Andree

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om detta, men sammanfattar det till en enda mening:

Småpojkar med dålig självkänsla och grabbar med liten kuk kör BMW.

Skärp er, lär er att köra och för helvetes skull lär er att använda den där förbannade jävla blinkersen.

Over and out.

Fredagen den trettonde råkade jag ut för en liten olycka, och för att göra en lång historia kort.

På jobb sysslar vi förutom med en massa glasfiber även med smältlim. Den nye maskinen jag jobbar med är beroende av kontinuerligt flöde av smältlim, vilket tyvärr inte var fallet i fredags så jag öppnade en nippel i botten av limaggregatet för att få ut eventuell koks. När jag sedan spände nippeln igen så hann jag tänka att det skulle säkert göra skitont att bränna sig på det, då limmet håller ca 155 grader. Tre sekunder senare brände jag mig på det, och jovisst det gjorde skitont. Skinnet på den övre delen av pekfingret lossnade och på leden i mitten blev det en rejäl blåsa. Nu börjar det se bra ut, men idag blev jag tvungen att rensa på koks igen. Jag var väldigt noga med att inte bränna mig på strålen från limaggregatet igen, och det gjorde jag inte. Men jag hade missat att nivån i lådan jag fyllde med lim hade stigit en bra bit. Med andra ord doppade jag mitt lillfinger rakt ner i 155 grader. Jag kände mig jäkligt dum. Jag skulle ju ha använt skyddshandskar, men jag skulle ju bara...

Skinnet lossnade när jag försökte få bort limmet från fingret och jag kunde inte göra något för att rädda det. Snabbt bandage och sedan jobbade jag så gott jag kunde resten av dagen.

Som sagt känsliga tittare varnas.


På bilden ser man även skadan på pekfingret.

Strax efter fotot bandagerades det igen, men spjälat med en liten pinne då det gör skitont att ens försöka böja fingret.
På grund av rötmånad kommer såret att hållas under uppsikt nogrannt.

Nu laddar vi upp för fotboll med grilla, lite öl och glatt humör tillsammans med grannar.

Over and out.

Nyss vaknat och är jätteseg i huvudet och hela kroppen.

Men vad gör väl det när man vet varför, vi var på liseberg igår med grannarna och deras barn. Fy bubblan vad roligt vi hade. Vädret var på topp, nästan så att det var för varmt, men bara nästan. Dessutom var det inte så värst mycket folk där, förmodligen fotbollsEM som lockade mer. Den längsta kötiden var på 35 minuter på de värsta åk-attraktionerna. Inte ovanligt annars med kötider på över en timme. Sambon och jag åkte mest och det tillsammans med Sebastian, Elin och Emma. Såklart. Men vi lurade med Mats att åka Balder, och när vi var högst uppe innan första backen kunde man höra honom säga:

-Va fan har ni lurat mig till.

Vi stannade tills det stängde och med två stopp för att piggna till på vägen hem så var inte hemma förrän runt tio i två, så med andra ord så är det förståeligt att man är lite seg idag. Tur att vi inte ska göra en massa idag.

Over and out.

Jag nämnde innan att jag idag skulle gå och se "de randie".

Jag skyndade mig hem från jobb och började med ens att dra igång maten. Det skulle bli pytt i panna med rödbetor och stekta ägg och massa ketchup. Jag kom på att jag inte hade min mobil med mig in och sprang ut till bilen och tittade in, men såg den inte. Jag måste ha glömt den på jobb, långhelg och allt. Mitt under matlagningen kom min granne SuperMange och undrade om jag skulle gå på matchen och det skulle jag ju. Han svarade att jag kunde åka färdtjänst med honom in så blev det ingen bensinkostnad för min del. Eftersom jag skulle gå med min farbror så kunde jag inte detta, då hans gäng samlas utanför och den killen som håller i biljetterna släpper in klockan sex, och därför skulle jag hämta honom innan dess. Min granne tyckte detta var jättebra för då kunde jag smita inom apoteket och hämta ut tabletter till honom. Jag sa att detta troligtvis skulle bli tajt men ok, jag ställde upp. Han for hem till sig för att hämta pengar.
 
