Andree

När vi för ett par månader sedan satt i grunden med jord upp till armhålorna och allt såg förskräckligt illa ut så försökte vi visualisera oss hur köket skulle se ut när det var färdigt: Här kommer kaminen stå, här ska vi ha spisen, här borta skulle vi kunna ha diskmaskinen och där borta kan du ha hyllor till dina kokböcker osv.

När vi körde fast i drömmarna, till exempel hur vi ska göra runt fönsterna och i vilken nyans vi skulle måla bjälkarna avslutade jag ofta funderingarna med att när vi har kommit så långt att vi kan stå och vela över sådana bagateller, då har vi kommit jävligt långt jämfört med detta, och sedan började vi arbetet med att gräva igen.

Nu har vi kommit så långt att vi står och velar över hur vi ska ha det och det känns tyvärr inte så bagatellartat som vi först trodde. Både madammen och jag har lagt ner både kropp och själ för att göra renoveringen så bra som möjligt och vill inte att det slutar med att detaljerna ser knasiga ut.

I morgon ska vi åka till mina päron och ventilera oss och kolla in deras dass, då farsan nyligen renoverat det. Att han har klarat det på någon vecka eller tre förstår jag inte. Jag har för mig att när jag renoverade mitt/vårt dass (madammen och jag kände inte ens varandra de första åren jag bodde här) så tog det ett par månader och köket påbörjades i mars och vi är fortfarande inte färdiga.

Men snart...

Over and out