får enligt läkare inte jobba med sådant under tiden det körs glasfiber i samma rum.

Förmannen kom idag och sa att jag tyvärr var tvungen att gå tillbaka till det rummet, för det fanns ingen annan som kunde göra det. Han har fått besked uppifrån chefen att jag måste göra det. I alla fall vad han sa, men jag skulle kunna tänka mig det. Efter mycket om och men så har jag förhalat det. Förmannen undrade om jag kunde ställa upp onsdag, torsdag och fredag men jag svarade att det vore rätt dumt att göra det om jag själv vet att jag kommer att bli dålig. Men som sagt det har blivit förhalat. Tvinga mig och jag går hem. Det jag retar mig mest på är att om nu chefen säger att jag ska göra en sak trots läkarintyg, varför kommer han inte och snackar med mig utan istället skickar andra till att säga det. Retar mig på sådant. Nu kommer firman att komma duktigt efter med materialproduktionen, och trots att detta har varit känt med mina besvär i cirka två veckor har det inte skett någon ansträngning i att hitta någon som kan ta över.

Som jag nämnt innan så skulle detta vara sista gången innan det skickas till Lettland. Mina kolleger som tvingas stå i skiten snackade med reperatören idag, och han har ansvaret för att bygga till en maskin som sedan ska skickas till Lettland, men han sa att han inte ens har hunnit påbörja något. Så det blir nog tyvärr inte sista gången som vi får våra kära glasfiberfilter. Jag jobbar som filtertillverkare, och våra produkter ser till så att luftmiljön är så optimal som möjligt. Allt ifrån dammsugarfilter i din dammsugare till stora jäkla moheffafilter* till ventilationssystemen inom industrin. Men inte till oss själva. Snåla jävlar. Blir mer och mer övertygad om att jag måste leta nytt jobb, såhär vill jag inte ha det.

*moheffa betyder megastor, det är inte något specifikt filter med andra ord bara megastort, om nu någon inte förstod det.

Sitter i spänd förväntan på att mitt bakrutejalusi ska komma, kommer nog att bli grannt på bilen. Men nu börjar sommaren så sakteliga få sitt grepp i södra sverige, tempen börjar krypa upp över tiostrecket och jag kan lova att det är skitskönt att ta sitt kaffe och sina mackor och gå ut och sätta sig i solen under kafferasterna. "Bonnabränna" here I come.

Over and out.

Dagen ägnades åt STCC på Ring Knutstorp, tillsammans med min gode vän Niklas. Vi träffas inte regelbundet men när vi gör det är det som om det var igår, och våran humor ligger strax över dagisnivå i vissa lägen. Så det har varit en skitkul dag för mig idag. Däckskrik, avgasknallar, dofter av både brända bromsar och varm E-85, och en rejäl dos snuskig humor. Dagen börjades med att tillaga picnic mat bestående av kycklingsallad. Kort och gott. Vi for hem till Niklas och åt frukost och sedan bar det av. Strålande solsken på parkeringen, och jag bestämde mig med lätthet att någon jacka skulle inte behövas, i vissa fall är jag så optimistisk att det borde betäcknas som idioti. efter en och en halv timme gick solen i moln, men trots att jag var orolig för frostskador på häcken och att jag frös ordentligt så har jag lyckats med att bränna mig i ansiktet.

Prins Carl Philip körde Carrera cup, och vi satt ett tjugotal meter ifrån hans flickvän. På bilden här nere så kan vi se att kungahuset ger sitt fulla stöd åt prinsen. Jag tror till och med att HMK Carl XVI Gustav själv har skrivit banderollen.

Nu är jag rejält trött, vill ni läsa mer om STCC kan ni läsa madammens blogg och om ni vill se lite bilder så kan ni gå in på hennes bilddagbok och klicka på 20/4. Jag ska i alla fall gå och lägga mig och drömma om rykande däck och vrålande motorer.

Over and out.