Strax efter så kommer far min in genom dörren och undrar om jag skulle kunna ställa upp för syrran och hjälpa henne att hämta hem sin mopedbil om typ två veckor. Det skulle kunna gå för sig sa jag. Sedan berättade han om vad som hade hänt uppe i sommarstugan, han hade byggt ett nytt vedskjul till mormor och dagen efter hade dom kört och handlat. Ungefär nu kom grannen tillbaka med pengar och legitimation och for sedan iväg igen. Far försvann strax efter och sedan satte jag mig för att äta. När jag ätit färdigt insåg jag att det var hög tid att köra iväg och därmed kunde glömma att duscha av mig. Jag sprang upp för trappan och letade fram ett par jeans, men det första paret var för skitiga så jag sprang ner igen och hittade ett annat par som jag slet på mig.

Jag fick en underbar känsla när jag upptäckte att de satt lite lösare än vanligt, vissa dagar är magen mer uppsvällt än en luftballong och andra dagar sitter jeansen lite lösare. Ringde min sambo för att berätta att mobilen var glömd så det skulle inte vara någon idé att ringa den. Men inget svar. Ut i bilen och in till stan. När det är fotboll så drar det med sig mycket trafik på gatorna, lägg därtill att det i princip fortfarande var rusningstrafik så kan ni gissa hur fullt det var. Jag tror inte att jag ljuger när jag skriver att jag satt i en korsning i fem minuter. I den stunden kunde man säga att jag övade upp både mitt matchvrål och dessutom utökade mitt ordförråd inom fula ord. Hittade en parkering och betalade parkeringsavgiften. Såg att det skulle bli svettigt ont om tid och att det skulle krävas ett folktomt apotek för att klara av detta.

Då hörde jag min mobil ringa. Det var sambon som undrade vad jag hade velat henne. Samtidigt som jag förklarade hela historien om den icke kvarglömda mobilen och varför jag var stressad så sprang jag iväg till apoteket som låg ett halvt kvarter därifrån. Då förstod jag varför jeansen satt löst, den översta knappen fattades och jeansen höll på att fara ner till knäna. Så samtidigt som jag snackade i telefon så försökte jag hålla uppe jeansen med andra handen. Detta var inte lätt så jag avslutade samtalet. Väl inne på apoteket så såg jag en skitlång kö så jag vände med det samma. Väl ute igen ringde jag upp min granne och förklarade läget, givetvis springandes tillbaka till bilen med andra handen i ett desperat försök till att hålla brallorna uppe. Grannen blev lite olycklig, och jag blev om möjligt ännu mer stressad när jag försökte ta mig hem till min farmor och farbror, som givetvis bor i andra änden av stan.

I deras område har dom byggt allmän parkering innanför de boendes garage, så parkeringsområdet blir en lite skyddad ö i mitten. Jag svängde in i den parkeringsö som ligger bäst till till farmor och farbror, men där var allt fullt så jag for vidare ut till ett rivaliserande "hood". Sedan sprang jag till min farbror för att hämta honom, med händerna i byxlinningen för att inte tappa dom. Sedan sprang vi tillbaka igen, och svetten som kommer under arbetsdagen bättrades på så jag luktade lite skunk. Därefter körde vi till Landskrona IP. På vägen dit blev min farbror imponerad över bilens väghållning och fartresurser. Jag släppte av min farbror så att han kunde få tag i biljetter, och jag letade upp en lämplig parkeringsplats. Sedan sprang jag till resten av gänget - ja ni gissade rätt, med händerna hållandes i byxlinningen. Nu sprang jag allt jag orkade så att även jag fick biljett. När jag kom fram så ville ingen stå inom en tre meters radie för nu luktade jag riktigt illa. 

Väl inne på idrottsplatsen kunde jag slappna av och se på fotboll. Det var en kass match men det var kul att umgås med min farbror i alla fall. Nu ska jag snart hoppa i duschen och i morgon ska jag ta reda på hur illa min granne tycker om mig.

Over and out.

Jag har sett att jag är dålig på att skriva av mig. Så jag får väl berätta lite om vad som hänt sedan sist.

Vi hade ju som tidigare nämnt en sjukhusfest, och det var en lyckad tillställning. När jag vaknade på morgonen efter så upptäckte jag att jag för en gång skull mådde bättre "än jag förtjänade". Detta gjorde att söndagen var mer aktiv än planerat, och då hade vi inte planerat något alls så det var inget svårt. Vi firade min farbror ute hos mina föräldrar i Asmundtorp, och han fick den nye National Treasure, en film vi tror han kommer att gilla. Under kalasets gång bestämdes det att jag ska gå på fotbollsmatch och se "de randie" hemma på Landskrona IP. Det ska bli kul eftersom det är den första matchen för i år som jag kommer att gå och titta på. Dessutom så ligger dom för tillfället ganska bra till i serien så då blir det extra kul.

