Att bryta ett mönster. Del 2
Idag vid förmiddagsvilan var jag beredd på samma arbete som igår (en timme och förtiofem minuter). Märkte ju att tösabiten började bli trött så jag såg till att det blev tyst i huset, gick upp och lade henne, avvaktade i trappan och hade koll på henne. Vid två tillfällen ville hon klättra ur sängen men då var jag framme direkt och hejdade henne. Efter knappt tio minuter gick jag ner och satte mig i köket för att lyssna efter att hon skulle klättra ur, efter tre falsklarm somnade hon faktiskt. Jag hann med att trixa lite med tvätten och ta en kopp kaffe i lugn och ro. Jag misstänker att jag inte avhjälp bekymmret med urklättringen än. Kan ju nämna att Signe klättrade ur sin säng och lade sig i vår säng efter att madammen gått och lagt sig och knackade på hennes rygg för att meddela att hon låg nu låg brevid sin mamma. Men jag ser ändå dagens resultat som en liten seger och ett steg i rätt riktning.
Tack och hej