Andree

Trazzel och Gizmo.


Over and out.

När vi för ett par månader sedan satt i grunden med jord upp till armhålorna och allt såg förskräckligt illa ut så försökte vi visualisera oss hur köket skulle se ut när det var färdigt: Här kommer kaminen stå, här ska vi ha spisen, här borta skulle vi kunna ha diskmaskinen och där borta kan du ha hyllor till dina kokböcker osv.

När vi körde fast i drömmarna, till exempel hur vi ska göra runt fönsterna och i vilken nyans vi skulle måla bjälkarna avslutade jag ofta funderingarna med att när vi har kommit så långt att vi kan stå och vela över sådana bagateller, då har vi kommit jävligt långt jämfört med detta, och sedan började vi arbetet med att gräva igen.

Nu har vi kommit så långt att vi står och velar över hur vi ska ha det och det känns tyvärr inte så bagatellartat som vi först trodde. Både madammen och jag har lagt ner både kropp och själ för att göra renoveringen så bra som möjligt och vill inte att det slutar med att detaljerna ser knasiga ut.

I morgon ska vi åka till mina päron och ventilera oss och kolla in deras dass, då farsan nyligen renoverat det. Att han har klarat det på någon vecka eller tre förstår jag inte. Jag har för mig att när jag renoverade mitt/vårt dass (madammen och jag kände inte ens varandra de första åren jag bodde här) så tog det ett par månader och köket påbörjades i mars och vi är fortfarande inte färdiga.

Men snart...

Over and out

Ni (tre) som följer min blogg vet säkert att vi håller på att renovera köket och att det har varit ett rejält projekt och att det var större jobb än vad vi trodde. Vi har stått och drömt oss bort med jämna mellanrum, tänk när vi äntligen har ett golv, tänk när vi äntligen har väggar. Nu har vi på senare tid drömt oss bort och längtat efter ett kök.

Men vet ni vad!! Vi beställde det igår!! Riktigt jäkla skönt!

För övrigt så är alla väggar uppe, även mineritskivan och det omtalade schaktet bakom kaminen blev klart i gårkväll så dagens agenda är att spackla så långt spacklet räcker. I morgon får vi nog köpa en spann spackel till och sedan har vi blivit tipsade om en tapet som man klistrar upp på väggarna som man sedan målar över så ska det bli jämnt till tusen, så den ska vi nog också köpa. Dessutom så kommer vi att köpa en glasskiva som vi ska sätta under kaminen. Lite snyggare än en plåtskiva.

Men helgen stora glädjeämne är som sagt att köket äntligen är beställt!!
Beräknat leveransdatum är nionde december, knappt tre veckor, ehh jag får nog ta och jobba lite nu då...

Over and out

Aerosmith - Crying

The Cure - Friday I´m in love

Ännu en härlig festlåt som förhöjer pulsen och ger er hår på bröstet. Jag förknippar denna låt starkt med min semester på Santorini -01. Jag gjorde av med en hel månadslön på en vecka men nästan inget förspilldes på några souvenirer eller sånt tjafs utan jag var mer eller mindre kung i baren, och inte i bara en bar utan i alla barer. Även om det idag bara är brottstycken av minnen kvar av resan minns jag just denna låt och kommer alltid att förknippa den med nyss nämnda resa...

Håll till godo.

Alice Cooper - Poison

Så här var det:

I samma sekund som den första masonitbiten revs bort så kan man säga att både budgeten och tidsplaneringen sprack. Big time. Som tur var så var detta inget vi insåg i början så vi rev på som bara den. Vi började i finrummet med att som sagt riva lite i masoniten som döljde takreglarna på en onsdag och vi bestämde oss för att innan vi började riva väggen mellan finrum och kök så skulle finrummet tömmas på alla möbler. Dagen efter så skulle madammen på yoga och vår trevlige granne tittade in och på något vis hade jag glömt att vi skulle röja bort allt innan vi fortsatte så vi slet ner all gips på väggen inne i finrummet innan madammen hade hunnit hem igen. Grannen passade på att gå hem till sig innan hon kom hem igen så jag fick ensam skuld för allt.


Här sprack allt utan att vi fattade det.

Bakom all gips så fanns det en vägg som mest såg lappad och lagad ut. Det fanns faktiskt delar av ett bord uppspikad på väggen. Innan vi fortsatte blev vi tvungna att röja både finrum och kök annars hade det nog kunnat bli svårt med väggskåpen. Men sen slet vi ner skiten, ja delar av den i alla fall för vi såg att det enda som höll takbjälkarna upp var två hopspikade plankor och tre lager masonit. Nästa steg var att kontakta folk som skulle kunna svara på huruvida dessa hopspikade plankor faktiskt var bärande eller ej. I ungefär samma veva så upptäckte vi att en av takbjälkarna var i sämre skick än vad vi trodde och försäkringsbolag kontaktades men tydligen var deras kvot på utbetalningar redan uppfyllda så det blev att mentalt förbereda sig på att byta den själv.


Den gröna brädan ar en del av ett bord.

Diverse snickare kontaktades och alla svarade olika men en av dem trodde att det skulle gå hur bra som helst bara vi var försiktiga. Vår trevlige granne lånade ut sina stämpor (stolpar som man kan reglera höjden på) och vi slet ner plankväggen och två av de bärande plankorna och förstärkte den ena takbjälken med reglar och genomgående bultar. Nu var väggen nere och det var ungefär nu som problemen började dyka upp. Till att börja med så fanns det en nivåskillnad på ungefär en centimeter mellan rummen, mellanrummet mellan golven där väggen fanns var inget vidare stabilt och efter att ha tagit bort brädan som låg där så fanns där –inget. Inget alls, det var helt tomt under brädan och när jag lyste ner med en ficklampa så fanns det ett hålrum under golvet och det var gott och väl en halvmeter ner till marken undertill.


Strax innan allt elende börjar.

Madammen påpekade att hon tyckte att det luktade konstigt och en fuktmätare lånades av en annan trevlig granne. Tyvärr så blev resultatet inte så glädjande och vi började klia oss i huvudet för att komma på en bra lösning. Tyvärr kom vi inte på någon bra lösning där det gick snabbt, enkelt och billigt att lösa det parmanent. Jag slet upp ett hål i golvet som jag kunde klämma mig ner i. Innan jag ens hunnit sticka ner huvudet (i sanden) så hittades ett dött djur, kan ha varit en råtta. Efter ett kalsongbyte kröp jag ner och hittade en gammal kamin som uppskattas vara från typ 40-talet i ett fint skick. Förutom den fina kaminen så fanns det inte så mycket att hurra över utan det såg väldigt nedslående ut.


På väg ner i underjorden.


De plankor man ser överst på bilden är ungefär där hålrummet upptäcktes.

Vår första tanke var att såga upp golvet där håligheten fanns på cirka två gånger tre meter för att sedan fälla in ett nytt friskt golv med nya golvbjälkar och fästa dessa i de friskare golvbjälkar runt omkring men ju mer vi rev upp golvet desto mer insåg vi att det var i dåligt skick. För att vara ärlig så är det märkligt att golvet ens höll sig uppe på vissa ställen. Till slut var hela golvet bortrivet och vi lagade mat på gasolkök och diskade på dass. Ungefär nu blev jag tvingad till en helsikes massa övertid trots att jag försökt förklara läget, så nu stod allt stilla i cirka en månad utan att något hände och det var inte så värst kul att ens vara hemma och inte kunna göra något.


Det lilla hålet.


Det stora hålet.

Fortsättning följer...