Kris
Kris i fabriken. Det behövs maskinskötare, och jag får enligt läkare inte jobba med sådant under tiden det körs glasfiber i samma rum.
Förmannen kom idag och sa att jag tyvärr var tvungen att gå tillbaka till det rummet, för det fanns ingen annan som kunde göra det. Han har fått besked uppifrån chefen att jag måste göra det. I alla fall vad han sa, men jag skulle kunna tänka mig det. Efter mycket om och men så har jag förhalat det. Förmannen undrade om jag kunde ställa upp onsdag, torsdag och fredag men jag svarade att det vore rätt dumt att göra det om jag själv vet att jag kommer att bli dålig. Men som sagt det har blivit förhalat. Tvinga mig och jag går hem. Det jag retar mig mest på är att om nu chefen säger att jag ska göra en sak trots läkarintyg, varför kommer han inte och snackar med mig utan istället skickar andra till att säga det. Retar mig på sådant. Nu kommer firman att komma duktigt efter med materialproduktionen, och trots att detta har varit känt med mina besvär i cirka två veckor har det inte skett någon ansträngning i att hitta någon som kan ta över.
Som jag nämnt innan så skulle detta vara sista gången innan det skickas till Lettland. Mina kolleger som tvingas stå i skiten snackade med reperatören idag, och han har ansvaret för att bygga till en maskin som sedan ska skickas till Lettland, men han sa att han inte ens har hunnit påbörja något. Så det blir nog tyvärr inte sista gången som vi får våra kära glasfiberfilter. Jag jobbar som filtertillverkare, och våra produkter ser till så att luftmiljön är så optimal som möjligt. Allt ifrån dammsugarfilter i din dammsugare till stora jäkla moheffafilter* till ventilationssystemen inom industrin. Men inte till oss själva. Snåla jävlar. Blir mer och mer övertygad om att jag måste leta nytt jobb, såhär vill jag inte ha det.
*moheffa betyder megastor, det är inte något specifikt filter med andra ord bara megastort, om nu någon inte förstod det.
Sitter i spänd förväntan på att mitt bakrutejalusi ska komma, kommer nog att bli grannt på bilen. Men nu börjar sommaren så sakteliga få sitt grepp i södra sverige, tempen börjar krypa upp över tiostrecket och jag kan lova att det är skitskönt att ta sitt kaffe och sina mackor och gå ut och sätta sig i solen under kafferasterna. "Bonnabränna" here I come.
Over and out.
Förmannen kom idag och sa att jag tyvärr var tvungen att gå tillbaka till det rummet, för det fanns ingen annan som kunde göra det. Han har fått besked uppifrån chefen att jag måste göra det. I alla fall vad han sa, men jag skulle kunna tänka mig det. Efter mycket om och men så har jag förhalat det. Förmannen undrade om jag kunde ställa upp onsdag, torsdag och fredag men jag svarade att det vore rätt dumt att göra det om jag själv vet att jag kommer att bli dålig. Men som sagt det har blivit förhalat. Tvinga mig och jag går hem. Det jag retar mig mest på är att om nu chefen säger att jag ska göra en sak trots läkarintyg, varför kommer han inte och snackar med mig utan istället skickar andra till att säga det. Retar mig på sådant. Nu kommer firman att komma duktigt efter med materialproduktionen, och trots att detta har varit känt med mina besvär i cirka två veckor har det inte skett någon ansträngning i att hitta någon som kan ta över.
Som jag nämnt innan så skulle detta vara sista gången innan det skickas till Lettland. Mina kolleger som tvingas stå i skiten snackade med reperatören idag, och han har ansvaret för att bygga till en maskin som sedan ska skickas till Lettland, men han sa att han inte ens har hunnit påbörja något. Så det blir nog tyvärr inte sista gången som vi får våra kära glasfiberfilter. Jag jobbar som filtertillverkare, och våra produkter ser till så att luftmiljön är så optimal som möjligt. Allt ifrån dammsugarfilter i din dammsugare till stora jäkla moheffafilter* till ventilationssystemen inom industrin. Men inte till oss själva. Snåla jävlar. Blir mer och mer övertygad om att jag måste leta nytt jobb, såhär vill jag inte ha det.
*moheffa betyder megastor, det är inte något specifikt filter med andra ord bara megastort, om nu någon inte förstod det.
Sitter i spänd förväntan på att mitt bakrutejalusi ska komma, kommer nog att bli grannt på bilen. Men nu börjar sommaren så sakteliga få sitt grepp i södra sverige, tempen börjar krypa upp över tiostrecket och jag kan lova att det är skitskönt att ta sitt kaffe och sina mackor och gå ut och sätta sig i solen under kafferasterna. "Bonnabränna" here I come.
Over and out.
