Andree

Impulsivitet är något som borde rubriceras sjukdom eller psykisk ohälsa. Inte för att det är jobbigt just under impulsivitetshändelsen (förutom de närmast drabbade) utan efteråt, när hjärnan äntligen kopplat och man insett att man nog ändå inte hade tänkt igenom riktigt innan man startade med sin impulshandling. Fruntimmer som kommer hem med minkpälsar trots att alla pengarna är slut och räkningarna obetalda, och gubbar som helt plötsligt byttat ut sjubarnsfamiljens enda bil mot en sportig liten räjser.

Min far är impulsiv (jo, lite grann i alla fall). En morgon vaknade mor av att han stod i sovrummet och startade upp motorsågen och satte den i väggen utan att blinka. Vill poängtera att han faktiskt hade "frågat om lov" först och berättat hur han hade tänkt. Det är bara så att min mor svarar ja på allt när hon sover. Möjligt att han utnyttjade detta, men ingen vet säkert. Hursomhelst, hålet i väggen blev ett fint valv som finns kvar än idag och det blev hur bra som helst. Men lite jobbigt var det nog för mor som vaknade av en motorsåg i sovrummet, jag menar, hur ofta vaknar du själv av detta?

Jag har nog ärvt lite av fars impulsivitet. Men den räcker bara halvvägs på mig. Jag vet i huvudet hur saker och ting kommer att bli, men när jag rivit ner halva huset så står jag där och kliar mig i huvudet säger för mig själv:
- Hur tänkte jag här då?
Då blir det jobbigt för mig.

I söndags så var vi inne hos våra grannar och jag blev lite impad av deras rabatt, för det var en fin, lummig och gammaldags rabatt med mycket olika blommor, växter och träd i huller om buller. Då tänkte jag för mig själv:

- Så vill jag också ha!
- Men deras är mycket bredare, som gör att dom kan ha så mycket.
- Men jag kan väl bredda vår?
- Hurdå?
- Om jag fyller den långa gången med jord så vinner vi typ sjuttiofem centimeter
- Och var ska jag ta jorden ifrån?
Då slog det mig att jag med ens slipper köra den stora komposthögen på tippen utan utnyttjar den jorden. (Det slog mig nu när jag skrev hur jag tänkte att jag kanske inte är riktigt frisk i huvudet utan är lite schizo trots allt ändå.)

Hursomhelst, igår efter jobb gick jag en promenad med madammen då igår var den nya dagen på vårt nya liv där vi försöker minska vårt omfång, och då passade jag på att ventilera mina tankar och idéer. Trots allt så var hon inte svårövertalad och när vi kom hem igen så började jag med att bryta upp all betong som låg gjuten där. Mitt i allt detta kom jag att tänka på min impulsivitet, men trots att baksidan av tomten ser ut som Paris bakgator under andra världskriget så tror jag ändå att allt kommer att bli skitbra till slut.

Idag var vi på Bauhaus och köpte lite ogräsmatta (som kommer räcka till halva tomten!) och kollade lite priser på trallvirke för vi kommer, om tid och pengar räcker, att anlägga ett trädäck på baksidan. Även där tror jag att det kommer att bli skitbra. Vi får väl se hur övertygad jag är när jag väl ligger där på alla fyra och säger till mig själv:
Hur tänkte jag här då?

Over and out.