Barnkunskap
Ville bara avsluta dagens bloggande med en sak jag kom på när jag bytte pyjamas på Signe.
Efter att Signe föddes fick vi vila upp oss något i förlossningssalen innan vi hamnade på den nya avdelningen. Strax innan vi blev tilldelade vårt nya rum skulle vi klä på Signe hennes kläder och det föll på min lott eftersom Sandra fortfarande var medtagen. Jag hade absolut ingen aning om vad jag gjorde eller skulle göra utan jag var totalt bortkommen men jag kommer ihåg att jag tänkte: Det är bara att köra på.
Det var bara det att Signe som nyfödd inte var så van vid fritt spelrum utan höll alla kroppsdelar nära sig och det kändes jobbigt att försöka tvinga in hennes armar i en liten body. Man fick riktigt bända ut hennes armar och jag som inte ens hållt i en bebis var livrädd för att skada henne. För att inte tala om alla dessa satans knappar som skulle knäppas på diverse ställen (ytterligare en sak som vi inte fick lära oss på föräldrakursen). Men som sagt, jag "körde på" även om det var lite obehagligt med sköterskorna som tittade på.
Jag försökte prata så lugnande jag kunde med min dotter och berättade om allt jag gjorde och vad som skulle hända när jag klädde på henne. Såklart hamnade bodyn helt åt helsike fel men så sa jag något i stil med: Nu klantade pappa allt till det, vi får göra ett nytt försök, hela tiden så lugnande jag kunde för att inte skrämma upp det lilla livet. Då frågade en av sköterskorna Sandra om jag hade barn sedan tidigare för jag hade en sådan vana med barn. Jag blev om möjligt ännu stoltare just då och tänkte att det där med föräldraskap kanske jag ändå kan klara av trots allt.
Tack och hej.