Igår så kom Anticimex hit och besiktigade huset, som en del av min försäkring hos dom. Jag tycker att det är skitbra att ha någon utifrån som kan kontrollera huset, mest för att se om det har hänt något som man annars inte skulle gjort, som tex fukt i grund och golv och så vidare. Resultatet av besiktningen var positivt. Jag ska endast skruva fast toalett stolarna, fast det trodde jag att jag hade gjort för ca sju år sedan. Men men.

Efter det så hade vi bestämt oss för att köra och titta på ny bil. I ett tidigare inlägg nämnde jag att jag ville byta på grund av bränsleförbrukningen. Madammen mådde inte så bra så hon stannade hemma och kurerade sig i solen. Så min far och jag stack iväg. Löddeköpinge och Staffanstorp hann vi med innan vi for till Malmö. Där var det lite bekymmer att hitta någon som hade öppet, men hittade till slut några firmor som höll till vid Sydsvenska Dagbladets höghus. Vi stövlade in på en firma men tyckte att de såg för dyra ut, jag hade ju tyvärr en begränsad budget, dessutom så fanns det ingen där som vi kunde snacka med.

Så vi gick vidare till nästa firma, men de hade bara nyare bilar så vi var på väg ut igen när vi blev tillfrågade om vi behövde hjälp. Vi sa att vi var på jakt efter något billigt och fick strax svar att grabben till affärsrörelsen hade en bil inom min budget i firman brevid, alltså dit vi hade gått från början. En Seat Cordoba som var lite skitig och hade lite småskavanker såsom repor i lacken och rost runt ena skärmkanten. Efter lite tittande och däcksparkande och ruckande på backspegel och allt sådant som hör till så ringde jag madammen och berättade att jag hade hittat en bil. Innan vi for iväg hemifrån hade vi kommit överrens om att skulle jag hitta en bil, så skulle jag ringa henne så att hon skulle kunna komma och titta på den. Men eftersom hon kurerade sig i solen och hade det skönt ville hon inte ner till Malmö. Förståeligt, det är ju en jäkla bit att köra bara för att glo på en bil.

Madammen tyckte att jag skulle vänta, då vi inte har sålt Saaben än och behöver en bil med drag i sommar. Far sade att vi kunde låna en bil av antingen dem eller lillebror. Då var det problemet ur världen. Men madammen tyckte att jag skulle vänta till senare, för detta var ju ändå "första, bästa". Visserligen sant, den var bland de första vi lade ögonen på (hittade en rostig Mazda i Staffanstorp som i värsta fall hade funkat) men dessutom en av de bättre. En provkörning senare och jag hade fått förtroende för bilen. Och efter lite mer telefonkonferans så sade madammen att jag fick göra som jag ville. Jag är visserligen blond men inte dum i huvudet för det, jag fattar visst vad det betyder. Men jag gjorde som jag ville och köpte bilen.

Väl hemma tvättades bilen och far hjälpte mig att polera bilen. Jag blev väldigt glad att reporna var lätta att få bort med polering så nu så ser den väldans bra ut. Detta intensiva vaxande och polerande resulterande i att vi i nästa vecka ska tvätta och vaxa madammens bil.

Nu är det över.

Jag talar om en av årets största höjdpunkter, maskeradfesten hos Ruth och Arne. Årets tema var sjukhus, och vi var nog värst i år igen, madammen och jag. Vi skulle föreställa en trafikolycka, och jag vill nog påstå att vi gjorde det jäkligt bra. Kläderna skrubbades i gräsmattan och i rabatten, grenar klipptes ifrån plommonträdet och sattes in i håret, det nyinköpta teaterblodet ifrån Buttericks kletades ut i hela ansiktet, de dåligt sittandes jeansen klipptes itu och en gammal sportratt letades fram i garaget. Voila (eller hur det nu stavas), och man hade en outfit som fick grannarna att undra om man satt och väntade på ambulans eller skjuts till maskerad. Det som "förådde" oss var ölen i handen.

Festen var lyckad med många tävlingar, och mycket allsång. Även om mer än hälften är sådana låtar som man inte känner igen, så är det kul att försöka lära sig. Ser redan fram emot nästa års maskerad. Även om vi inte vet temat än, så ska jag göra allt jag kan för att vara värst även då...

Så här såg vi ut igår.

       
  Jag.                         Sandra.                           Alla.


Over and out.